Smakebit på söndag; Den som finner (Finders Keepers)

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Igår recenserade jag första delen i Stephen Kings serie om den före detta kriminalpolisen Bill Hodges. Idag bjuder jag på en smakbit från del 2. Ganska tidigt i boken utspelar sig samma händelse som den första boken inledde med, dock från en annan karaktärs synvinkel. Hela första boken handlar ju om när Bill Hodges försöker ta fast den person som körde en Mercedes in i en folkmassa. Jag blir väldigt nyfiken på var den här boken är på väg. Smakbiten kommer från den händelsen:

He struggled to his feet in time to see the car – it was a Mercedes, all right, a big sedan as gray as this foggy morning – plowing into the crowd, spinning bodies out of its way as it came, describing a drunken arc. Blood dripped from the grille. A woman went skidding and rolling across the hood with her hands out and her shoes gone. She slapped at the glass, grabbed at one of the windshield wipers, missed, and tumbled off to one side.

Ha en riktigt fin söndag i det härliga vädret! Idag är det faktiskt min födelsedag så jag hoppas på lite firande också. 🙂

Mr Mercedes av Stephen King

Från Bokus: Det är tidig morgon i en amerikansk stad som har drabbats hårt av den senaste finanskrisen. Kön med frusna arbetslösa män och kvinnor ringlar lång utanför hallarna där en jobbmässa snart ska öppna. Men innan portarna hinner slås upp dyker lyktorna på en bil upp i dimman. En ensam förare plöjer rakt genom människohopen i en stulen Mercedes. Åtta människor dör, femton skadas. Månader senare kan den nypensionerade och deprimerade kriminalaren Bill Hodges fortfarande inte släppa fallet med ”Mr Mercedes”, mördaren som lyckades fly. Så får han ett brev från någon som påstår sig vara gärningsmannen. Hodges inser att Mr Mercedes kan slå till igen. Tillsammans med två oväntade medhjälpare ger han sig in i en farlig katt-och-råtta-lek i kamp mot klockan. Ska han lyckas förhindra en ny katastrof? Mr Mercedes är Stephen Kings första renodlade thriller och en hyllning till den hårdkokta noir-genren.

Det verkar som att jag har tagit mig an en riktig Stephen King-utmaning… Det senaste året har jag läst fem King-böcker och de är ju inte direkt korta. Jag har dessutom planer på några till, bl.a. uppföljaren till denna. Det jag framför allt gillar med King är hans sätt att skriva. Hans språk är i princip alltid bra. Jag försöker läsa honom på engelska för det tillför en dimension när det gäller just honom. Dessutom är jag väldigt förtjust i hans sätt att måla upp karaktärerna så de känns levande. De har alltid egenskaper som känns både äkta och helt otroliga på samma gång.

Det här är, enligt Wikipedia, hans första deckare. Även det klarar han bra. Det kanske inte är den bästa deckare jag läst, men det är spännande och intressant hela vägen igenom. Jag gillar Bill Hodges som karaktär och även Holly Gibney. Det är förstås helt osannolikt att den pensionerade polisen Bill Hodges i verkliga livet skulle slå sig samman med två sådana medhjälpare som Holly och den unge Jerome, men det spelar ingen roll. Däremot tycker jag man hade kunnat undvara kärlekshistorien mellan Hodges och Janey. Det tillförde inte något väsentligt till historien, snarare kändes det som ett störningsmoment att åldersskillnaden mellan dem gång på gång poängterades.

Boken var tillräckligt bra för att jag kommer att plocka upp del 2 och den får tre stjärnor av mig.

Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston

Från Bokus: Alex Claremont-Diaz är son till USA:s första kvinnliga president. Tillsammans med sin syster och deras bästa kompis utgör de Vita huset-trion, en social influencer-makt att räkna med, och som Vita huset inte är sena att utnyttja.

Problemet är bara att Alex har en ärkefiende, prins Henry av Wales. När ett bråk mellan dem hamnar på hela världens löpsedlar måste de ofrivilligt låtsas vara vänner tills stormen har blåst över. Men ju mer Alex lär känna prins Henry, desto mer ser han vad som döljer sig under hans drömprinsyta. Snart är de vänner på riktigt, men vänskapen djupnar till något mer. Något som kan hota Alex mammas planer på att bli omvald som president.

Jag läser inte mycket romance och inte feelgood heller. Det här är väl lite av varje. Jag måste säga att det jag gillade mest med boken är själva idén. Hela upplägget med att sonen till USA:s president och prinsen av England blir kära i varandra känns så nyskapande på något sätt. Det är vågat och intressant och roligt på samma gång.

Jag gillade karaktärerna och särskilt dialogen mellan dem. Det känns äkta på något sätt. Ibland småskrattade jag för mig själv när Alex och Henry skickade meddelanden till varandra. Alltihop har en riktigt bra känsla.

Tyvärr hade jag nog lite för höga förväntningar på boken. Den levde inte riktigt upp till vad jag hoppades på. Mot slutet märkte jag att jag fick allt svårare att plocka upp den för att läsa några kapitel. Det kändes lite som en transportsträcka mot det slut som jag visste skulle komma. Det blev ändå lite för tillrättalagt och för givet. Samtidigt är det väl så med den här genren att det ska kännas lite förutsägbart. Totalt sett var det bra men inte jättebra. Jag tycker boken hade vunnit på att vara lite kortare, lite mer stringent.

Jag läste boken på engelska (Red, White & Royal Blue) så jag kan inte säga något om översättningen. Den får betyget tre av mig.

Vad jag läste då

Jag har registrerat mina lästa böcker på Goodreads sedan juni 2014. Det är intressant att gå tillbaka och se vilka böcker jag läst i olika perioder av mitt liv. En del böcker minns jag knappt och andra lyser klart i mitt minne. En del böcker är väldigt förknippade med vad som hände i övrigt i livet just då. Under någon månad här och där har jag inte läst en enda bok, vilket känns ofattbart med tanke på hur viktig läsningen är för mig.

Jag undrar just vad som hände i maj 2015 för jag läste bara en enda bok då. Eller åtminstone läste jag bara ut en. Här är min bok från för fem år sedan, i maj 2015:

En eftersökt man av John le Carré: Jag har inte läst många böcker av le Carré och det här är den enda på senare år. Det är en typisk spionthriller, dock inte längre från kalla kriget utan från kriget mot terrorismen. Jag gav den bara två stjärnor så jag kan inte med gott samvete rekommendera den.

Tisdagstrion vecka 22

Jag hade en väldigt jobbig vecka förra veckan, så det blev inga inlägg alls och väldigt lite läsning. Nu försöker jag komma tillbaka och vad bättre då än att vara med i en liten utmaning.

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Ur verkliga livet.

Helter Skelter av Vincent Bugliosi: En bok som kom ut första gången redan 1974 och som jag har läst flera gånger faktiskt. Den handlar om Manson-morden. Många är nog lite bekanta med dessa mord som begicks i slutet av 1960-talet i Los Angeles, åtminstone om man inte är purung. Det är åklagaren som åtalade och fick flera medlemmar i Mansonfamiljen fällda för mord som har skrivit den här boken. Den återger framför allt rättegången. Riktigt intressant och – föreställer jag mig – lite mer sanningsenligt i sin återgivning av det amerikanska rättssystemet, som är mycket annorlunda från det svenska.

Expeditionen: Min kärlekshistoria av Bea Uusma: Det här är en bok om ingenjör Andrées luftexpedition mot Nordpolen, men framför allt om alla de efterforskningar Bea Uusma gör för att hitta sanningen om expeditionen och om varför medlemmarna dör. Jag blir mest fascinerad av hur otroligt fascinerad Bea Uusma blir av att just hitta sanningen. Riktigt intressant även om man inte är så intresserad just av expeditionen.

Det står ett rum här och väntar på dig…: Berättelsen om Raoul Wallenberg av Ingrid Carlberg: Raoul Wallenberg behöver väl ingen närmare presentation och det här är en riktig tegelsten om hans liv och gärningar, samt om tiden efter när familjen kämpar för att få reda på vad som egentligen hände. Mycket välskriven och intressant.

Smakebit på söndag; Tistelhonung

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Tistelhonung av Sara Paborn är det många som verkar läsa just nu. Den är också en av de böcker som är nominerad till Årets bok 2020. Här kommer en smakbit från en av de första sidorna:

Han börjar bläddra i mappen som han har i knäet. Jag går till Joar av så många skäl att varje område behöver en egen flik. Tinnitusen är kanske det minsta av mina problem. Vi har även skulden över att jag lämnade Tom och gav Oskar skilda föräldrar. Förälskelsen i Erik och uppbrottet. Den offentliga förnedringen som följde. Förlusten av nämnda Erik. Den lågfrekventa depressionen. Ovanpå det kommer oron över mina arbetsuppdrag, eller avsaknaden av dem. Tinnitusen är mest som glasyr på toppen.

Väggen av Marlen Haushofer

Från Goodreads: En kvinna följer med sin kusin och hennes man till deras jaktstuga i bergen. När hon går och lägger sig första kvällen är hon ensam i huset och när hon vaknar dagen efter är hon fortfarande ensam. Hon bestämmer sig för att gå ut och leta efter sina släktingar och styr stegen mot värdshuset i närmaste by. Men på vägen dit går hon rakt in i en genomskinlig vägg, och kommer inte vidare. På andra sidan väggen är alla varelser, både djur och människor, döda.

Hon går tillbaka till huset, och får snart sällskap av hunden Lo, en katt och en ko. Och med denna nya, udda familj försöker hon överleva och skapa sig ett nytt liv. Det är en berättelse som handlar om det basala i livet, och på ett yttre plan händer inte så mycket, men trots det är skildringen både fängslande och spännande som få andra romaner.

Jag har skrivit lite kort om den här boken flera gånger tidigare men inte sammanfattat mina tankar. Sedan jag läste den, eller egentligen lyssnade för jag lyssnade på den på engelska, har den återkommit i mina tankar åtskilliga gånger. Det är en fantastisk liten bok som alla borde läsa.

Väggen kom ut redan på 60-talet och författaren är sedan länge död. Jag vet inte hur välkänd den varit under åren men det gjordes en film år 2012 och då antar jag att den fick ett uppsving. Jag har inte sett filmen och det är möjligt att jag avstår för att inte förstöra mitt intryck av boken.

Boken är bara drygt 200 sidor och den är långsamt berättad. Det händer egentligen inte så mycket och det finns ju bara en karaktär bortsett från djuren som ju också tar stor plats. Berättelsen är full av små detaljer om jordbruk, djurskötsel och naturen omkring henne. Liksom Robinson Kruse får hon lära sig att överleva och glädjas åt de små sakerna.

Den har beskrivits av andra som klaustrofobisk och obehaglig, men det tycker inte jag. Visst får man en känsla av ödesmättad och instängdhet, men också av lugn och vördnad inför livet och naturen. Hon funderar över meningen med livet och människans behov av gemenskap och framtidstro.

Det är inte särskilt spännande. Boken präglas mer av nyfikenhet. Jag känner så starkt för denna kvinna och för hennes liv. Berättelsen är ett nedslag i hennes liv men den gör inte anspråk på att ge oss några förklaringar. Jag har inte heller något behov av att veta varför, det är inte det den här boken handlar om. Världens eller människans undergång är bara själva premissen för berättelsen, det är inte det boken handlar om. Istället handlar den om en människas liv och överlevnad i en värld som hon inte längre förstår sig på och inte heller känner något större behov av att förstå.

Det här är en av de bästa böcker jag har läst och den kommer att finnas med mig länge. Den får självklart betyget fem av mig.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Från förlaget: En hisnande, känslostark berättelse om fem enastående kvinnor och deras kamp i Kentuckys bergstrakter.

1937. Alice Wright lever ett stillsamt och instängt liv med sina föräldrar i England. Ett frieri från den stilige amerikanen Bennett Van Cleve ger henne hopp om luft under vingarna. Med honom vid sin sida, i exotiska Kentucky, hoppas hon att världen ska öppna sig för henne. Men snart inser Alice att hon är mer instängd än någonsin. Bennett verkar mer intresserad av att träffa sina vänner (utan Alice), och den strängt religiöse svärfadern, ägare till den lokala kol gruvan, anser att en kvinnas plats är i hemmet.

Så när staden efterlyser frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier som en del av Eleanor Roosevelts nya satsning på utbildning, anmäler sig Alice entusiastiskt. Kvinnornas ledare, som snart blir Alices främsta allierade, är Margery, den smarta, självständiga dottern till en ökänd brottsling, en kvinna som aldrig bett om en mans tillåtelse för någonting. För familjeflickan Alice är Margery mer uppfriskande och modig än någon annan hon mött, och hon anförtror sig allt mer åt henne allteftersom äktenskapet med Bennett krackelerar.

Kentuckys Ridande Bibliotekarier blir snart kända vida omkring, och deras arbete är minst sagt strapatsrikt. De tampas med giftormar och beväpnade hembrännare, snöiga bergssluttningar och översvämningar. Värst är ändå de män som inte ser med blida ögon på friheten som uppdraget medför. Och vissa män är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa dem …

Mitt drömyrke som barn var bibliotekarie. Det är klart att jag hade andra, mer glamorösa, drömmar också, men en sån där lite mer realistisk dröm var att bli bibliotekarie. Jag gjorde prao och blev bara mer frälst. Det var väl det där med att vara omgiven av böcker hela dagarna som lockade. Nu vet jag att bibliotekarier gör så mycket mer än pratar böcker och dessutom försvann den där drömmen allteftersom. Och nu gör jag något helt annat…

Jag red dessutom som barn och har alltid älskat allt som har med hästar att göra. Så ridande bibliotekarie hade inte varit dumt. På 1930-talet var det dock allt annat än lätt att vara ridande kvinnlig bibliotekarie, vilket framgår tydligt i denna bok.

Jag är inte alltid så förtjust i Jojo Moyes böcker. Det kan ibland kännas lite överdrivet och nästan lite sentimentalt. Men den här boken känns desto mer realistisk och jordnära. Snarare tycker jag beskrivningen från förlaget ger intrycket av mer action än vad den faktiskt innehåller. Den är rätt så långsamt uppbyggd och även om prologen delvis avslöjar vad som ska komma är det inte det som driver boken framåt i den första halvan. Det är snarare karaktärerna och miljöbeskrivningarna.

Jag tyckte mycket om karaktärerna, särskilt Margery. Hon går sin egen väg och bryr sig inte om vad någon tycker. Vänskapen med Alice beskrivs på ett mycket fint sätt och även kärleken till Sven. Visserligen är Alice huvudkaraktären men Margery är intressantare. Beskrivningen av hur Bennett på sitt sätt också är fånge i sitt eget öde, trots att han är man och borde ha fått bestämma mer själv än vad en kvinna i samma situation hade fått, framgår också tydligt.

Slutet var kanske lite väl tillrättalagt och ”perfekt”, men på något sätt hade ett annat slut verkligen inte tilltalat mig heller. Jag ville ha det här slutet trots allt. Mot slutet tar boken dessutom verkligen fart och blir nästan spännande.

Det kanske inte är någon bok som kommer leva med mig länge, men jag tyckte ändå mycket om den. Den får betyget fyra av mig.

Tisdagstrion vecka 20

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Bäst hittills i år.

Jag har varit väldigt trött de senaste dagarna. Så där så jag känner att jag vill somna vid åttatiden och definitivt inte vakna när väckarklockan ringer. Därför tänkte jag först inte göra någon Tisdagstrio den här veckan; jag kände väl att min hjärna inte skulle samarbeta om jag försökte få till ett inlägg. Men så såg jag temat och tänkte att vilken tur, jag har ju läst flera jättebra böcker hittills i år, så här kommer mina tips:

Väggen av Marlen Haushofer: Fantastisk roman om en kvinna som ensam överlever katastrofen och beskriver sitt liv tillsammans med sina få husdjur.

Himmel över Alaska av Kristin Hannah: Underbara miljöbeskrivningar från ett kallt, kargt och snöigt Alaska där en dysfunktionell ”nybyggar”-familj försöker överleva både alla yttre faror och de hot som finns inom familjen.

The Green Mile av Stephen King: Fantastiska karaktärer som lever kvar länge efter att denna tegelsten till bok tagit slut.

Smakebit på söndag; Mr. Mercedes

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkelighetensom håller i trådarna.

Jag började precis läsa första delen i Stephen Kings trilogi som inleds med denna bok – Mr. Mercedes. Enligt honom själv ska det tydligen vara hans första hårdkokta kriminalroman. Den här smakbiten är från ganska tidigt i boken när huvudpersonen Bill Hodges, en numera pensionerad (deprimerad?) detektiv, presenteras.

Hodges eats this diet of full-color shit every weekday afternoon, sitting in the La-Z-Boy with his father’s gun – the one Dad carried as a beat cop – on the table beside him. He always picks it up a few times and looks into the barrel. Inspecting that round darkness. On a couple of occasions he has slid it between his lips, just to see what it feels like to have a loaded gun lying on your tongue and pointing at your palate. Getting used to it, he supposes.

Annars är det ju trist väder idag, för en gångs skull skönt att bara vara inne och städa och läsa. Ha en härlig söndag!