Guldkompassen av Philip Pullman

Allting börjar när Lyras farbror, Lord Asriel, återvänder till England med berättelser om en plats nära Nordpolen där man genom norrskenets skimmer kan ana en annan värld. Inte långt därefter försvinner Lyras vän Roger under mystiska omständigheter. Snart blir Lyra indragen i ett farligt äventyr med underliga vetenskapsmän, häxor och pansarbjörnar som drabbar samman i polarmörkret. Men framför allt finns här Alethiometern, guldkompassen, en magisk sanningsmaskin som ger stor makt till den som kan använda den rätt. Första delen av tre i Den mörka materian. (från förlaget)

Min son läste hela trilogin för flera år sedan och ända sedan dess har jag tänkt att läsa den. Nu har det ju också kommit en TV-serie så det känns högaktuellt att ta sig an den. Det är en sån där bok som många känner till och som nämns i samma andetag som Harry Potter och Hungerspelen.

Jag uppskattade själva berättelsen och att den inte var helt förutsägbar. Det onda och det goda är inte självklart. Jag uppskattade också den magiska världen som Pullman bygger upp och att det finns flera nivåer i berättelsen. På ytan förefaller det vara en berättelse för barn, eller åtminstone för yngre tonåringar, men de teman som boken behandlar – religion, ondska, att växa upp… – är lika mycket för vuxna. Jag gillar verkligen idén om en daemon, ett magiskt djur som varje människa har och som speglar din själ.

Några inslag gav dock dålig smak i munnen, främst vad gäller könsroller. När gyptierna ska dras ut i krig efterfrågas bara manliga stridande. En kvinna frågar till och med om det inte behövs några kvinnor på expeditionen, men då inte som stridande utan som infiltratörer. Hon får svaret nej. Lyra själv är en typisk pojkflicka och övriga barn som har någon aktiv roll är pojkar. Vi får också veta att Lyra är en sådan flicka som inte gråter… När barnen har kidnappats är det mammorna som sörjer medan männen är de som vill agera. Jag är osäker men jag tror också att vi tidigt får veta att kvinnor inte får äta middag tillsammans med män på colleget.

Sammantaget tyckte jag boken var bra men inte fantastisk. Jag känner mig inte jättesugen på att läsa de andra delarna i trilogin, vilket jag trodde att jag skulle göra. Jag ger boken en trea i betyg.

Natur & Kultur (436 sidor)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s