American Dirt av Jeanine Cummins

Lydia Quixano Pérez lives in the Mexican city of Acapulco. She runs a bookstore. She has a son, Luca, the love of her life, and a wonderful husband who is a journalist. And while there are cracks beginning to show in Acapulco because of the drug cartels, her life is, by and large, fairly comfortable.

Even though she knows they’ll never sell, Lydia stocks some of her all-time favorite books in her store. And then one day a man enters the shop to browse and comes up to the register with a few books he would like to buy—two of them her favorites. Javier is erudite. He is charming. And, unbeknownst to Lydia, he is the jefe of the newest drug cartel that has gruesomely taken over the city. When Lydia’s husband’s tell-all profile of Javier is published, none of their lives will ever be the same.

Forced to flee, Lydia and eight-year-old Luca soon find themselves miles and worlds away from their comfortable middle-class existence. Instantly transformed into migrants, Lydia and Luca ride la bestia—trains that make their way north toward the United States, which is the only place Javier’s reach doesn’t extend. As they join the countless people trying to reach el norte, Lydia soon sees that everyone is running from something. But what exactly are they running to?

Det här är en av årets mest omtalade böcker i USA. Den fick otroligt mycket kritik och det stormade en hel del. Jag valde att inte sätta mig in i kritiken innan jag läste för att se om jag skulle förstå vad det handlade om, enbart genom att själv läsa boken. Det gjorde jag inte. När jag därefter har läst en del kritiska röster kan jag till viss del förstå men ändå inte. Samtidigt är jag ödmjuk inför att jag själv, som bott i Sverige i hela mitt liv, kanske inte kan förstå fullt ut.

Det här är en bok om Mexico och om immigrationen från Mexiko till USA. Kritiken verkar mycket handla om författaren själv. Författaren är inte immigrant eller av latinamerikanskt ursprung. De kritiska rösterna anser att den här berättelsen bara hade kunnat berättas av en författare med sådant ursprung. Jag håller inte med. En bra författare kan berätta en historia utan att själv ha upplevt den. För mig kändes det inte som en brist att jag efter min läsning fick veta att författaren inte själv hade gjort denna flykt. Jag tyckte inte heller att författaren på något sätt utgav sig för att ha gjort det.

En annan del av kritiken är att berättelsen är för ytlig och inte återger hur fruktansvärt det är för immigranterna som försöker ta sig över gränsen. Det är möjligt att det stämmer, men ingen berättelse är ju någonsin hela sanningen. Inte ens en biografi eller någons memoarer kan vara något mer än en del av sanningen. Jag tyckte inte heller att det var en brist. Snarare gav det mig inspiration att läsa vidare, läsa andra böcker med andra delar av sanningen.

Som berättelse tyckte jag väldigt mycket om den här boken. Jag kände så starkt för Lydia, Luca och flera av de andra karaktärerna. Den hade ett driv framåt och kändes ibland lite som en spänningsroman. Flera gånger var jag tvungen att lägga ifrån mig den och ta ett djupt andetag för jag förstod att det skulle gå illa…

Boken fick fem stjärnor av mig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s