Bakom stängda dörrar av B.A. Paris

Från Bokus. Det perfekta äktenskapet? Eller den perfekta lögnen?

Alla känner ett par som Jack och Grace. Han är snygg och förmögen, hon är charmig och elegant. Han är en hängiven advokat som aldrig har förlorat ett mål, hon sköter hemmet och maten till fulländning och avgudar sin handikappade lillasyster. Fast de är nygifta verkar de ha allt. Man kanske inte vill tycka om dem, men man gör det. Man blir ohjälpligt charmad av deras otvungna, bekväma hem och av deras trevliga middagar. Man skulle vilja lära känna Grace bättre.

Men det är svårt, för man upptäcker att hon och Jack är oskiljaktiga.

Vissa skulle kalla det för riktig kärlek. Andra undrar kanske varför Grace aldrig svarar i telefon. Eller varför hon aldrig kan komma och ta en kopp kaffe, fast hon inte jobbar. Hur hon kan laga sådan enastående mat och ändå vara så slank. Eller varför hon aldrig verkar ha någonting med sig när hon går ut ur huset, inte ens en penna. Eller varför det sitter skyddande ståljalusier för alla fönster på bottenvåningen.

Vissa skulle kanske undra vad som egentligen pågår när middagen är över och ytterdörren har stängts.

Jag lyssnade på denna bok på engelska och uppläsaren bidrog verkligen till en skrämmande och obehaglig upplevelse. Det här är en bok som behåller intresset rakt igenom. På ett sätt är det ju inte så svårt att räkna ut från början hur det kommer att gå och det är inte så många omvägar dit heller, men det är ändå spännande. Boken växlar lite i tid och det tycker jag bidrar till att hålla intresset uppe.

Så här i efterhand är det några saker i berättelsen som känns väldigt orealistiska dock. Visst finns det psykopater och i böcker är de väl överrepresenterade gentemot verkligheten, men vissa aspekter av Jack och de detaljer om hans barndom som kom fram kändes lite överdrivna. Jag undrar om inte boken hade varit bättre om han inte hade varit så otroligt beräknande och genomkall. Det här är dock en karaktär som det inte är meningen att du ska känna någon sympati för.

Slutet var bra. Jag menar, du vet ju från början ungefär hur det kommer att gå, men det var listigt och snyggt uppbyggt. Som sagt, rakt igenom spännande och flera intressanta karaktärer. Om man struntar i att överanalysera vad som är realistiskt och trovärdigt är det en underhållande bok som man läser snabbt.

Boken får betyget fyra av mig.

Tisdagstrion vecka 19

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Rymden & Stjärnorna.

Oj, det här kändes svårt. Jag läser väldigt få böcker på detta tema. Här kommer mina tips:

Slutet av Mats Strandberg: En meteor är på väg att slå ner och döda allt liv på jorden. Du vet att det kommer ske en viss dag och hur vill du då leva ditt liv den sista tiden? Du är dessutom bara 17 år och borde ha hela livet framför dig. Det här är en riktigt bra bok som behandlar ämnet på ett sätt som inte är klyschigt eller sentimentalt men ändå fullt av känslor.

Ensam på Mars av Andy Weir: Den här läste jag nyligen ut och hade då med på Smakebit på söndag. En astronaut blir av misstag kvarlämnad på Mars och försöker överleva till dess att han – kanske – blir räddad. Riktigt bra och nu är jag sugen på att se filmen.

Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams: Den här läste jag för så länge sen att jag har väldigt få minnesbilder kvar av den. Men min son läste den för några år sen, han var kanske runt 12, och han skrattade högt så många gånger att jag då tänkte att den här måste jag absolut läsa om. Men det har inte blivit än… Bör den hoppa upp i min att läsa-lista tro?

Authors & Characters; Paula

Lyrans Noblesser har en riktigt klurig utmaning varje måndag. Det gäller att komma på och berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn i någon variant. Den här veckan är namnet Paula.

Paula Hawkins debuterade för några år sedan med den då väldigt omskrivna boken Kvinnan på tåget. Förutom att den hängde med i trenden med att berättarrösten i boken inte är riktigt tillförlitlig så känns det som att den påbörjade en trend med böcker som heter något på Kvinnan/Flickan på/i/vid/under … Jag tyckte mycket om den här boken. Den var spännande och intressant rakt igenom. En stor dos av frustration över huvudpersonen Rachel dessutom. Filmatiseringen av boken tyckte jag inte lika mycket om. Paula Hawkins nästa bok, I djupt vatten, kom några år senare och den försökte jag läsa men fick ge upp. Den hade inte alls samma driv i sig.

Paul Sheldon är den världsberömde författaren som fastnar i Annie Wilkes klor i Stephen Kings Lida. Stephen King behöver ju ingen närmare presentation och det här är en av hans mest kända böcker. Filmen, med en Oscarsbelönad Kathy Bates som en magnifik Annie Wilkes, är, enligt mig, faktiskt bättre än boken.

Svarthuset av Peter May

Från Goodreads: På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

Peter May var en för mig ny bekantskap och jag köpte hela trilogin mer som ett infall för att jag kände igen namnet. Jag läste boken på ett par dagar under påskläsutmaningen. Den var mycket bättre än jag förväntade mig och framför allt var den inte så ”deckaraktig” som jag trodde att den skulle vara.

Berättelsen utspelar sig på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna, en kall, karg, bergig och blåsig plats. Trots att jag starkt ogillar både regn och blåst blev jag helt fascinerad av miljöbeskrivningarna. Den absolut största behållningen av boken var beskrivningarna av ön och människorna som bodde där. Jag blev väldigt sugen på att åka dit.

Själva mordmysteriet kändes faktiskt som det minst intressanta i boken. Visst var det spännande och visst ville jag veta upplösningen, men jag var mer intresserad av Fins barndom och alla historier runt livet på ön än vem som gjorde det. Slutet var dock otroligt spännande och jag kunde knappt hålla mig från att skumläsa och hoppa framåt för det var totalt nervkittlande. Det fanns inte en chans att jag hade avbrutit för något de sista 50 sidorna.

Boken är mörk, spännande och rakt igenom välskriven. Enligt Wikipedia refuserades manuskriptet av alla större brittiska förlag innan den kom att ges ut i Frankrike där den fick fantastiska recensioner. Först därefter gavs den ut i Storbritannien….

Boken får en stark fyra av mig.

Smakebit på söndag; Bergens stjärnor

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag läser just nu Bergens stjärnor av Jojo Moyes. Boken utspelar sig 1937. Alice är från England och gifter sig med en amerikan. Hon flyttar med honom till Kentucky där hon blir bibliotekarie i det mobila ridande biblioteket. Här kommer en smakbit från sidan 109.

Det var något som förändrades i Alice den kvällen. Hon var trött på att hur hela stan stirrade på henne, trött på att bli iakttagen och baktalad och dömd. Hon var trött på att vara gift med en man som alla andra såg som Gud fader själv, men som knappt kunde förmå sig att titta på henne.

Alice hade flyttat halvvägs runt världen bara för att upptäcka att hon fortfarande inte dög i andras ögon. Nåja, tänkte hon, om det var så alla tyckte så kunde hon lika gärna leva upp till det.

Läst i april 2020

Lästa böcker i april:

  1. Ut ur skuggorna av G.R. Halliday
  2. The Breakdown (Sammanbrott) av B.A. Paris
  3. Glasverandan av Ann Cleeves
  4. Svarthuset av Peter May
  5. The Wall (Väggen) av Marlen Haushofer
  6. Lewismannen av Peter May
  7. Akin (Fränder) av Emma Donoghue
  8. The Testaments (Gileads döttrar) av Margaret Atwood
  9. Red, White & Royal Blue av Casey McQuiston
  10. Ensam på mars av Andy Weir
  • Goodreads challenge: 41/100
  • PopSugar Challenge: 23/50
  • Bästa denna månad: The Wall (Väggen)

Jag tyckte det gick så trögt med läsningen den här månaden. Jag tror det beror på att jag har svårt att koncentrera mig på grund av den allmänna stämningen i samhället. Corona kom också tyvärr lite för nära i slutet av april. Därför förvånade det mig att jag ändå läste så pass många böcker. Påskläsutmaningen bidrog verkligen då jag läste flera böcker bara på den helgen.

Även denna månad var tre av böckerna ljudböcker. Det krävs något visst av både boken och uppläsaren för att jag ska orka igenom en ljudbok. Tyvärr har jag inte hittat någon lika bra nu så det går lite trögt med den.

Helgfrågan v. 18

Veckans helgfråga hos Mias bokhörna låter så här: Årets bok presenterades i veckan. Vilken bok känner du dig mest sugen på att läsa av de nominerade?

Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag nog kommer försöka läsa alla de nominerade. Den jag är mest sugen på att läsa är Bergens stjärnor av Jojo Moyes för den har jag hört så mycket bra om.

Bonusfrågan är: Var det någon bok de missade att nominera enligt dig?

Det ges ju ut mängder av bra böcker varje år, men en bok som jag tyckte väldigt mycket om är Himmel över Alaska av Kristin Hannah.