Tisdagstrion vecka 40

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Bara ett ord i titeln.

Efter några svåra tisdagar blev det plötsligt ett mycket lättare tema. Bra med en lite enklare vecka bland utmaningarna. Då blev det istället besvärligt att reda ut vilka böcker jag skulle välja. Jag bestämde mig för att välja tre fullpoängare, alltså böcker som av mig fått högsta betyg.

Vaggvisa av Leila Slimani: En upptagen familj anlitar en skicklig barnflicka för att föräldrarna ska kunna återgå till sina krävande jobb. Efter ett tag märker de hur barnflickan verkar förändras och de blir alltmer beroende av henne, samtidigt som märkliga saker händer. En bok med lite stillsam spänning och nerv. Det är fruktansvärt obehagligt rakt igenom, men det är svårt att sätta fingret på vad det obehagliga egentligen är.

Institutet av Stephen King: Barn med särskild begåvning kidnappas och förvaras på Institutet där de får undergå märkliga och fruktansvärda experiment. Det är obehagligt, spännande och mycket klaustrofobiskt. King är ju en fantastisk historieberättare och det här är inget undantag. Lite långsam i inledningen men ge inte upp!

Kastanjemannen av Sören Sveistrup: En kvinna hittas mördad på en lekplats i Danmark och intill kroppen hittar polisen en liten figur av kastanjer. På figuren finns fingeravtryck från en flicka som försvann för ett år sedan. En bok som jag plockade upp närmast av en slump och det är jag väldigt glad över för det var en mordhistoria med många vändningar och intressanta karaktärer. En riktig bladvändare!

Smakebit på söndag; Det slutna ögat

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Belinda Bauer är en brittisk författare som skriver ganska mörka kriminalromaner. Hon har skrivit en trilogi som kallas Exmoortrilogin och sen en rad fristående böcker. Den bok som jag nu har börjat på är fristående och heter Det slutna ögat. Den ska tydligen handla om en försvunnen fyraåring. Böcker där barn är offer kan vara riktigt jobbiga så vi får se hur det känns. Smakbiten kommer från en av de första sidorna och beskriver en flicka som är på väg att ta livet av sig (vad det verkar):

Han sträckte ut en hjälpande hand mot flickan när hon svängde benen över murkrönet, men hon lutade sig bort från honom, så då fick det väl bli så. Hon gled osmidigt ned från muren, med på gatan intill honom. Hon var nästan tre decimeter kortare än han, och Marvel var ingen jätte.

Hon huttrade, slog armarna kring sig.

Innan någon av dem hann säga någonting fick 20:20-tåget från Victoria Station bron att skälva under dem. De stirrade ned mot det framrusande svarta taket som skymde spåren där tåget dundrande fram under fötterna på dem, rätt igenom Bickleys järnvägsstation.

I den påföljande tystnaden gav flickan honom en förebrående blick, men kriminalkommissarie Marvel bara ryckte på axlarna.

Ha en riktigt trevlig söndag! Det känns att det börjar bli höst med mörker mycket tidigare på kvällarna. Som gjort för läsning under en filt.

Vad jag läste då

Jag har registrerat mina lästa böcker på Goodreads sedan juni 2014. Det är intressant att gå tillbaka och se vilka böcker jag läst i olika perioder av mitt liv. En del böcker minns jag knappt och andra lyser klart i mitt minne. En del böcker är väldigt förknippade med vad som hände i övrigt i livet just då. Under någon månad här och där har jag inte läst en enda bok, vilket känns ofattbart med tanke på hur viktig läsningen är för mig.

För fem år sedan, i september 2015, läste jag följande böcker:

Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh: Det här är en bok som inte är så känd i Sverige. Den kom ut 2011 och jag tror bara författaren har skrivit en ytterligare bok. Den har jag inte läst. Blomsterspråket handlar om en ung flicka som växer upp på barnhem och vid 18 års ålder ska klara sig själv. Hon upptäcker Blomsterspråket, alltså vad olika blommor står för, och börjar hjälpa människor att säga vad de känner genom blommor. En fin, trevlig och lättläst bok, men den gav inga bestående minnen.

Och det var tydligen allt för september 2015. Jag minns inte vad det beror på att det blev så lite läst men antagligen för mycket på jobbet.

Helgfrågan vecka 39

Veckans helgfråga hos Mias bokhörna låter så här: Är det någon bok som går före i kön i din tbr? Tja, jag planerar inte min läsning riktigt och när jag försöker göra det så håller jag mig aldrig till planeringen. Jag har många gånger tänkt att jag ska göra det för då får jag verkligen läst de böcker jag vill läsa. Men en bok som jag plötsligt kom på igår att den bara måste jag läsa nu på en gång var I rättvisans tjänst: berättelser om brott och straff av Johan Eriksson. Då fick i alla fall övriga pågående böcker läggas åt sidan ett tag. Det är den inom rättsväsendet kände advokaten Johan Eriksson som skrivit en bok

från insidan om de människor jag mött. Om de skyldiga och de oskyldiga. Om hur smal livets väg ibland kan vara. Om skuld och ansvar i en värld där allt inte kan beskrivas som svart eller vitt. Om människorna bakom rubrikerna.

Johan Eriksson är nog mest känd bland allmänheten som den advokat som försvarade Rakhmat Akilov, som dömdes för dådet på Drottninggatan.

I bonusfrågan undrar Mia: Finns det någon bok du vill köpa p.g.a. omslaget? Det tråkiga svaret är nej, då jag köper väldigt få böcker. En bok som jag redan läst där jag tyckte att omslaget var väldigt viktigt för upplevelsen av boken är The Dutch House av Ann Patchett. Det är också en bok jag varmt kan rekommendera.

Saknad av Karin Alvtegen

Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon helt utanför samhällssystemet. Som en av Stockholms många uteliggare försöker hon överleva dag för dag. Allt hon äger ryms i hennes ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och en tillräckligt avskild plats att sova på kräver all hennes energi. Och det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna.

Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir brutalt mördad, och alltför många tecken pekar på att det är Sibylla som är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person.

Den här boken kom ut år 2000 och är en i en serie av böcker av Karin Alvtegen med titlar om ett ord på S. Det är Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga. Nu har jag ju bara läst den här, men om jag har förstått det rätt så är böckerna helt fristående och har egentligen inget med varandra att göra, även om det ju låter lite så på titlarna.

Saknad är en ganska lågmäld deckare, skriven utan stora åthävor och överdrifter. Den tecknar ett fint porträtt av Sibylla och hennes utanförskap i samhället. Vi får också många tillbakablickar på hennes barndom som väl förklarar det val hon har gjort att leva som hon gör. Hennes otroligt krävande och hemska mamma får det att krypa i kroppen. Det är så tydligt hur en förälder totalt kan kontrollera ett barn utan särskilt starka medel.

Behållningen i den här boken är som sagt personporträtten. Det är ju tänkt att vara en kriminalroman, men det blir aldrig riktigt spännande. Att hon skulle bli misstänkt och uthängd på det sätt som beskrivs är så otroligt att det blir svårt att köpa ens i en bok. Mördaren och omständigheterna kring mordet hade kunnat bli intressant, men det blir som sagt aldrig riktigt trovärdigt. Nu är det ju självklart så att väldigt många kriminalromaner är helt osannolika, men den här boken ger på något sätt intryck av att vilja vara trovärdig, att vilja beskriva hemlöshet och utanförskap på ett trovärdigt sätt, och då blir jag besviken på mordhistorien trots allt.

Jag tror att jag skulle ha tyckt mer om berättelsen utan morden, konstigt nog. Sibyllas uppväxt och liv var det som intresserade mig. Totalt sett får boken en trea i betyg.

Tisdagstrion vecka 39

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Tanter & Farbröder.

Elizabeth är försvunnen av Emma Healey: Maud är gammal och glömsk. På en komihåg-lapp som hon själv har skrivit står det ”Elizabeth är försvunnen”. Detta är en väldigt ödmjuk och fin berättelse om åldrande och vi får, från Mauds perspektiv, följa hennes kamp för att själv förstå och för att få någon annan att förstå det hon själv är övertygad om, nämligen att något hemskt hänt vännen Elizabeth. Samtidigt finns hela tiden frågan hos läsaren, vad är verkligt och vad finns bara i Mauds förvirrade verklighet?

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman: Om vänskapen mellan sjuåriga Elsa och hennes mormor, en mormor som allt är lite galen men som ändå verkligen är en fantastisk vän till Elsa. Det här är den bästa av de böcker av Fredrik Backman som jag har läst. Jag tyckte verkligen om hela den här lite sagoliknande berättelsen som är både underhållande och fylld av känslor.

Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro: Mr Stevens, butler sedan många år på ett brittiskt gods, ser tillbaka på sitt liv. Han reflekterar över sitt eget och andras agerande med precision och bestämdhet, med brittisk korrekthet ut i fingerspetsarna. Det är lågmält och långsamt berättat men ändå så känslosamt. Många känner nog bättre till filmen än boken, men boken är väl värd att läsa även om man sett filmen.

Smakebit på söndag; Sanditon

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag tycker väldigt mycket om Jane Austens böcker och har läst om flertalet av böckerna flera gånger. Därför blev jag så förvånad i somras när jag upptäckte att det fanns en bok av henne som jag inte hade läst. Sanditon är hennes sista bok som hon också inte hann avsluta. Eftersom jag inte kommit så långt än så vet jag inte hur oavslutad den är. Den här smakbiten kommer från en av de första sidorna. Hon har även i denna bok ett språk som känns väldigt typiskt henne. Det är långa vindlande meningar med gott om inskjutna satser.

Mr Heywood, such was the name of the said proprietor, advanced with a very civil salutation, much concern for the accident, some surprise at anybody’s attempting that road in a carriage, and ready offers of assistance. His courtesies were received with good breeding and gratitude, and while one or two of the men lent their help to the driver in getting the carriage upright again, the traveller said, ”You are extremely obliging, sir, and I take you at your word. The injury to my leg is, I dare say, very trifling. But it is always best in these cases, you know, to have a surgeon’s opinion without loss of time; and as the road does not seem in a favourable state for my getting up to his house myself, I will thank you to send off one of these good people for the surgeon.”

Helgfrågan vecka 38

Veckans helgfråga hos Mias bokhörna låter så här: Brukar ni gå på bokliga event? Det enkla svaret är nej, inte så ofta som jag skulle önska. När jag bodde i Göteborg för många år sedan gick jag på bokmässan varje år, men sedan dess inte en enda gång. I år var min fasta föresats att jag skulle gå på den, men se, det gick ju inte, åtminstone inte fysiskt. Jag har gått på några träffar på biblioteket och det tänker jag också att jag skulle göra mer. Det kanske skulle bli ett nyårslöfte för nästa år?

Bonusfrågan lyder så här: Brukar du högläsa för t.ex. barnbarnen eller klassen? När barnen var mindre läste jag jättemycket för dem, ofta minst en timme per dag. Det höll vi på med ganska länge, långt efter att de kunde läsa själva. Men sedan några år blir det inget. Min dotter läser ibland för mig och det är mysigt. Jag får väl se fram emot att läsa för barnbarnen, även om det är ett tag till.

Crazy Rich Asians av Kevin Kwan

Välkommen in i en värld av excentriska karaktärer, svindlande miljöer och extrem rikedom. När Rachel följer med pojkvännen Nick till Singapore för att träffa hans familj förväntar hon sig en lugn resa. Men hon vet inte vad som väntar henne. Plötsligt är hon indragen i en virvelvind av dyr champagne, snabba båtar och tävlingsinriktade brudtärnor. Nicks barndomshem visar sig vara ett palats. Som barn åkte han mer privatjet än bil och hans familj är en av världens rikaste. Rachel och Nick bjuds in till årets största och mest påkostade bröllop som i månader har dissekerats av skvallerpressen. Nick är bestman och visar sig dessutom vara en av Asiens mest eftertraktade ungkarlar. Och Nicks ömma mor är inte säker på att Rachel är rätt för honom.

Det är verkligen en helt annan värld som vi får inblick i i den här boken. Nu vet jag inte hur mycket verklighetsförankring det är, om sådana här människor verkligen finns i sådan mängd som i boken, men det är onekligen underhållande och fascinerande att läsa om.

Redan på första sidan förstår man att den här berättelsen är helt galen, en värld fullproppad av ytliga och pengahungriga personer som inte har något bättre för sig än att spendera ohyggliga summor pengar på extravaganta smycken, kläder, resor och måltider. Man måste nog ändå köpa att det här främst är underhållning. Det är alltså ingen större idé att fundera så mycket över logiken. Naturligtvis är det helt osannolikt att Rachel inte skulle veta något om Nicks familj trots att de praktiskt taget levt tillsammans i flera år. Det är också osannolikt att hennes bästa vän inte heller skulle veta något om Nicks släkt när vännen vet allt om allting annat i Singapore.

Jag gillade verkligen själva idén och berättelsen i sig. Det var spännande och som sagt väldigt underhållande rakt igenom. Kanske lite väl förutsägbart och såpopera-aktigt, men för att vara just en underhållningsroman (finns det en sån genre eller är det den som kallas chick-lit?) så är det riktigt bra. Min största invändning var mot själva utförandet. Berättelsen var för splittrad. Massor av karaktärer introducerades och följdes i bara några sidor för att sedan vara bifigurer igen. Jag hade mycket hellre sett att berättelsen bara följde två karaktärer, Rachel och Astrid. Jag tycker man tappade den röda tråden och fokus när det blev så uppdelat. Men en stark trea, på gränsen till en fyra blev det.

Den mörka ängeln av Elly Griffiths

Ruth blir smickrad när hon kontaktas av den italienska arkeologen Angelo Morelli som hon tillbringade en natt med för länge sedan. Han behöver hjälp med att uttolka ett fynd av benrester i en liten bergsby nära Rom. Det var åratal sedan Ruth hade semester, så en vistelse i Italien kan hon inte tacka nej till.

Tillsammans med sin dotter reser Ruth till Castello degli Angeli, där det inte blir så rofyllt som hon hoppats på. I byn hittar hon en medeltida helgedom men också mörka hemligheter som leder tillbaka till krigsåren och motståndsrörelsen. Överraskande nog dyker dessutom hennes arbetspartner kommissarie Harry Nelson upp, vilket kommer väl till pass när ett mord sker. Vad är det Ruth är på spåren som någon i byn är beredd att mörda för att hålla hemligt?

I den här tionde delen i serien om rättsarkeologen Ruth Galloway reser hon utomlands. Det var faktiskt en välkommen omväxling mot den brittiska landsbygden. Tyvärr tar hon med sig Shona som inte är min favorit. Shona brukar ju få ganska lite utrymme i böckerna, men nu fick hon breda ut sig litegrann. Jag har aldrig förstått varför Ruth är så god vän med Shona och i ärlighetens namn brukar nog Ruth fundera över det ibland också.

Sammanfattningen förleder en att tro att arkeologi får större utrymme i boken än vad det faktiskt får. Maten får desto mer utrymme och det är rätt okej det med. Jag gillar dock att Michelle blir en tydligare karaktär i den här boken. På något sätt är jag ändå förtjust i Michelle trots allt.

För en gångs skull inträffade något mycket oväntat på slutet, ett dödsfall som jag verkligen inte trodde skulle hända. Den som läser vet nog vad jag menar. Jag hade faktiskt önskat att bokserien tagit en annan vändning, men nu är det ju inte jag som bestämmer det.

Att Harry och Cathbad beger sig till Italien av en helt osannolik anledning kunde jag nästan inte ens irritera mig på. Jag förstår att åtminstone Harry var tvungen att på något sätt komma dit så att spänningen mellan Harry och Ruth kunde uppstå igen. Och Cathbad lyckas som vanligt hamna i händelsernas centrum.

Även denna del i serien får en stark och solid trea.