Tisdagstrion vecka 4

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Cyklar, bilar och bussar (och andra fordon).

Mörkt vatten av Joyce Carol Oates: En kortroman som baseras på den olycka som senatorn Ted Kennedy orsakade då han körde av en bro och en ung kvinna som var passagerare i hans bil drunknade instängd i bilen medan han själv tog sig i land. Boken utspelar sig i en annan tid och från den unga kvinnans perspektiv. Medan vattnet strömmar in i bilen berättar hon om sitt liv.

Den underjordiska järnvägen av Colson Whitehead: I verkligheten var den underjordiska järnvägen ett nätverk av frivilliga som hjälpte slavar att fly till norr, men i den här boken är det en faktisk järnväg som den sextonåriga slavinnan Cora använder i sitt sökande efter ett liv i frihet.

Den lilla bokhandeln runt hörnet av Jenny Colgan: När Nina blir uppsagd från sitt jobb som bibliotekarie bestämmer hon sig för att köpa en skåpbil och öppna en rullande bokhandel på den skotska landsbygden. En charmig bok särskilt för oss som gillar att läsa böcker om böcker!

Smakebit på söndag; The Running Man

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

Det får fortsatt trögt med läsningen, så istället för att läsa ut någon av de böcker som varit med på de två senaste smakbitarna, har jag påbörjat en ny. Det är The Running Man av Stephen King, som kom ut under pseudonymen Richard Bachman 1982. Den utspelar sig i en dystopisk framtid år 2025. Det måste ha verkat väldigt avlägset då för snart 40 år sedan…. Huvudpersonen Richards är i desperat behov av pengar till medicin åt sin lilla dotter och ser sin chans att försöka få delta i ett tävlingsprogram i TV.

Half-time was over, and the game was on again. This wasn’t one of the big ones of course, just a cheap daytime come-on called Treadmill to Bucks. They accepted only chronic heart, liver, or lung patients, sometimes throwing in a crip for comic relief. Every minute the contestant could stay on the treadmill (keeping up a steady flow of chatter with the emcee), he won ten dollars. Every time the emcee asked a Bonus Question in the contestant’s category (the current pal, a heart murmur from Hackensack, was an American history buff) which was worth fifty dollars. If the contestant, dizzy, out of breath, heart doing fantastic rubber acrobatics in his chest, missed the question, fifty dollars was deducted from his winnings and the treadmill was speeded up.

Idag blir det lite skidåkning för mig. Ha en trevlig söndag!

Tisdagstrion vecka 3

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Böcker med titlar som börjar på S.

SVJ av Roald Dahl: Vi hade en lång period av Roald Dahl-feber i min familj när dottern var 7-10 år. Hon älskade allt av Dahl, fast hon var allt lite rädd när vi läste Häxorna och Matilda. Stora Vänliga Jätten kunde hon dock inte vara rädd för. Det är bra böcker att läsa högt för de är lika roliga för barn och vuxna.

Station Eleven av Emily St. John Mandel: Dystopisk roman om tiden efter att en influensa utplånat större delen av befolkningen och civilisationen som vi är van vid. Både vackert, sorgligt men också lite hoppfullt.

Strimmor av hopp av Ruta Sepetys: En fantastisk bok om en litauisk flicka under andra världskriget som skickas till ett sibirisk fångläger. Det är plågsamt att läsa men så viktigt.

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

När Nora Seed hamnar i Midnattsbiblioteket får hon en ny chans att göra om saker i sitt liv. Ett liv som hittills varit fyllt av besvikelser. Det känns som om Nora har svikit alla i sin närhet, inklusive sig själv. Men nu ska det bli ändring på det. Böckerna i Midnattsbiblioteket får Nora att leva om sitt liv. Med lite hjälp från en gammal vän kan hon ta bort alla händelser hon ångrat i jakten på sitt perfekta liv. Men det blir inte alltid som hon drömt om utan hennes val försätter henne, och själva Midnattsbiblioteket, i fara. Innan tiden rinner ut för Nora måste hon hitta svaret på frågan: Vilket är det bästa sättet att få ett lyckligt liv?

Nora har tröttnat på livet, på allt som inte har blivit som hon vill, alla felval hon gjort och allt hon har ångrat. Även om de flesta inte skulle säga att de tröttnat på just livet, håller nog många med om att det finns val man gjort som man ångrar. När man stått vid ett vägskäl, tagit den ena vägen och nu undrar man vad som hade hänt om man gjort ett annat val just då. En möjlighet att leva om en del av sitt liv.

Jag menar, funderar du någonsin över hur ditt liv skulle ha blivit om du valt en annan väg?

Det är just det där med ”en del av sitt liv” som blir problemet i den här berättelsen. Det är ju inte så enkelt eftersom ett val påverkar ett annat och det är omöjligt att säga hur det skulle bli om du gjorde ett enda annorlunda val.

Berättelsen handlar mycket om Noras tankar, hennes ältande, grubblande, hennes oroliga personlighet. Jag kan verkligen relatera till Nora och många av hennes tankar. Jag har läst några recensioner där läsarna irriterade sig väldigt på Nora, tyckte att hon var självupptagen och självisk. Men om man själv är en orolig personlighet, vilket jag är, verkar hon inte det minsta självupptagen, bara ångestfylld.

Ibland har ånger inte något med fakta att göra. Ibland är det bara… En massa skit.

Jag var lite orolig att själva upplägget, med biblioteket där man på ett magiskt sätt kan välja att leva om delar av sitt liv, inte skulle funka för mig, att det skulle kännas lite löjligt. Men det gjorde det inte alls, utan det funkade alldeles utmärkt som en ram till Noras funderingar om livet. Den här boken fick hela fem stjärnor av mig.

Smakebit på söndag; Igelkottens elegans

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Det här året har inte börjat bra läsmässigt. Jag har väldigt svårt att få ro i kroppen att sitta ner en längre stund och läsa. Ljudböcker går hyfsat men jag får lyssna om då och då när jag upptäcker att jag har missat något. Jag hoppas att det lossnar snart. Den här veckans smakbit kommer från Muriel Barberys Igelkottens elegans, som jag varit nyfiken på ett tag. Det här är de allra första två styckena för längre har jag inte kommit..

– Marx har förändrat min världsbild totalt, förklarade Antoine Pallières i morse, en ung man som i vanliga fall aldrig bevärdigar mig med ett ord.

Unge Pallières är välmående ättling till en gammal anrik industriägarfamilj och son till en av mina åtta arbetsgivare. Glädjestrålande över sin upptäckt stod han där, den franska storföretagarelitens senaste uppstötning – i vars kretsar man enbart förökar sig genom belevade hickningar och utan laster – och berättade av bara farten, utan en tanke på att jag kanske begrep vad han talade om. Vad förstår de arbetande massorna av Marx skrifter? Svårlästa som de är med sin högtravande stil, sin snåriga prosa och sina teoretiska hårklyverier.

Bokskåpets hemlighet av Frida Skybäck

I ett gammalt bokskåp i mormors slitna stuga hittar Rebecka en dagbok och en samling brev från 1940-talet och det visar sig snart att hennes familjehistoria är mer komplicerad än hon trott. Vad är det för mörka hemligheter som hennes älskade mormor Anna har dolt under alla dessa år?

Rebecka har flytt sin trasiga familjesituation och inte träffat sin mamma på flera år, men när mormor hamnar på sjukhus återvänder hon motvilligt till Skåne. I breven och dagboken får en berättelse från andra världskriget liv. Den unga Anna är förälskad i Luca och beredd att riskera allt när han ber henne om hjälp med att smuggla danska judar över sundet, omedveten om att ingripandet kommer att förändra deras liv för alltid.    

Rebecka läser andaktsfullt och inser att hon inte är den enda som behöver försonas med sitt förflutna. Men finns det fortfarande tid nog för familjen att hitta tillbaka till varandra? 

Några veckor innan jag läste den här läste jag Frida Skybäcks Bokcirkeln vid världens ände under en helg när jag behövde lite feelgood i mitt liv. Den visade sig inte bara vara feelgood utan innehöll rätt mycket sorgsenhet också och jag gillade den mycket. Recension finns här.

Bokskåpets hemlighet är Skybäcks senaste. Det är en berättelse om Anna som ung på 1940-talet och om hennes barnbarn Rebecka i nutid. Vi får följa Anna både i hennes egen berättelse och genom vad Rebecka i nutid upptäcker om sin mormor när hon hittar några gamla brev och fotografier. En annan gestalt i boken är Camilla, som är mamma till Rebecka. Camilla verkar ha en dålig relation både till sin egen mamma och till sin dotter. Även den berättelsen utvecklas något även om det inte var den tydligaste tråden.

Jag tycker om hur karaktärernas berättelser knyts ihop och hur Rebecka lär sig något om sig själv genom att se på Annas liv. Ibland känns det dock som att berättelsen tar sig an för mycket och då tänker jag främst på Annas fars relation till tyskarna. Den tråden och någon ytterligare hade jag helst varit utan. Rebeckas relation till pojkvännen Joar känns också lite underutvecklad eller kanske ska den vara så enkelspårig. Dessutom känns boken bitvis lite väl förutsägbar och det mesta är lite väl lätt att gissa sig till. Trots det är det välskrivet och intressant och jag tröttnade absolut inte.

Nu har jag läst tre böcker av Frida Skybäck och jag kommer absolut att läsa mer. Den här boken fick tre starka stjärnor av mig.

Tisdagstrion vecka 2

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Färgglada omslag.

Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston: Den amerikanska presidentens son blir kär i prinsen av England. Vågat, spännande och verkligt roligt. Tyvärr höll den inte (för mig) riktigt hela vägen, men den har fått så bra omdömen överallt så ta inte bara mitt ord. På Goodreads har den genomsnittsbetyget 4,23 vilket ju är väldigt högt!

Ensam på Mars av Andy Weir: En astronaut blir kvarlämnad på Mars för resten av besättningen tror att han är död. Jag sträckläste för det är både spännande och väldigt mycket humor. Filmatiseringen ska tydligen också vara bra men den har jag ännu inte sett.

En förlorad man av Jane Harper: Harper skriver australiensiska deckare med mycket naturbeskrivningar. Det finns dels en serie om en polis, Aaron Falk, dels i alla fall en fristående bok och det är denna. Det är den bästa av de jag har läst. Så klaustrofobiskt skriven med massor av hemligheter som bara sakta bubblar upp till ytan.

Hur ljuset tar sig in av Louise Penny

Julen närmar sig och i Québec innebär det en tid av bländande snöfall, glimrande belysning och sammankomster med vänner framför värmande brasor. Men för kriminalkommissarie Gamache faller en skugga över den vanligtvis festliga perioden. De flesta av hans bästa poliser har lämnat mordroteln, och fientliga krafter har börjat samlas mot honom.

Så när Gamache får ett meddelande från Myrna Landers om att en gammal vän inte anlänt som väntat till småstaden Three Pines välkomnar han möjligheten att komma bort från stan. Gamache blir förbryllad av Myrnas motvilja att avslöja namnet på sin vän och upptäcker snart att den saknade kvinnan en gång varit en av, inte bara Nordamerikas, utan världens mest kända personer och som nu är i princip bortglömd.

Under utredningens gång dras Gamache allt djupare in i Three Pines värld. I allt högre grad utreder han inte längre bara Myrnas väns försvinnande, utan söker också en trygg plats för sig själv och de kollegor som ännu är honom trogna. Finns det lugn att finna ens i Three Pines? Och till vilket pris?

Det här är nionde delen i Louise Pennys serie om inspektör (kriminalkommissarie) Gamache och den lilla byn Three Pines. Även den som inte läser deckare i vanliga fall skulle nog uppskatta den här serien för här handlar det lika mycket, om inte mer, om karaktärerna som om mysteriet. Visserligen är det ett eller flera mord i alla böcker, men jag uppskattar faktiskt mer att få följa karaktärerna och se hur de utvecklas.

Just den här delen var dessutom en av de bästa hittills. De blir faktiskt bara bättre och bättre och jag kan avslöja att den tionde delen är min favorit hittills. Däremot tyckte jag inte så mycket om den åttonde delen. Jag tror att det hade att göra med att den inte alls utspelade sig i Three Pines och de vanliga karaktärerna var knappt med alls.

Om man blir intresserad av den här serien rekommenderar jag verkligen att man börjar från början och inte mitt i någonstans. Karaktärerna utvecklas så mycket från bok till bok och de blir som vänner, med både styrkor och svagheter.

Smakebit på söndag; Samlade verk

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

Ur Lydia Sandgrens Samlade verk kommer veckans smakbit. Det är en riktig tegelsten till bok med ett färgglatt omslag och väldigt många ord. Detta är från sidan 20:

Det inträffade många år tidigare, under en period då han umgicks med en ganska trevlig grafisk designer. Hon släpade ideligen med honom på olika lägenhetsvisningar, möjligen för att demonstrera sitt oberoende. ”Jag tänkte köpa en lägenhet”,sa hon, och Martin blev aldrig klar över om hon därmed också ville säga något annat. Det var hur som helst alltid något fel på lägenheterna. En låg på bottenplan, en annan hade ett kök helt i mörkgrönt kakel. För dyr, för liten, för nybyggd. Medan hon pratade med mäklare om stambyten och balkongbyggen strosade Martin runt i andra människors hem, iordningsställda så att någon verkade bo-där-men-inte-riktigt, och roade sig med att försöka identifiera visningarnas algoritmer. I köket fanns alltid färska kryddor med prislapp kvar i botten. I sofforna var vissa sorters kuddar utplacerade. På handfatet brann ett litet värmeljus.

Det var en i grund och botten meningslös syssla, och följaktligen var det mycket nära att han inte följde med på just den visningen. Han gjorde det ändå eftersom ett nej skulle vara början på en massa andra nej.

The Glass Hotel av Emily St. John Mandel

Vincent is a bartender at the Hotel Caiette, a five-star lodging on the northernmost tip of Vancouver Island. On the night she meets Jonathan Alkaitis, a hooded figure scrawls a message on the lobby’s glass wall: Why don’t you swallow broken glass. High above Manhattan, a greater crime is committed: Alkaitis is running an international Ponzi scheme, moving imaginary sums of money through clients’ accounts. When the financial empire collapses, it obliterates countless fortunes and devastates lives. Vincent, who had been posing as Jonathan’s wife, walks away into the night. Years later, a victim of the fraud is hired to investigate a strange occurrence: a woman has seemingly vanished from the deck of a container ship between ports of call.

För några år sedan läste jag Station Eleven av Emily St. John Mandel. Det är en dystopisk roman om världen efter det att en global influensa raderat ut större delen av befolkningen. Romanen alternerar mellan att berätta om själva utbrottet och situationen just då och situationen 15 år senare. Det är flera scener från boken som fortfarande lever kvar, särskilt en tråd som handlar om ett flygplan som landar på en flygplats strax efter utbrottet. Jag kan verkligen starkt rekommendera den boken och den kom tydligen också ut på svenska förra året.

Fram tills helt nyligen var det den enda boken jag läst av Emily St. John Mandel, trots att jag hört att även hennes tidigare böcker var bra. Men när så The Glass Hotel kom ut förra året (än så länge bara på engelska) lånade jag den och läste. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men den är i alla fall helt annorlunda från Station Eleven. Det kan inte vara lätt som författare att efter en stor succébok sex år senare komma ut med en ny efterlängtad bok och då slå in på en ny bana.

På ett sätt liknar böckerna varandra, det handlar även här om hur livet påverkas av en enskild händelse. I detta fall är det ett pyramidupplägg, ett ponzibedrägeri, som avslöjas och som förstås påverkar väldigt många människor. Det är huvudsakligen några huvudpersoner som vi får följa, men även, helt kort, många andra öden. Jag trodde inte jag skulle gilla det lite avhuggna sättet som hon berättar de andras öden, att vi helt kort får en inblick utan någon riktig berättarröst, men det fungera förvånansvärt bra.

De huvudsakliga karaktärerna, framför allt Vincent, växer också fram på ett väldigt fint sätt. St. John Mandel vet hur hon ska beskriva en karaktär utan så många ord, nästan som ett pussel där bitarna kommer lite allteftersom. Det tog lite tid att komma in i boken just på grund av att det var svårt att få något riktigt grepp om vad boken skulle handla om. Men när jag väl kommit in i den hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Just den där känslan av att få in en till pusselbit i berättelsen gjorde att jag bara ville läsa ett kapitel till.

Nu ska jag verkligen se till att läsa något mer av St. John Mandel. Jag har hört att The Lola Quartet ska vara riktigt bra. The Glass Hotel fick fyra stjärnor av mig.