Den tysta patienten av Alex Michaelides

Alicia Berensons liv är till synes perfekt. Hon är en känd konstnär gift med en eftertraktad modefotograf. Tillsammans bor de i ett lyxhus med stora fönster och utsikt över en park i ett av Londons mest fashionabla områden. En kväll kommer Alicias make hem från en modefotografering och Alicia avlossar fem skott i hans ansikte, för att därefter aldrig mer säga ett ord. Alicias vägran att prata eller komma med någon som helst form av förklaring förvandlar en våldsam familjetragedi till någonting mycket större: Ett mysterium som fångar allmänhetens fantasi och gör Alicia den tysta patienten ökänd

Theo Faber, rättsmedicinsk psykoterapeut, har väntat länge när han till sist får chansen att ta sig an fallet.Hans besatthet av Alicia av att få henne att prata och att få fram sanningen om det brutala mordet på hennes make leder honom allt djupare in i hans eget psyke och hans egna motiv, tills det hotar att förgöra honom. (från Goodreads)

På min utgåva (se bilden) står det att den här boken är 2019 års stora thriller-hype. Vart det uttalandet kommer ifrån vet jag inte riktigt, men det är också en Goodreads Choice Award Winner för kategorin Mystery/Thriller. Det brukar i alla fall betyda att väldigt många personer har läst och tyckt om boken. I skrivande stund har den ett genomsnittligt betyg på 4,07 på Goodreads med över 240 000 ratings och det får man lov att säga är högt. Varför skriver jag då detta? Jo, för det kan hända att jag hade för höga förväntningar på boken och när de inte infriades kanske jag bedömde boken för hårt. Jag tyckte nämligen inte särskilt mycket om den.

Själva handlingen tyckte jag lät väldigt intressant. Alicia, en berömd konstnär, döms för mord på sin man till psykiatrisk vård. Sex år senare har hon fortfarande inte pratat överhuvudtaget och mordet verkar oförklarligt. In kommer psykoterapeut Theo Faber som bestämmer sig för att få henne att prata.

I slutändan tyckte jag inte att någon av karaktärerna var särskilt intressant. Ju längre jag läste desto mindre brydde jag mig om vad som hände och om jag någonsin skulle få den förklaring som ”utlovades”. Jag läste ändå klart och visst, slutet var ganska finurligt, men det räckte inte för att vända boken för mig.

En irriterande sak var att författaren tycktes anstränga sig för att göra varje person som kom i Theo Fabers väg mystisk. Visst är det ett vanligt knep i kriminalromaner att misstänkliggöra olika karaktärer på ett eller annat sätt, men i det här fallet föll det liksom platt. Det kändes mest som just ett knep.

Boken får betyget en svag tvåa av mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s