Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck

En solig majdag flyttar svenskättlingen Madeleine Grey till Ljusskär i Skåne för att praktisera i den populära Frihetskyrkan, men hennes vistelse får ett abrupt slut när hon en kväll packar sin väska och försvinner spårlöst. Trettio år senare mottar hennes syster Patricia ett anonymt brev med Madeleines halsband i och hon bestämmer sig för att resa till den lilla strandbyn i ett sista försök att hitta sin syster. 

Patricia tar in på Ljusskärs enda hotell, Monas Bed, Breakfast & Books, där många av de boende samlas för att skvallra och äta Monas omtyckta tångbullar. Snart lär Patricia känna en omaka grupp kvinnor som förenas genom sin bokcirkel och mellan litterära samtal, kärleksbekymmer och äktenskapsproblem börjar kvinnorna nysta i Madeleines mystiska försvinnande. Men alla är inte lika tillmötesgående och Patricia inser att hennes frågor river upp gamla sår. 

Vad var det egentligen som hände med Madeleine den där ödesdigra sensommarkvällen och vad är det för en mörk hemlighet som människorna i byn är så måna om att bevara? 

Den här boken tog jag hem från vår bokbytarhylla på jobbet en fredag efter en ovanligt slitsam vecka. Det var ett infall för jag kände att jag behövde lite feelgood och en bra historia för att få mina tankar på annat. Sen började jag läsa direkt jag kom hem och fortsatte på lördagen, nästan i ett streck förutom mat och lite sömn, tills den var utläst.

Jag tyckte mycket om den här berättelsen. Det är så fina karaktärer och de verkar helt enkelt så trevliga att man skulle vilja lära känna dem i verkligheten. Jag skulle inte ha något emot att bo i den här byn och jag skulle definitivt ha varit med i Monas och Doris bokcirkel. Jag gillar att berättelsen är uppbyggd i två olika tidslinjer, ett väldigt vanligt grepp i och för sig, som sakta närmar sig varandra tills berättelsen får sin upplösning. Försvinnandet, som det hela kretsar kring, är fint tecknat och det är inte en massa tvära kast och överraskningsmoment. Jag trivs dock bäst med den tidslinje som är nutid och dåtiden får mest utgöra en bakgrundsbild till Patricias sökande efter sin systers öde.

Det är inte utpräglad feelgood utan en hel del sorgsenhet också. Jag är trots allt glad att det inslaget fanns också, även om jag var på jakt efter en mer upplyftande bok just när jag läste den. En riktigt trevlig bok som fick fyra stjärnor i betyg av mig.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s