Akin (Fränder) av Emma Donoghue

Från förlaget: Franskfödde Noah Selvaggio är en pensionerad kemiprofessor bosatt på Upper West Side i New York City. Han planerar att för första gången sedan han var barn återvända till sin hemstad Nice, men precis innan han ska åka får han ett samtal från Socialtjänsten – Noah är den närmaste anhöriga till 11-åriga Michael, som behöver bli akut omhändertagen. Motvilligt bestämmer han sig för att ta med pojken på resan.

Väl framme i Nice, med den minst lika motvilliga Michael i släptåg, börjar Noah nysta i sin familjehistoria. Det omaka paret har först svårt att komma överens, men mitt bland smågnabbet om steak frites och skärmtid börjar de ändå finna varandra och märker snart att de har mer att ge varandra än de någonsin kunnat tro.  

Släkt är en varm och gripande berättelse om släktskap, att bemöta det förflutna och vad det egentligen betyder att vara en familj.

Jag läste (eller egentligen lyssnade på) den här boken på engelska och då heter den Akin. Den har inte kommit ut på svenska än och enligt information på förlaget blir det den 15 juli. Som syns på bilden ovan ska den då heta Fränder. Samtidigt blir jag lite fundersam för i texten, också på förlagets hemsida, omnämns den som Släkt.

Jag har läst två böcker av Emma Donoghue tidigare; Room och Miraklet. Room tyckte jag var fantastisk och Miraklet riktigt bra. Därför hade jag höga förväntningar på den här. De infriades inte riktigt även om det var en bra bok.

Det mest intressanta i boken är förhållandet mellan Noah och Michael. Det skulle kunna bli riktigt klyschigt; en äldre man som inte har någon erfarenhet av barn får plötsligt ta hand om elvaåring på heltid. Hur ska den pensionerade professorn kunna förstå sig på en elvaåring vars pappa har dött av en överdos och mamma sitter i fängelse? Det blir som väntat diskussioner om mobilanvändande, svordomar, bristande hygien m.m. Men bland allt detta blir det också intressanta samtal och ett visst ”bondande” mellan dem. Jag kommer alltmer att gilla Noah och Michael.

Den andra delen av berättelsen, som inte alls framgår av sammanfattningen ovan, men som får stort utrymme i boken är Noahs historia och själva anledningen till att han åker till Nice. Det handlar om hans familj under andra världskriget och särskilt hans mammas roll. Det skulle kunna vara intressant men känns mer som en helt annan historia. Den här sidohandlingen knyts inte ihop tillräckligt med Noah och Michael. För mig hade det räckt med deras berättelse, jag behövde ingen ytterligare anledning att läsa boken.

Det är välskrivet och intressant och jag tappar aldrig lusten att läsa vidare. Samtidigt saknar boken det där lilla extra och den når inte upp till vare sig Miraklet eller Room. Dessutom – jag vet att innehållet är viktigast men vad är det med omslaget? Ser det inte otroligt tråkigt ut? Jag har svårt att tro att det omslaget säljer några böcker…

Totalt sett får boken betyget tre av mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s