Betraktaren av Belinda Bauer

»De döda kan inte tala till oss«, hade professor Madoc sagt. Men det var inte sant. Nummer 19, det lik som den artonårige Patrick Fort undersöker på anatomilektionen, försöker berätta allt möjligt för honom

Patrick har Aspergers syndrom och han har redan till­räckligt med bekymmer i sitt liv. Han har svårt att förstå sig på människorna omkring honom och han är besatt av tanken på döden den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan. 

Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi, men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här?

Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förutna. Till slut är bara en sak säker:
Ingenting är vad det ser ut att vara.

Jag har tidigare läst de två första böckerna i Belinda Bauers Exmoor-serie och den tredje finns också här hemma. Men av någon anledning blev det att jag istället läste den här fristående kriminalromanen. Eller jag vet inte om jag tycker att det här var en kriminalroman egentligen.

Visserligen är det ett – eller flera – brott som står i fokus och mot slutet kommer det in några poliser också, men framför allt tycker jag att det är ett lysande porträtt av en ung man som blir helt missförstådd av sin omgivning. Det riktigt kryper i hela mig när han gång på gång trampar snett i förhållandet till andra, utan att själv förstå vad det är som är så märkligt med det sätt han själv ser på saker och ting. Även om jag till viss del kan förstå hans mamma känns hans förhållande till henne bara så sorgligt.

Under kursen i anatomi får Patrik obducera (eller hur man nu ska uttrycka det) en död man och de här beskrivningarna blir riktigt makabra. Även vissa scener från sjukhuset där en man i koma befinner sig är obehagliga. Man får nog inte vara kräkmagad tror jag.

Det som gjorde att boken inte fick ännu högre betyg var att den var lite långsamt berättad. Det blev ibland lite för mycket av de där makabra detaljerna. Men det märktes att författaren var påläst på ämnet. Jag tyckte också att en av berättarna, Tracy, kändes överflödig. Jag förstod faktiskt inte varför hon fick så stort utrymme. Det kändes mest som en transportsträcka att läsa om henne. Boken får i alla fall en stark trea av mig.

2 tankar på “Betraktaren av Belinda Bauer

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s