Svarthuset av Peter May

Från Goodreads: På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

Peter May var en för mig ny bekantskap och jag köpte hela trilogin mer som ett infall för att jag kände igen namnet. Jag läste boken på ett par dagar under påskläsutmaningen. Den var mycket bättre än jag förväntade mig och framför allt var den inte så ”deckaraktig” som jag trodde att den skulle vara.

Berättelsen utspelar sig på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna, en kall, karg, bergig och blåsig plats. Trots att jag starkt ogillar både regn och blåst blev jag helt fascinerad av miljöbeskrivningarna. Den absolut största behållningen av boken var beskrivningarna av ön och människorna som bodde där. Jag blev väldigt sugen på att åka dit.

Själva mordmysteriet kändes faktiskt som det minst intressanta i boken. Visst var det spännande och visst ville jag veta upplösningen, men jag var mer intresserad av Fins barndom och alla historier runt livet på ön än vem som gjorde det. Slutet var dock otroligt spännande och jag kunde knappt hålla mig från att skumläsa och hoppa framåt för det var totalt nervkittlande. Det fanns inte en chans att jag hade avbrutit för något de sista 50 sidorna.

Boken är mörk, spännande och rakt igenom välskriven. Enligt Wikipedia refuserades manuskriptet av alla större brittiska förlag innan den kom att ges ut i Frankrike där den fick fantastiska recensioner. Först därefter gavs den ut i Storbritannien….

Boken får en stark fyra av mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s