Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.

Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.

Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Den här boken har ju fått mycket ros och jag har tänkt läsa den i flera år. Men efter ett tag föll den lite i glömska. När jag sen hittade ett exemplar på en second hand-affär och dessutom tog med den i Boktolvan blev det dags att läsa den. Möjligen var det inte en riktigt lämplig tid just för mig för det gick väldigt trögt. Jag har tyvärr tappat lite läslusten efter intensivt läsande i slutet av förra året.

De första hundra sidorna var riktigt svåra att komma igenom. Inte för att det var svårläst utan för att jag inte riktigt förstod vad boken skulle handla om och jag upplevde att den inte hade någon tydlig röd tråd. Flera gånger fick jag stanna upp och fundera över om det egentligen hade hänt något i boken alls. Det kändes som en enda lång presentation av två karaktärer som jag inte fick något grepp om och som jag inte riktigt brydde mig om.

Mot mitten av boken tog det lite fart när huvudpersonerna Renées och Palomas vägar faktiskt korsades och det åtminstone hände något. Då blev det ändå lite interaktion mellan karaktärerna och jag upptäckte att jag faktiskt brydde mig om särskilt Renée. På det stora hela blev hon då en riktigt fin tecknat karaktär som jag förstod mig lite bättre på. Tyvärr var det ändå lite för sent för att hela boken skulle bli riktigt bra.

Jag är rädd att mitt betyg på den här boken färgas av att jag allmänt kände mig trött på läsande. I alla fall får den tre stjärnor för när den väl kom igång blev det bra men totalt sett var det ingen läsupplevelse.

2 reaktioner till “Igelkottens elegans av Muriel Barbery”

  1. Jag minns verkligen den här boken! Jag läste den för många år sedan och tyckte den var så bra – fram till slutet. Blev så besviken på det abrupta och slarviga slutet… (som jag upplevde det).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: