Midnattsbiblioteket av Matt Haig

När Nora Seed hamnar i Midnattsbiblioteket får hon en ny chans att göra om saker i sitt liv. Ett liv som hittills varit fyllt av besvikelser. Det känns som om Nora har svikit alla i sin närhet, inklusive sig själv. Men nu ska det bli ändring på det. Böckerna i Midnattsbiblioteket får Nora att leva om sitt liv. Med lite hjälp från en gammal vän kan hon ta bort alla händelser hon ångrat i jakten på sitt perfekta liv. Men det blir inte alltid som hon drömt om utan hennes val försätter henne, och själva Midnattsbiblioteket, i fara. Innan tiden rinner ut för Nora måste hon hitta svaret på frågan: Vilket är det bästa sättet att få ett lyckligt liv?

Nora har tröttnat på livet, på allt som inte har blivit som hon vill, alla felval hon gjort och allt hon har ångrat. Även om de flesta inte skulle säga att de tröttnat på just livet, håller nog många med om att det finns val man gjort som man ångrar. När man stått vid ett vägskäl, tagit den ena vägen och nu undrar man vad som hade hänt om man gjort ett annat val just då. En möjlighet att leva om en del av sitt liv.

Jag menar, funderar du någonsin över hur ditt liv skulle ha blivit om du valt en annan väg?

Det är just det där med ”en del av sitt liv” som blir problemet i den här berättelsen. Det är ju inte så enkelt eftersom ett val påverkar ett annat och det är omöjligt att säga hur det skulle bli om du gjorde ett enda annorlunda val.

Berättelsen handlar mycket om Noras tankar, hennes ältande, grubblande, hennes oroliga personlighet. Jag kan verkligen relatera till Nora och många av hennes tankar. Jag har läst några recensioner där läsarna irriterade sig väldigt på Nora, tyckte att hon var självupptagen och självisk. Men om man själv är en orolig personlighet, vilket jag är, verkar hon inte det minsta självupptagen, bara ångestfylld.

Ibland har ånger inte något med fakta att göra. Ibland är det bara… En massa skit.

Jag var lite orolig att själva upplägget, med biblioteket där man på ett magiskt sätt kan välja att leva om delar av sitt liv, inte skulle funka för mig, att det skulle kännas lite löjligt. Men det gjorde det inte alls, utan det funkade alldeles utmärkt som en ram till Noras funderingar om livet. Den här boken fick hela fem stjärnor av mig.

Smakebit på söndag; Igelkottens elegans

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Det här året har inte börjat bra läsmässigt. Jag har väldigt svårt att få ro i kroppen att sitta ner en längre stund och läsa. Ljudböcker går hyfsat men jag får lyssna om då och då när jag upptäcker att jag har missat något. Jag hoppas att det lossnar snart. Den här veckans smakbit kommer från Muriel Barberys Igelkottens elegans, som jag varit nyfiken på ett tag. Det här är de allra första två styckena för längre har jag inte kommit..

– Marx har förändrat min världsbild totalt, förklarade Antoine Pallières i morse, en ung man som i vanliga fall aldrig bevärdigar mig med ett ord.

Unge Pallières är välmående ättling till en gammal anrik industriägarfamilj och son till en av mina åtta arbetsgivare. Glädjestrålande över sin upptäckt stod han där, den franska storföretagarelitens senaste uppstötning – i vars kretsar man enbart förökar sig genom belevade hickningar och utan laster – och berättade av bara farten, utan en tanke på att jag kanske begrep vad han talade om. Vad förstår de arbetande massorna av Marx skrifter? Svårlästa som de är med sin högtravande stil, sin snåriga prosa och sina teoretiska hårklyverier.

Bokskåpets hemlighet av Frida Skybäck

I ett gammalt bokskåp i mormors slitna stuga hittar Rebecka en dagbok och en samling brev från 1940-talet och det visar sig snart att hennes familjehistoria är mer komplicerad än hon trott. Vad är det för mörka hemligheter som hennes älskade mormor Anna har dolt under alla dessa år?

Rebecka har flytt sin trasiga familjesituation och inte träffat sin mamma på flera år, men när mormor hamnar på sjukhus återvänder hon motvilligt till Skåne. I breven och dagboken får en berättelse från andra världskriget liv. Den unga Anna är förälskad i Luca och beredd att riskera allt när han ber henne om hjälp med att smuggla danska judar över sundet, omedveten om att ingripandet kommer att förändra deras liv för alltid.    

Rebecka läser andaktsfullt och inser att hon inte är den enda som behöver försonas med sitt förflutna. Men finns det fortfarande tid nog för familjen att hitta tillbaka till varandra? 

Några veckor innan jag läste den här läste jag Frida Skybäcks Bokcirkeln vid världens ände under en helg när jag behövde lite feelgood i mitt liv. Den visade sig inte bara vara feelgood utan innehöll rätt mycket sorgsenhet också och jag gillade den mycket. Recension finns här.

Bokskåpets hemlighet är Skybäcks senaste. Det är en berättelse om Anna som ung på 1940-talet och om hennes barnbarn Rebecka i nutid. Vi får följa Anna både i hennes egen berättelse och genom vad Rebecka i nutid upptäcker om sin mormor när hon hittar några gamla brev och fotografier. En annan gestalt i boken är Camilla, som är mamma till Rebecka. Camilla verkar ha en dålig relation både till sin egen mamma och till sin dotter. Även den berättelsen utvecklas något även om det inte var den tydligaste tråden.

Jag tycker om hur karaktärernas berättelser knyts ihop och hur Rebecka lär sig något om sig själv genom att se på Annas liv. Ibland känns det dock som att berättelsen tar sig an för mycket och då tänker jag främst på Annas fars relation till tyskarna. Den tråden och någon ytterligare hade jag helst varit utan. Rebeckas relation till pojkvännen Joar känns också lite underutvecklad eller kanske ska den vara så enkelspårig. Dessutom känns boken bitvis lite väl förutsägbar och det mesta är lite väl lätt att gissa sig till. Trots det är det välskrivet och intressant och jag tröttnade absolut inte.

Nu har jag läst tre böcker av Frida Skybäck och jag kommer absolut att läsa mer. Den här boken fick tre starka stjärnor av mig.

Tisdagstrion vecka 2

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Färgglada omslag.

Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston: Den amerikanska presidentens son blir kär i prinsen av England. Vågat, spännande och verkligt roligt. Tyvärr höll den inte (för mig) riktigt hela vägen, men den har fått så bra omdömen överallt så ta inte bara mitt ord. På Goodreads har den genomsnittsbetyget 4,23 vilket ju är väldigt högt!

Ensam på Mars av Andy Weir: En astronaut blir kvarlämnad på Mars för resten av besättningen tror att han är död. Jag sträckläste för det är både spännande och väldigt mycket humor. Filmatiseringen ska tydligen också vara bra men den har jag ännu inte sett.

En förlorad man av Jane Harper: Harper skriver australiensiska deckare med mycket naturbeskrivningar. Det finns dels en serie om en polis, Aaron Falk, dels i alla fall en fristående bok och det är denna. Det är den bästa av de jag har läst. Så klaustrofobiskt skriven med massor av hemligheter som bara sakta bubblar upp till ytan.

Hur ljuset tar sig in av Louise Penny

Julen närmar sig och i Québec innebär det en tid av bländande snöfall, glimrande belysning och sammankomster med vänner framför värmande brasor. Men för kriminalkommissarie Gamache faller en skugga över den vanligtvis festliga perioden. De flesta av hans bästa poliser har lämnat mordroteln, och fientliga krafter har börjat samlas mot honom.

Så när Gamache får ett meddelande från Myrna Landers om att en gammal vän inte anlänt som väntat till småstaden Three Pines välkomnar han möjligheten att komma bort från stan. Gamache blir förbryllad av Myrnas motvilja att avslöja namnet på sin vän och upptäcker snart att den saknade kvinnan en gång varit en av, inte bara Nordamerikas, utan världens mest kända personer och som nu är i princip bortglömd.

Under utredningens gång dras Gamache allt djupare in i Three Pines värld. I allt högre grad utreder han inte längre bara Myrnas väns försvinnande, utan söker också en trygg plats för sig själv och de kollegor som ännu är honom trogna. Finns det lugn att finna ens i Three Pines? Och till vilket pris?

Det här är nionde delen i Louise Pennys serie om inspektör (kriminalkommissarie) Gamache och den lilla byn Three Pines. Även den som inte läser deckare i vanliga fall skulle nog uppskatta den här serien för här handlar det lika mycket, om inte mer, om karaktärerna som om mysteriet. Visserligen är det ett eller flera mord i alla böcker, men jag uppskattar faktiskt mer att få följa karaktärerna och se hur de utvecklas.

Just den här delen var dessutom en av de bästa hittills. De blir faktiskt bara bättre och bättre och jag kan avslöja att den tionde delen är min favorit hittills. Däremot tyckte jag inte så mycket om den åttonde delen. Jag tror att det hade att göra med att den inte alls utspelade sig i Three Pines och de vanliga karaktärerna var knappt med alls.

Om man blir intresserad av den här serien rekommenderar jag verkligen att man börjar från början och inte mitt i någonstans. Karaktärerna utvecklas så mycket från bok till bok och de blir som vänner, med både styrkor och svagheter.

Smakebit på söndag; Samlade verk

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

Ur Lydia Sandgrens Samlade verk kommer veckans smakbit. Det är en riktig tegelsten till bok med ett färgglatt omslag och väldigt många ord. Detta är från sidan 20:

Det inträffade många år tidigare, under en period då han umgicks med en ganska trevlig grafisk designer. Hon släpade ideligen med honom på olika lägenhetsvisningar, möjligen för att demonstrera sitt oberoende. ”Jag tänkte köpa en lägenhet”,sa hon, och Martin blev aldrig klar över om hon därmed också ville säga något annat. Det var hur som helst alltid något fel på lägenheterna. En låg på bottenplan, en annan hade ett kök helt i mörkgrönt kakel. För dyr, för liten, för nybyggd. Medan hon pratade med mäklare om stambyten och balkongbyggen strosade Martin runt i andra människors hem, iordningsställda så att någon verkade bo-där-men-inte-riktigt, och roade sig med att försöka identifiera visningarnas algoritmer. I köket fanns alltid färska kryddor med prislapp kvar i botten. I sofforna var vissa sorters kuddar utplacerade. På handfatet brann ett litet värmeljus.

Det var en i grund och botten meningslös syssla, och följaktligen var det mycket nära att han inte följde med på just den visningen. Han gjorde det ändå eftersom ett nej skulle vara början på en massa andra nej.

The Glass Hotel av Emily St. John Mandel

Vincent is a bartender at the Hotel Caiette, a five-star lodging on the northernmost tip of Vancouver Island. On the night she meets Jonathan Alkaitis, a hooded figure scrawls a message on the lobby’s glass wall: Why don’t you swallow broken glass. High above Manhattan, a greater crime is committed: Alkaitis is running an international Ponzi scheme, moving imaginary sums of money through clients’ accounts. When the financial empire collapses, it obliterates countless fortunes and devastates lives. Vincent, who had been posing as Jonathan’s wife, walks away into the night. Years later, a victim of the fraud is hired to investigate a strange occurrence: a woman has seemingly vanished from the deck of a container ship between ports of call.

För några år sedan läste jag Station Eleven av Emily St. John Mandel. Det är en dystopisk roman om världen efter det att en global influensa raderat ut större delen av befolkningen. Romanen alternerar mellan att berätta om själva utbrottet och situationen just då och situationen 15 år senare. Det är flera scener från boken som fortfarande lever kvar, särskilt en tråd som handlar om ett flygplan som landar på en flygplats strax efter utbrottet. Jag kan verkligen starkt rekommendera den boken och den kom tydligen också ut på svenska förra året.

Fram tills helt nyligen var det den enda boken jag läst av Emily St. John Mandel, trots att jag hört att även hennes tidigare böcker var bra. Men när så The Glass Hotel kom ut förra året (än så länge bara på engelska) lånade jag den och läste. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men den är i alla fall helt annorlunda från Station Eleven. Det kan inte vara lätt som författare att efter en stor succébok sex år senare komma ut med en ny efterlängtad bok och då slå in på en ny bana.

På ett sätt liknar böckerna varandra, det handlar även här om hur livet påverkas av en enskild händelse. I detta fall är det ett pyramidupplägg, ett ponzibedrägeri, som avslöjas och som förstås påverkar väldigt många människor. Det är huvudsakligen några huvudpersoner som vi får följa, men även, helt kort, många andra öden. Jag trodde inte jag skulle gilla det lite avhuggna sättet som hon berättar de andras öden, att vi helt kort får en inblick utan någon riktig berättarröst, men det fungera förvånansvärt bra.

De huvudsakliga karaktärerna, framför allt Vincent, växer också fram på ett väldigt fint sätt. St. John Mandel vet hur hon ska beskriva en karaktär utan så många ord, nästan som ett pussel där bitarna kommer lite allteftersom. Det tog lite tid att komma in i boken just på grund av att det var svårt att få något riktigt grepp om vad boken skulle handla om. Men när jag väl kommit in i den hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Just den där känslan av att få in en till pusselbit i berättelsen gjorde att jag bara ville läsa ett kapitel till.

Nu ska jag verkligen se till att läsa något mer av St. John Mandel. Jag har hört att The Lola Quartet ska vara riktigt bra. The Glass Hotel fick fyra stjärnor av mig.

Redemption point av Candice Fox

När den före detta polisdetektiven Ted Conkaffey blir oskyldigt anklagad för att ha fört bort en tonårsflicka hoppas han att Crimson Lake, en stad tätt omslingrad av regnskogen i Queensland, är den perfekta platsen att försvinna till.  

Men det visar sig snart att han inte är skyddad någonstans på jorden från flickans otröstliga far. Dale Bingley har en brutal och noga uträknad hämndplan, och om Ted inte hjälper till med sökandet efter den verkliga förövaren är det han som står först på tur.  

Samtidigt, på det klibbiga, öltäckta golvet i ett skjul vid vägrenen, ligger två unga bartendrar döda. Under mordutredningens gång kallas Ted och hans osannolika bundsförvant Amanda Pharrell in för att assistera.  

Medan Ted kämpar för att rentvå sitt namn dras han och Amanda allt längre in i ett ondsint spel – och strävan efter återupprättelse kan komma att kosta dem livet.

För inte så länge sedan läste jag Crimson Lake av den australiensiska författaren Candice Fox. Den tyckte jag var riktigt bra och bestämde mig snabbt för att läsa fortsättningen Redemption point. Det var ju särskilt en tråd som lämnades hängande i Crimson Lake, nämligen sanningen om det brott som Ted anklagades för, och jag var särskilt nyfiken på vad Candice Fox göra av det.

Det är fortfarande samma huvudpersoner, den före detta polisen Ted, som är anklagad för ett mycket allvarligt brott och gömmer sig från allmänhet och media, och den dömda mördaren Amanda, som driver en detektivbyrå. De tar sig an ett nytt fall där två ungdomar blir mördade i en pub. Vi får också följa en lokal polisman som utreder fallet samtidigt.

Det är fortfarande riktigt spännande och karaktärerna är bra. Men trots det känns Redemption point inte riktigt lika bra som Crimson Lake. Det är något som skaver litegrann med den boken och jag kan inte sätta fingret på det. Jag blir inte lika sugen på att läsa vidare fast det är så välskrivet. Möjligen är det tråden med Teds ”offers” pappa som jag har svårast för. Det är inte osannolikt att han skulle söka upp Ted, men det som sedan utspelar sig mellan dem känns osannolikt och inte helt nödvändigt för berättelsen.

Att jag inte tyckte Redemption point var lika bra som Crimson Lake kommer dock inte att hindra mig från att läsa den tredje delen, som jag inte tror har kommit ut på svenska än. Redemption point får tre stjärnor av mig.

Tisdagstrion vecka 1

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Böcker jag ser fram emot att läsa.

Jag gjorde lite hastigt en beställning från Bokus i mellandagarna och de böckerna har kommit nu. Det är lite som julafton att få packa upp helt nya böcker och ställa in dem i bokhyllan. Bland dem fanns tre som jag särskilt ser fram emot att läsa.

Samlade verk av Lydia Sandgren: En riktig tegelsten som jag (nästan) bara har hört gott om. Dessutom ett väldigt färggrant omslag som man blir glad av att se.

Törnrosor av Stephen King: Ytterligare en tegelsten av tegelstenarnas mästare, som väl inte behöver någon närmare presentation. Det här är en bok om en pandemi som kom ut för några år sedan. När vi nu förhoppningsvis ser slutet på vår egen pandemi har jag inget emot att läsa om en annan.

Queenie av Candice Carty-Williams: Den här har fått lite blandade recensioner. Jag har inte läst något av författaren tidigare och hon är med på min boktolva.

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck

En solig majdag flyttar svenskättlingen Madeleine Grey till Ljusskär i Skåne för att praktisera i den populära Frihetskyrkan, men hennes vistelse får ett abrupt slut när hon en kväll packar sin väska och försvinner spårlöst. Trettio år senare mottar hennes syster Patricia ett anonymt brev med Madeleines halsband i och hon bestämmer sig för att resa till den lilla strandbyn i ett sista försök att hitta sin syster. 

Patricia tar in på Ljusskärs enda hotell, Monas Bed, Breakfast & Books, där många av de boende samlas för att skvallra och äta Monas omtyckta tångbullar. Snart lär Patricia känna en omaka grupp kvinnor som förenas genom sin bokcirkel och mellan litterära samtal, kärleksbekymmer och äktenskapsproblem börjar kvinnorna nysta i Madeleines mystiska försvinnande. Men alla är inte lika tillmötesgående och Patricia inser att hennes frågor river upp gamla sår. 

Vad var det egentligen som hände med Madeleine den där ödesdigra sensommarkvällen och vad är det för en mörk hemlighet som människorna i byn är så måna om att bevara? 

Den här boken tog jag hem från vår bokbytarhylla på jobbet en fredag efter en ovanligt slitsam vecka. Det var ett infall för jag kände att jag behövde lite feelgood och en bra historia för att få mina tankar på annat. Sen började jag läsa direkt jag kom hem och fortsatte på lördagen, nästan i ett streck förutom mat och lite sömn, tills den var utläst.

Jag tyckte mycket om den här berättelsen. Det är så fina karaktärer och de verkar helt enkelt så trevliga att man skulle vilja lära känna dem i verkligheten. Jag skulle inte ha något emot att bo i den här byn och jag skulle definitivt ha varit med i Monas och Doris bokcirkel. Jag gillar att berättelsen är uppbyggd i två olika tidslinjer, ett väldigt vanligt grepp i och för sig, som sakta närmar sig varandra tills berättelsen får sin upplösning. Försvinnandet, som det hela kretsar kring, är fint tecknat och det är inte en massa tvära kast och överraskningsmoment. Jag trivs dock bäst med den tidslinje som är nutid och dåtiden får mest utgöra en bakgrundsbild till Patricias sökande efter sin systers öde.

Det är inte utpräglad feelgood utan en hel del sorgsenhet också. Jag är trots allt glad att det inslaget fanns också, även om jag var på jakt efter en mer upplyftande bok just när jag läste den. En riktigt trevlig bok som fick fyra stjärnor i betyg av mig.