My Sister, the Serial Killer (Min syster, seriemördaren) av Oyinkan Braithwaite

När Korede hastigt måste lämna sin framdukade middag efter ett uppskakande telefonsamtal från sin syster, Ayoola, vet hon vad som väntas av henne: blekmedel, gummihandskar och nerver av stål.

För tredje gången har Ayoola gjort sig av med en pojkvän under parollen ”självförsvar”, och för tredje gången måste Korede städa upp röran efter sin dödsbringande lillasyster. Korede vet att hon borde gå till polisen, inte minst för att bevara resten av Nigerias manliga befolkning, men hon älskar sin syster och blod är tjockare än vatten … Åtminstone fram till den dag då Ayoola börjar dejta en läkare på det sjukhus där Korede arbetar som sjuksyster. Och inte vilken läkare som helst, utan den man Korede varit kär i ända sedan de först träffades. Hon är inte villig att låta honom möta döden genom en kniv i ryggen – men att rädda honom skulle innebära att hon måste offra sin syster …

Min syster, seriemördaren är en vass thriller som trots sin svarta humor har en hård kärna – en bok om moraliska dilemman, våld, trauman och familjerelationer. Samtidigt är det en hyllning till systerskap och lojalitet. (från förlaget)

"Ayoola summons me with these words - Korede, I killed him.
I had hoped I would never hear those words again."

Vilken fantastisk titel på en bok! Och vilket omslag! Det är helt klart årets mest originella titel och kanske mest originella innehåll också. Jag tyckte det här var en riktigt bra bok. På något sätt lyckas författaren täcka in många olika ämnen – könsroller, våld i hemmet, kärlek – på ett sätt som är både mörkt och olycksbådande men också humoristiskt. Det är ingen thriller, vi vet ju redan från början vad Ayoola gjort och boken handlar egentligen inte om morden. Det är snarare en bok som handlar om förhållandet mellan de två systrarna, den vackra och den alldagliga, den slarviga och den ansvarstagande, den av mamman älskade och den ouppskattade. Genomgående i boken känner man tydligt den frustration som Korede känner när hon inte kan kontrollera vad Ayoola ska göra härnäst.

Boken är ganska kort med väldigt korta kapitel. Den går snabbt att läsa och det är svårt att tappa intresset. Den får en väldigt stark fyra av mig. Det här var hennes debutbok tror jag och jag kommer definitivt att hålla utkik efter hennes nästa.

Vad jag läste då

Jag har registrerat mina lästa böcker på Goodreads sedan juni 2014. Det är intressant att gå tillbaka och se vilka böcker jag läst i olika perioder av mitt liv. En del böcker minns jag knappt och andra lyser klart i mitt minne. En del böcker är väldigt förknippade med vad som hände i övrigt i livet just då. Under någon månad här och där har jag inte läst en enda bok, vilket känns ofattbart med tanke på hur viktig läsningen är för mig.

För fem år sedan, i februari 2015, läste jag följande böcker.

Kärlekens raseri av Ian McEwan: Jag minns öppningsscenen i den här boken väldigt tydligt. Det är ett riktigt skräckscenario där en liten pojke blir fast ensam i en luftballong som stiger till väders medan en man försöker hålla fast den med ett rep. Eftersom mannen inte lyckas hålla nere ballongen följer även han hållandes i repet med upp i luften. Jag minns tyvärr inte mycket mer av boken och har gett den tre stjärnor på Goodreads. En bok som jag minns mycket tydligare och kan rekommendera av Ian McEwan är Domaren.

Svart eko och Dockmakaren av Michael Connelly: Det här är första och tredje delen i serien om Harry Bosch, mordutredare i Los Angeles. Det här är bra deckare!. Jag ser att det finns 23 böcker i serien, så jag har att göra. Ungefär samtidigt som jag läste böckerna kom en TV-serie och jag har sett i alla fall första säsongen vet jag.

Den tysta patienten av Alex Michaelides

Alicia Berensons liv är till synes perfekt. Hon är en känd konstnär gift med en eftertraktad modefotograf. Tillsammans bor de i ett lyxhus med stora fönster och utsikt över en park i ett av Londons mest fashionabla områden. En kväll kommer Alicias make hem från en modefotografering och Alicia avlossar fem skott i hans ansikte, för att därefter aldrig mer säga ett ord. Alicias vägran att prata eller komma med någon som helst form av förklaring förvandlar en våldsam familjetragedi till någonting mycket större: Ett mysterium som fångar allmänhetens fantasi och gör Alicia den tysta patienten ökänd

Theo Faber, rättsmedicinsk psykoterapeut, har väntat länge när han till sist får chansen att ta sig an fallet.Hans besatthet av Alicia av att få henne att prata och att få fram sanningen om det brutala mordet på hennes make leder honom allt djupare in i hans eget psyke och hans egna motiv, tills det hotar att förgöra honom. (från Goodreads)

På min utgåva (se bilden) står det att den här boken är 2019 års stora thriller-hype. Vart det uttalandet kommer ifrån vet jag inte riktigt, men det är också en Goodreads Choice Award Winner för kategorin Mystery/Thriller. Det brukar i alla fall betyda att väldigt många personer har läst och tyckt om boken. I skrivande stund har den ett genomsnittligt betyg på 4,07 på Goodreads med över 240 000 ratings och det får man lov att säga är högt. Varför skriver jag då detta? Jo, för det kan hända att jag hade för höga förväntningar på boken och när de inte infriades kanske jag bedömde boken för hårt. Jag tyckte nämligen inte särskilt mycket om den.

Själva handlingen tyckte jag lät väldigt intressant. Alicia, en berömd konstnär, döms för mord på sin man till psykiatrisk vård. Sex år senare har hon fortfarande inte pratat överhuvudtaget och mordet verkar oförklarligt. In kommer psykoterapeut Theo Faber som bestämmer sig för att få henne att prata.

I slutändan tyckte jag inte att någon av karaktärerna var särskilt intressant. Ju längre jag läste desto mindre brydde jag mig om vad som hände och om jag någonsin skulle få den förklaring som ”utlovades”. Jag läste ändå klart och visst, slutet var ganska finurligt, men det räckte inte för att vända boken för mig.

En irriterande sak var att författaren tycktes anstränga sig för att göra varje person som kom i Theo Fabers väg mystisk. Visst är det ett vanligt knep i kriminalromaner att misstänkliggöra olika karaktärer på ett eller annat sätt, men i det här fallet föll det liksom platt. Det kändes mest som just ett knep.

Boken får betyget en svag tvåa av mig.

The Last Romantics av Tara Conklin

When the renowned poet Fiona Skinner is asked about the inspiration behind her iconic work, The Love Poem, she tells her audience a story about her family and a betrayal that reverberates through time.

It begins in a big yellow house, with a funeral, an iron poker, and a brief variation forever known as the Pause: a free and feral summer in a middle-class Connecticut town. Caught between the predictable life they once led and an uncertain future that stretches before them, the Skinner siblings—fierce Renee, sensitive Caroline, golden-boy Joe and watchful Fiona—emerge from the Pause staunchly loyal and deeply connected.  Two decades later, the siblings find themselves once again confronted with a family crisis that tests the strength of these bonds and forces them to question the life choices they’ve made and to ask what, exactly, they are willing to do for love. 

A sweeping yet intimate epic about one American family, The Last Romantics is an unforgettable exploration of the ties that bind us together, the responsibilities we embrace and the duties we resent, and how we can lose—and sometimes rescue—the ones we love. A novel that pierces the heart and lingers in the mind, it is also a beautiful meditation on the power of stories—how they guide us through difficult times, help us understand the past, and point the way toward our future. (från Goodreads)

Den yngsta dottern i en familj med tre döttrar och en son berättar sitt livs historia. Som femåring förlorar hon sin far och modern förlorar då helt fotfästet i livet. Barnen får i flera års tid klara sig själva och det påverkar dem på olika sätt under resten av livet. Berättaren gör nedslag lite då och då under deras vuxna liv och berättar om små och stora händelser med fokus på syskonens relation till varandra.

Det är en mycket fin berättelse om syskonskap, föräldraskap, kärlek, sorg och kris. Den sveper över många årtionden men känns inte, bortsett från precis mot slutet, forcerad. Snarare är det en bok full av detaljer och beskrivningar. Jag tappar aldrig intresset för någon av syskonen och hade gärna sett att boken varit dubbelt så lång. Men det är också en av mina få invändningar mot boken, att det mot slutet känns som att författaren inte riktigt kan överge sina karaktärer utan vill berätta allt om resten av deras liv på bara ett tiotal sidor. Det hade jag klarat mig utan.

En annan mindre invändning mot boken är att jag inte tycker att framtidsperspektivet behövdes. Själva utgångspunkten i boken är att Fiona någon gång i en dystopisk framtid ser tillbaka på sitt liv och berättar om det. För mig var det perspektivet överflödigt, det fanns ingen direkt koppling till hennes tidigare liv annat än att det gav henne en anledning att berätta sitt livs historia.

Sammantaget tyckte jag att det här var en riktigt bra bok. Jag lyssnade på den på engelska (den verkar inte finnas översatt till svenska) och blev riktigt sugen på att läsa författarens tidigare bok, The House Girl.

Boken får betyget fyra av mig.

Nya böcker i februari 2020

Jag har ingen brist på böcker att läsa i min att läsa-lista, men nya böcker är alltid spännande. Här kommer några som jag är sugen på.

  • Redemption point av Candice Fox. Den här författaren har jag inte hört talas om, men det verkar vara en spännande bok. Andra delen i en serie så kanske får jag kolla upp den första innan jag tar mig an denna.
  • Mannen som visste allt av Deborah Levy. Ytterligare en författare som jag inte läst något av, men den verkar intressant.

Jag läser ju en del på engelska också och de här verkar intressanta.

  • The Glass Hotel av Emily St. John Mandel. Hennes tidigare bok Station Eleven tyckte jag mycket om, men den här har visst fått blandade recensioner i USA.
  • The Sun Down Motel av Simone St. James

Läsplanering februari

Jag höll mig bra till min planering för januari och läste ut sex av de åtta böcker jag hade bestämt mig för. Kvar från januari är:

  • The Starless Sea av Erin Morgenstern: Jag lyssnade på den engelska ljudboken på Storytel som var 18 timmar lång. Det är ett fantastiskt språk, men oerhört detaljerat och målande. Efter sju timmar insåg jag att jag hade villat bort mig. Jag förstod inte hur den delen av berättelsen som jag då lyssnade på hängde ihop med det jag hört tidigare och skulle behöva hoppa tillbaka minst ett par timmar. Dessutom hade jag svårt att lyssna samtidigt som jag gjorde något annat och boken behövde min fulla koncentration. Samtidigt fick jag ett meddelande från Storytel att boken skulle utgå från sortimentet om några dagar. Då gav jag upp och ställde mig i kö till en fysisk bok på biblioteket istället. Jag kommer definitivt läsa den när jag får den i min hand!
  • The Testaments av Margaret Atwood: Den ligger här hemma på soffbordet och stirrar på mig. Jag vill så gärna gilla den eftersom jag älskar Handmaid’s tale, men samtidigt har jag hört så mycket negativt att det blir som ett motstånd mot att plocka upp den. Men i februari ska det bli av!

I februari tänker jag dessutom läsa följande böcker:

  • Ninth House av Leigh Bardugo
  • Our Souls at Night av Kent Haruf
  • Late in the Day av Tessa Hadley
  • Unga kvinnor av Louisa May Alcott
  • Crazy Rich Asians av Kevin Kwan
  • Little Fires Everywhere av Celeste Ng

Det känns som en bra blandning. Jag håller på och lyssnar på Celeste Ngs tidigare bok nu, Everything I Never Told You, och den är riktigt bra, så kanske att jag försöker lyssna på Little Fires Everywhere. Max två ljudböcker i månaden brukar jag hinna med, så jag får se om det blir ytterligare någon.

Pojken i snön av Samuel Björk

Det är vintern 1999. En äldre man kör med bil över fjället när han plötsligt är tvungen att tvärbromsa. Framför honom står en blåfrusen pojke med ett par rådjurshorn på huvudet. I samma trakter, fjorton år senare, hittas en ung flicka i balettkjol brutalt mördad. Kriminalkommissarie Holger Munch och hans kollega Mia Krüger dras in i det märkliga fallet. På brottsplatsen finns en övergiven kamera och Holger och Mia tror först på en snabb lösning. Men då är de ännu lyckligt ovetande om vad de snart kommer att möta. (från förlaget)

Det här är tredje delen i serien om poliserna Holger Munch och Mia Krüger. Jag läste de två tidigare förra sommaren och trots det kommer jag inte ihåg så mycket om karaktärerna själva annat än att jag gillade dem. Men jag kommer snabbt in i den nya boken, det är trots allt helt fristående delar och nu är det ett nytt fall de tar sig an.

Boken är välskriven och spännande och innehåller många vändningar som håller intresset uppe. Ändå kan jag inte låta bli att tycka att brotten blir så utstuderade och obehagliga att det nästan blir overkligt. Jag ska inte avslöja upplösningen, men nej, den ”förklaringen” har jag lite svårt att köpa. Upplösningen kommer också lite hastigt på och jag saknar det där långsamma och detaljerade polisarbetet som jag har vant mig vid. Jag vill läsa mer om hur poliserna sakta men säkert kommer på lösningen, men här kastas vi rakt in i det.

Det finns också en bihandling om en av de andra poliserna, Curry, som jag inte tycker riktigt blir uppklarad. Jag förstår inte riktigt hur den hänger ihop med huvudhandlingen, om det nu inte är en cliffhanger inför nästa bok. Eller också är det jag som inte riktigt begriper…

Trots allt är det här en riktigt bra serie och jag kommer definitivt läsa nästa bok när den kommer. Om du inte läst någon av böckerna i serien, så börja med den första, Det hänger en ängel ensam i skogen, för den är bäst.

Boken får betyget tre av mig.

The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society (Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap) av Mary Ann Shaffer och Annie Barrows

Januari 1946: London är på väg att återhämta sig efter kriget och författaren Juliet Ashton funderar över sin nästa bok. Så får hon en dag ett brev från en man hon aldrig träffat, Dawsay Adams från ön Guernsey i Engelska kanalen som under kriget varit ockuperad av nazisterna. Adams har hittat Juliets namn på försättsbladet till en bok av Charles Lamb och nu undrar han om hon känner till fler böcker av samme författare.

Juliet och Dawsey Adams börjar brevväxla. Han berättar om öns läsecirkel, Guernseys litteratur- och potatisskalssällskap, och snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas så av deras öden och berättelser om livet på ön att hon bestämmer sig för att åka dit. En resa som kommer att förändra hennes liv. (från förlaget)

Vilken ofattbar titel på en bok! Om inte den titeln får en att bli nyfiken på boken vet jag inte vad som skulle göra det. Jag har hört talas om den här boken i flera år, men som alltid hamnar vissa böcker i bakgrunden när andra armbågar sig fram. Till slut bestämde jag mig för att nu var det dags!

Den började lite långsamt. Jag visste inte så mycket om handlingen och hade inte förstått att den utgjordes enbart av brev. Efter ett tiotal sidor av brev var jag faktiskt tvungen att hoppa lite framåt för att se om det verkligen bara skulle vara brev och det skulle det! Då var jag på väg att ge upp för jag brukar inte gilla böcker som består till stor del av brev eller dagboksanteckningar. Det var svårt att komma in i den, eftersom man inte får någon riktig introduktion till handlingen eller till någon av karaktärerna.

Men jag fortsatte och det är jag glad för. Den fortsätter långsamt, men man lär alltmer känna karaktärerna och får en tydligare bild av vart det är på väg. Det är på många sätt en både sorglig och rolig bok, på det där lite lågmälda sättet, med varken direkt tårar eller skratt.

Efter ett hundratal sidor gav min läsplatta upp och då blev jag riktigt irriterad för nu ville jag verkligen veta vad som skulle hända med Juliet, Dawsey, Kit, Sidney och alla de andra. Efter ett garantiutbyte kunde jag fortsätta och läste andra halvan nästan i en sittning. Det är ingen lång bok och slutet var kanske lite väl tillrättalagt, men ändå, jag har tänkt mycket på den efteråt. Och det är bra betyg!

Boken får betyget fyra av mig.

Läst i januari

Lästa böcker i januari 2020:

  1. Pet Sematary av Stephen King
  2. Misstaget av Lee Child
  3. Skäl att fortsätta leva av Matt Haig
  4. Nickelpojkarna av Colson Whitehead
  5. Kindred av Octavia E. Butler
  6. The Silkworm av Robert Galbraith
  7. Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld
  8. Guldkompassen av Philip Pullman
  9. The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society av Mary Ann Shaffer
  10. Pojken i snön av Samuel Björk
  11. The Last Romantics av Tara Conklin
  12. Den tysta patienten av Alex Michaelides
  13. My Sister, the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite
  • Goodreads challenge: 13/100
  • PopSugar challenge: 13/50
  • Bästa denna månad: Kindred

Kommentar: Jag har läst mycket den här månaden och dessutom många bra böcker. En riktigt bra läsmånad med andra ord. Hoppas resten av året fortsätter lika bra!

Guldkompassen av Philip Pullman

Allting börjar när Lyras farbror, Lord Asriel, återvänder till England med berättelser om en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimmer kan ana en annan värld. Inte långt därefter försvinner Lyras vän Roger under mystiska omständigheter. Snart blir Lyra indragen i ett farligt äventyr med underliga vetenskapsmän, häxor och pansarbjörnar som drabbar samman i polarmörkret. Men framför allt finns här Alethiometern, guldkompassen, en magisk sanningsmaskin som ger stor makt till den som kan använda den rätt. Första delen av tre i Den mörka materian. (från förlaget)

Min son läste hela trilogin för flera år sedan och ända sedan dess har jag tänkt att läsa den. Nu har det ju också kommit en TV-serie så det känns högaktuellt att ta sig an den. Det är en sån där bok som många känner till och som nämns i samma andetag som Harry Potter och Hungerspelen.

Jag uppskattade själva berättelsen och att den inte var helt förutsägbar. Det onda och det goda är inte självklart. Jag uppskattade också den magiska världen som Pullman bygger upp och att det finns flera nivåer i berättelsen. På ytan förefaller det vara en berättelse för barn, eller åtminstone för yngre tonåringar, men de teman som boken behandlar – religion, ondska, att växa upp… – är lika mycket för vuxna. Jag gillar verkligen idén om en daemon, ett magiskt djur som varje människa har och som speglar din själ.

Några inslag gav dock dålig smak i munnen, främst vad gäller könsroller. När gyptierna ska dras ut i krig efterfrågas bara manliga stridande. En kvinna frågar till och med om det inte behövs några kvinnor på expeditionen, men då inte som stridande utan som infiltratörer. Hon får svaret nej. Lyra själv är en typisk pojkflicka och övriga barn som har någon aktiv roll är pojkar. Vi får också veta att Lyra är en sådan flicka som inte gråter… När barnen har kidnappats är det mammorna som sörjer medan männen är de som vill agera. Jag är osäker men jag tror också att vi tidigt får veta att kvinnor inte får äta middag tillsammans med män på colleget.

Sammantaget tyckte jag boken var bra men inte fantastisk. Jag känner mig inte jättesugen på att läsa de andra delarna i trilogin, vilket jag trodde att jag skulle göra. Jag ger boken en trea i betyg.

Natur & Kultur (436 sidor)