Rodham av Curtis Sittenfeld

Hillary Rodham är 1971 en ung och lovande kvinna: hennes examenstal på Wellesley College har uppmärksammats av tidskriften Life, hon studerar juridik vid Yale Law School och hon är aktiv inom student- och kvinnorörelsen. Då träffar hon Bill Clinton. Bill är en stilig och karismatisk studentkamrat från sydstaterna, redan med siktet inställt på en politisk karriär. I varandra hittar de en djup samhörighet som ingen av dem tidigare upplevt, varken intellektuellt, känslomässigt eller fysiskt.

I verkligheten följde Hillary med Bill hem till Arkansas och han friade flera gånger. Trots att han fick nobben mer än en gång svarade hon som alla vet till slut ja och blev Hillary Clinton.

I Curtis Sittenfelds härligt fantasifulla roman går Hillary i stället en annan väg. Tvivlen kring det eventuella äktenskapet får henne att trots allt välja den svåra brytningen och lämna Arkansas. Under fyra årtionden stakar hon ut en egen bana, såväl offentligt som privat, en bana som återkommande korsas av Bill Clinton och som väcker frågor om de avvägningar vi alla måste göra när vi skapar oss ett liv.

Jag tyckte verkligen om själva idén här – en i verkligheten intressant kvinna med ett intressant liv och vad hade hänt om hon valt en annan väg. Vi vet att hon gifte sig med Bill och fick ett barn. Hon blev presidentens hustru, senare senator, utrikesminister och presidentkandidat. Men om hon inte hade gift sig med Bill, vad hade hänt då? Tja, hon skulle ha fått ett ganska trist och känslomässigt fattigt liv, åtminstone om man ska döma av den här boken.

Jag tyckte helt enkelt inte att det var intressant att läsa om henne efter att vi hade lämnat den verkliga delen av boken bakom oss. Den första tredjedelen, på college, Yale och när hon först åker till Arkansas är det spännande, livfullt, kanske lite för många sexscener, men ändå ser man framåt på något sätt.

Sen lämnar hon Bill och det blir ganska trist. Det känns lite som ett manifest för kvinnans frigörelse, se hur bra hon klarar sig utan en man. Hon träffar Bill flera gånger senare i boken och varje gång vrider jag mig i läsfåtöljen för det känns bara jobbigt, pinsamt. Andra saker, som hur hon lär känna Donald Trump och på något märkligt sätt får hans stöd, hade kunnat vara roligt, vridet, sanslöst, men boken är ju egentligen inte sådan, så det känns bara konstigt.

Curtis Sittenfeld skriver bra. Därför och för att den första tredjedelen ändå är bra får den två stjärnor av mig. Jag har tidigare läst Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld, om Laura Bush, och den är så mycket bättre. Läs den istället.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s