Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston

Från Bokus: Alex Claremont-Diaz är son till USA:s första kvinnliga president. Tillsammans med sin syster och deras bästa kompis utgör de Vita huset-trion, en social influencer-makt att räkna med, och som Vita huset inte är sena att utnyttja.

Problemet är bara att Alex har en ärkefiende, prins Henry av Wales. När ett bråk mellan dem hamnar på hela världens löpsedlar måste de ofrivilligt låtsas vara vänner tills stormen har blåst över. Men ju mer Alex lär känna prins Henry, desto mer ser han vad som döljer sig under hans drömprinsyta. Snart är de vänner på riktigt, men vänskapen djupnar till något mer. Något som kan hota Alex mammas planer på att bli omvald som president.

Jag läser inte mycket romance och inte feelgood heller. Det här är väl lite av varje. Jag måste säga att det jag gillade mest med boken är själva idén. Hela upplägget med att sonen till USA:s president och prinsen av England blir kära i varandra känns så nyskapande på något sätt. Det är vågat och intressant och roligt på samma gång.

Jag gillade karaktärerna och särskilt dialogen mellan dem. Det känns äkta på något sätt. Ibland småskrattade jag för mig själv när Alex och Henry skickade meddelanden till varandra. Alltihop har en riktigt bra känsla.

Tyvärr hade jag nog lite för höga förväntningar på boken. Den levde inte riktigt upp till vad jag hoppades på. Mot slutet märkte jag att jag fick allt svårare att plocka upp den för att läsa några kapitel. Det kändes lite som en transportsträcka mot det slut som jag visste skulle komma. Det blev ändå lite för tillrättalagt och för givet. Samtidigt är det väl så med den här genren att det ska kännas lite förutsägbart. Totalt sett var det bra men inte jättebra. Jag tycker boken hade vunnit på att vara lite kortare, lite mer stringent.

Jag läste boken på engelska (Red, White & Royal Blue) så jag kan inte säga något om översättningen. Den får betyget tre av mig.

Vad jag läste då

Jag har registrerat mina lästa böcker på Goodreads sedan juni 2014. Det är intressant att gå tillbaka och se vilka böcker jag läst i olika perioder av mitt liv. En del böcker minns jag knappt och andra lyser klart i mitt minne. En del böcker är väldigt förknippade med vad som hände i övrigt i livet just då. Under någon månad här och där har jag inte läst en enda bok, vilket känns ofattbart med tanke på hur viktig läsningen är för mig.

Jag undrar just vad som hände i maj 2015 för jag läste bara en enda bok då. Eller åtminstone läste jag bara ut en. Här är min bok från för fem år sedan, i maj 2015:

En eftersökt man av John le Carré: Jag har inte läst många böcker av le Carré och det här är den enda på senare år. Det är en typisk spionthriller, dock inte längre från kalla kriget utan från kriget mot terrorismen. Jag gav den bara två stjärnor så jag kan inte med gott samvete rekommendera den.

Tisdagstrion vecka 22

Jag hade en väldigt jobbig vecka förra veckan, så det blev inga inlägg alls och väldigt lite läsning. Nu försöker jag komma tillbaka och vad bättre då än att vara med i en liten utmaning.

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Ur verkliga livet.

Helter Skelter av Vincent Bugliosi: En bok som kom ut första gången redan 1974 och som jag har läst flera gånger faktiskt. Den handlar om Manson-morden. Många är nog lite bekanta med dessa mord som begicks i slutet av 1960-talet i Los Angeles, åtminstone om man inte är purung. Det är åklagaren som åtalade och fick flera medlemmar i Mansonfamiljen fällda för mord som har skrivit den här boken. Den återger framför allt rättegången. Riktigt intressant och – föreställer jag mig – lite mer sanningsenligt i sin återgivning av det amerikanska rättssystemet, som är mycket annorlunda från det svenska.

Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma: Det här är en bok om ingenjör Andrées luftexpedition mot Nordpolen, men framför allt om alla de efterforskningar Bea Uusma gör för att hitta sanningen om expeditionen och om varför medlemmarna dör. Jag blir mest fascinerad av hur otroligt fascinerad Bea Uusma blir av att just hitta sanningen. Riktigt intressant även om man inte är så intresserad just av expeditionen.

Det står ett rum här och väntar på dig…: Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg: Raoul Wallenberg behöver väl ingen närmare presentation och det här är en riktig tegelsten om hans liv och gärningar, samt om tiden efter när familjen kämpar för att få reda på vad som egentligen hände. Mycket välskriven och intressant.

Smakebit på söndag; Tistelhonung

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Tistelhonung av Sara Paborn är det många som verkar läsa just nu. Den är också en av de böcker som är nominerad till Årets bok 2020. Här kommer en smakbit från en av de första sidorna:

Han börjar bläddra i mappen som han har i knäet. Jag går till Joar av så många skäl att varje område behöver en egen flik. Tinnitusen är kanske det minsta av mina problem. Vi har även skulden över att jag lämnade Tom och gav Oskar skilda föräldrar. Förälskelsen i Erik och uppbrottet. Den offentliga förnedringen som följde. Förlusten av nämnda Erik. Den lågfrekventa depressionen. Ovanpå det kommer oron över mina arbetsuppdrag, eller avsaknaden av dem. Tinnitusen är mest som glasyr på toppen.

Väggen av Marlen Haushofer

Från Goodreads: En kvinna följer med sin kusin och hennes man till deras jaktstuga i bergen. När hon går och lägger sig första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar dagen efter är hon fortfarande ensam. Hon bestämmer sig för att gå ut och leta efter sina släktingar och styr stegen mot värdshuset i närmaste by. Men på vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg, och kommer inte vidare. På andra sidan väggen är alla varelser, både djur och människor, döda.

Hon går tillbaka till huset, och får snart sällskap av hunden Lo, en katt och en ko. Och med denna nya, udda familj försöker hon överleva och skapa sig ett nytt liv. Det är en berättelse som handlar om det basala i livet, och på ett yttre plan händer inte så mycket, men trots det är skildringen både fängslande och spännande som få andra romaner.

Jag har skrivit lite kort om den här boken flera gånger tidigare men inte sammanfattat mina tankar. Sedan jag läste den, eller egentligen lyssnade för jag lyssnade på den på engelska, har den återkommit i mina tankar åtskilliga gånger. Det är en fantastisk liten bok som alla borde läsa.

Väggen kom ut redan på 60-talet och författaren är sedan länge död. Jag vet inte hur välkänd den varit under åren men det gjordes en film år 2012 och då antar jag att den fick ett uppsving. Jag har inte sett filmen och det är möjligt att jag avstår för att inte förstöra mitt intryck av boken.

Boken är bara drygt 200 sidor och den är långsamt berättad. Det händer egentligen inte så mycket och det finns ju bara en karaktär bortsett från djuren som ju också tar stor plats. Berättelsen är full av små detaljer om jordbruk, djurskötsel och naturen omkring henne. Liksom Robinson Kruse får hon lära sig att överleva och glädjas åt de små sakerna.

Den har beskrivits av andra som klaustrofobisk och obehaglig, men det tycker inte jag. Visst får man en känsla av ödesmättad och instängdhet, men också av lugn och vördnad inför livet och naturen. Hon funderar över meningen med livet och människans behov av gemenskap och framtidstro.

Det är inte särskilt spännande. Boken präglas mer av nyfikenhet. Jag känner så starkt för denna kvinna och för hennes liv. Berättelsen är ett nedslag i hennes liv men den gör inte anspråk på att ge oss några förklaringar. Jag har inte heller något behov av att veta varför, det är inte det den här boken handlar om. Världens eller människans undergång är bara själva premissen för berättelsen, det är inte det boken handlar om. Istället handlar den om en människas liv och överlevnad i en värld som hon inte längre förstår sig på och inte heller känner något större behov av att förstå.

Det här är en av de bästa böcker jag har läst och den kommer att finnas med mig länge. Den får självklart betyget fem av mig.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Från förlaget: En hisnande, känslostark berättelse om fem enastående kvinnor och deras kamp i Kentuckys bergstrakter.

1937. Alice Wright lever ett stillsamt och instängt liv med sina föräldrar i England. Ett frieri från den stilige amerikanen Bennett Van Cleve ger henne hopp om luft under vingarna. Med honom vid sin sida, i exotiska Kentucky, hoppas hon att världen ska öppna sig för henne. Men snart inser Alice att hon är mer instängd än någonsin. Bennett verkar mer intresserad av att träffa sina vänner (utan Alice), och den strängt religiöse svärfadern, ägare till den lokala kol gruvan, anser att en kvinnas plats är i hemmet.

Så när staden efterlyser frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier som en del av Eleanor Roosevelts nya satsning på utbildning, anmäler sig Alice entusiastiskt. Kvinnornas ledare, som snart blir Alices främsta allierade, är Margery, den smarta, självständiga dottern till en ökänd brottsling, en kvinna som aldrig bett om en mans tillåtelse för någonting. För familjeflickan Alice är Margery mer uppfriskande och modig än någon annan hon mött, och hon anförtror sig allt mer åt henne allteftersom äktenskapet med Bennett krackelerar.

Kentuckys Ridande Bibliotekarier blir snart kända vida omkring, och deras arbete är minst sagt strapatsrikt. De tampas med giftormar och beväpnade hembrännare, snöiga bergssluttningar och översvämningar. Värst är ändå de män som inte ser med blida ögon på friheten som uppdraget medför. Och vissa män är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa dem …

Mitt drömyrke som barn var bibliotekarie. Det är klart att jag hade andra, mer glamorösa, drömmar också, men en sån där lite mer realistisk dröm var att bli bibliotekarie. Jag gjorde prao och blev bara mer frälst. Det var väl det där med att vara omgiven av böcker hela dagarna som lockade. Nu vet jag att bibliotekarier gör så mycket mer än pratar böcker och dessutom försvann den där drömmen allteftersom. Och nu gör jag något helt annat…

Jag red dessutom som barn och har alltid älskat allt som har med hästar att göra. Så ridande bibliotekarie hade inte varit dumt. På 1930-talet var det dock allt annat än lätt att vara ridande kvinnlig bibliotekarie, vilket framgår tydligt i denna bok.

Jag är inte alltid så förtjust i Jojo Moyes böcker. Det kan ibland kännas lite överdrivet och nästan lite sentimentalt. Men den här boken känns desto mer realistisk och jordnära. Snarare tycker jag beskrivningen från förlaget ger intrycket av mer action än vad den faktiskt innehåller. Den är rätt så långsamt uppbyggd och även om prologen delvis avslöjar vad som ska komma är det inte det som driver boken framåt i den första halvan. Det är snarare karaktärerna och miljöbeskrivningarna.

Jag tyckte mycket om karaktärerna, särskilt Margery. Hon går sin egen väg och bryr sig inte om vad någon tycker. Vänskapen med Alice beskrivs på ett mycket fint sätt och även kärleken till Sven. Visserligen är Alice huvudkaraktären men Margery är intressantare. Beskrivningen av hur Bennett på sitt sätt också är fånge i sitt eget öde, trots att han är man och borde ha fått bestämma mer själv än vad en kvinna i samma situation hade fått, framgår också tydligt.

Slutet var kanske lite väl tillrättalagt och ”perfekt”, men på något sätt hade ett annat slut verkligen inte tilltalat mig heller. Jag ville ha det här slutet trots allt. Mot slutet tar boken dessutom verkligen fart och blir nästan spännande.

Det kanske inte är någon bok som kommer leva med mig länge, men jag tyckte ändå mycket om den. Den får betyget fyra av mig.

Tisdagstrion vecka 20

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Bäst hittills i år.

Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna. Så där så jag känner att jag vill somna vid åttatiden och definitivt inte vakna när väckarklockan ringer. Därför tänkte jag först inte göra någon Tisdagstrio den här veckan; jag kände väl att min hjärna inte skulle samarbeta om jag försökte få till ett inlägg. Men så såg jag temat och tänkte att vilken tur, jag har ju läst flera jättebra böcker hittills i år, så här kommer mina tips:

Väggen av Marlen Haushofer: Fantastisk roman om en kvinna som ensam överlever katastrofen och beskriver sitt liv tillsammans med sina få husdjur.

Himmel över Alaska av Kristin Hannah: Underbara miljöbeskrivningar från ett kallt, kargt och snöigt Alaska där en dysfunktionell ”nybyggar”-familj försöker överleva både alla yttre faror och de hot som finns inom familjen.

The Green Mile av Stephen King: Fantastiska karaktärer som lever kvar länge efter att denna tegelsten till bok tagit slut.

Smakebit på söndag; Mr. Mercedes

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkelighetensom håller i trådarna.

Jag började precis läsa första delen i Stephen Kings trilogi som inleds med denna bok – Mr. Mercedes. Enligt honom själv ska det tydligen vara hans första hårdkokta kriminalroman. Den här smakbiten är från ganska tidigt i boken när huvudpersonen Bill Hodges, en numera pensionerad (deprimerad?) detektiv, presenteras.

Hodges eats this diet of full-color shit every weekday afternoon, sitting in the La-Z-Boy with his father’s gun – the one Dad carried as a beat cop – on the table beside him. He always picks it up a few times and looks into the barrel. Inspecting that round darkness. On a couple of occasions he has slid it between his lips, just to see what it feels like to have a loaded gun lying on your tongue and pointing at your palate. Getting used to it, he supposes.

Annars är det ju trist väder idag, för en gångs skull skönt att bara vara inne och städa och läsa. Ha en härlig söndag!

Bakom stängda dörrar av B.A. Paris

Från Bokus. Det perfekta äktenskapet? Eller den perfekta lögnen?

Alla känner ett par som Jack och Grace. Han är snygg och förmögen, hon är charmig och elegant. Han är en hängiven advokat som aldrig har förlorat ett mål, hon sköter hemmet och maten till fulländning och avgudar sin handikappade lillasyster. Fast de är nygifta verkar de ha allt. Man kanske inte vill tycka om dem, men man gör det. Man blir ohjälpligt charmad av deras otvungna, bekväma hem och av deras trevliga middagar. Man skulle vilja lära känna Grace bättre.

Men det är svårt, för man upptäcker att hon och Jack är oskiljaktiga.

Vissa skulle kalla det för riktig kärlek. Andra undrar kanske varför Grace aldrig svarar i telefon. Eller varför hon aldrig kan komma och ta en kopp kaffe, fast hon inte jobbar. Hur hon kan laga sådan enastående mat och ändå vara så slank. Eller varför hon aldrig verkar ha någonting med sig när hon går ut ur huset, inte ens en penna. Eller varför det sitter skyddande ståljalusier för alla fönster på bottenvåningen.

Vissa skulle kanske undra vad som egentligen pågår när middagen är över och ytterdörren har stängts.

Jag lyssnade på denna bok på engelska och uppläsaren bidrog verkligen till en skrämmande och obehaglig upplevelse. Det här är en bok som behåller intresset rakt igenom. På ett sätt är det ju inte så svårt att räkna ut från början hur det kommer att gå och det är inte så många omvägar dit heller, men det är ändå spännande. Boken växlar lite i tid och det tycker jag bidrar till att hålla intresset uppe.

Så här i efterhand är det några saker i berättelsen som känns väldigt orealistiska dock. Visst finns det psykopater och i böcker är de väl överrepresenterade gentemot verkligheten, men vissa aspekter av Jack och de detaljer om hans barndom som kom fram kändes lite överdrivna. Jag undrar om inte boken hade varit bättre om han inte hade varit så otroligt beräknande och genomkall. Det här är dock en karaktär som det inte är meningen att du ska känna någon sympati för.

Slutet var bra. Jag menar, du vet ju från början ungefär hur det kommer att gå, men det var listigt och snyggt uppbyggt. Som sagt, rakt igenom spännande och flera intressanta karaktärer. Om man struntar i att överanalysera vad som är realistiskt och trovärdigt är det en underhållande bok som man läser snabbt.

Boken får betyget fyra av mig.

Tisdagstrion vecka 19

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Rymden & Stjärnorna.

Oj, det här kändes svårt. Jag läser väldigt få böcker på detta tema. Här kommer mina tips:

Slutet av Mats Strandberg: En meteor är på väg att slå ner och döda allt liv på jorden. Du vet att det kommer ske en viss dag och hur vill du då leva ditt liv den sista tiden? Du är dessutom bara 17 år och borde ha hela livet framför dig. Det här är en riktigt bra bok som behandlar ämnet på ett sätt som inte är klyschigt eller sentimentalt men ändå fullt av känslor.

Ensam på Mars av Andy Weir: Den här läste jag nyligen ut och hade då med på Smakebit på söndag. En astronaut blir av misstag kvarlämnad på Mars och försöker överleva till dess att han – kanske – blir räddad. Riktigt bra och nu är jag sugen på att se filmen.

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams: Den här läste jag för så länge sen att jag har väldigt få minnesbilder kvar av den. Men min son läste den för några år sen, han var kanske runt 12, och han skrattade högt så många gånger att jag då tänkte att den här måste jag absolut läsa om. Men det har inte blivit än… Bör den hoppa upp i min att läsa-lista tro?