Tisdagstrion vecka 15

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Väderstreck i titeln.

Det här var ett svårt tema!

Den smala vägen mot norr av Richard Flanagan: Den här boken av en australisk författare fick Booker-priset 2014. Den handlar om ett krigsfångläger i Burma under andra världskriget där fångarna skulle bygga en järnväg. Den bygger tydligen på författarens fars egna upplevelser och som man säkert kan tänka sig var upplevelserna riktigt hemska.

Skuggan från norr av Philip Pullman: Det här är andra delen i en serie om Sally Lockheart som är detektiv i London på 1870-talet. Hon ska läsa ett mysterium om ett förlist skepp. Jag tyckte del 1 var bättre.

Öster om Eden av John Steinbeck: En riktig klassiker som finns med på de flesta listor över böcker man ”ska” läsa.

The Dead Zone (Död zon) av Stephen King

Johnny Smith är nyutexaminerad lärare med hela livet framför sig. En kväll, på väg hem från sin flickvän, frontalkrockar hans taxi med en bil och Johnny blir allvarligt skadad. Han ligger i koma i nästan fem år och vaknar upp med en hjärnskada. Ett litet område av hjärnan har slagits ut – Johnny tänker på det som den döda zonen. Samtidigt har Johnny fått förmågan att se glimtar ur människors liv; ögonblick både i det förflutna och i framtiden.  

När Johnny en dag möter en politiker på valturné ställs allting på sin spets. Johnny ser att politikern en dag kommer att bli USA:s president. Och han ser också de fruktansvärda följder detta kommer att få … 

Ännu en Stephen King-bok som jag har lyssnat på! Det verkar passa mig att lyssna på hans böcker och då helst på originalspråket. Det krävs dock en bra uppläsare för böckerna är ju ofta väldigt långa!

The Dead Zone av Stephen King kom ut 1979 men har blivit omtalad igen under de senaste åren på grund av att en av personerna i boken, politikern Greg Stillson, har vissa likheter med Donald Trump. Innan jag började läsa hade jag fått för mig att Stillson var huvudpersonen och visst har han en stor roll i boken men inte så stor som jag trodde. Istället handlar boken främst om Johnny, en riktigt sympatisk person som jag verkligen gillade som huvudperson.

Johnnys frustration när hela hans liv går i spillror och även hans föräldrars fruktansvärda sorg är så bra beskrivet. Till skillnad från många andra av Kings böcker upplevde jag inte denna som särskilt otäck, inte heller så där väldigt övernaturlig, i alla fall inte på ytan. Därför tänker jag att även den som inte gillar andra böcker av författaren kanske skulle gilla denna.

Berättelsen väcker många tankar om relationer, religion och politik. Trots att den skrevs för mer än 30 år sedan känns den inte på något sätt förlegad, tvärtom högaktuell i den värld vi lever i.

En smakbit från boken finns här.

Smakebit på söndag; Där livet är fullkomligt

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Varannan vecka är det bloggen Flukten fra virkeligheten och varannan vecka är det bloggen Betraktninger som presenterar smakbitar.

Silvia Avallone är en italiensk författare som har kommit ut med ett par böcker tidigare. Det här är dock min första av henne. Smakbiten kommer från sid 10:

Bara en galning skulle åka buss med förlossningsvärkar, och hon hade gjort det. Smitit iväg utan att säga något. Med öronen fulla av hårda ord. Hon hade bestämt sig. Suttit dubbelvikt på sätet under hela färden och bitit sig i läppen flera gånger för att inte skrika rakt ut. De genomvåta jeansen hade klistrat sig mot stjärten och fostervattnet hade runnit längs benen.

Vad gjorde det, folk vände sig ändå inte om.

Vad gjorde det, inget skulle ändå förändras.

His & Hers av Alice Feeney

When a woman is murdered in Blackdown, a quintessentially British village, newsreader Anna Andrews is reluctant to cover the case. Detective Jack Harper is suspicious of her involvement, until he becomes a suspect in his own murder investigation. Someone isn’t telling the truth, and some secrets are worth killing to keep.

Jag läste Jag ljuger ibland av Alice Feeney och började nästan direkt efteråt med den här. Det är ingen serie utan fristående böcker. Som jag har förstått det finns inte denna på svenska än.

Boken är uppdelad i olika avsnitt med hans röst, hennes röst och mördarens röst. Det gjorde den väldigt spännande och dessutom stod det klart ganska tidigt att alla tre berättarna i någon mån var opålitliga på så sätt att man hela tiden ifrågasatte vem av dem, om någon, som också var mördarens röst. I ljudboken som jag lyssnade på var mördarens röst förvrängd och det var en intressant touch.

I just den här typen av psykologiska thrillers tycker jag ofta att författaren får svårt att få ihop ett realistiskt slut som hänger ihop med resten av boken. Det här slutet tyckte jag inte alls om. Det kändes ologiskt och alltför otroligt. För mig är faktiskt det mest logiska slutet på en bok vanligtvis det bästa. Jag tycker inte om böcker där slutet kommer som en megastor överraskning och där hela berättelsen sen måste förklaras in i minsta detalj. Kanske är det därför jag är mer förtjust i pusseldeckare där ledtrådarna kommer allt eftersom.

En helt ok bok med ett slut som inte funkade för mig. Men fram till dess riktigt spännande. Det blev tre stjärnor i betyg.

Läsplanering april 2021

De första dagarna i april deltog jag i Mias Påskläsutmaning och här var min planering för den. Jag läste tyvärr bara två av dessa (Styrkan av Don Winslow och Alfabethuset av Jussi Adler-Olsen) så de andra två finns med även här.

Där livet är fullkomligt av Silvia Avallone: En italiensk författare som näst efter Elena Ferrante verkar vara en av de mest kända nutida författarna.

Freshwater av Akwaeke Emezi: En debutroman från Nigeria. Jag har läst en del romaner av nigerianska författare och det var därför jag fick upp ögonen för den här.

De dunkla butikernas gata av Patrick Modiano: En nobelpristagare som också finns med i min boktolva.

Påskläsutmaningen: resultat

Jag har deltagit i Mias påskläsutmaning som gick ut på att läsa så mycket som möjligt under påsken. Det gick ganska bra även om jag inte höll mig till min planering.

Jag har läst:

  • Styrkan av Don Winslow: 496 sidor
  • How not to diet av Michael Greger: 286 sidor (påbörjad innan)
  • Nothing to see here av Kevin Wilson: 288 sidor
  • Alfabethuset av Jussi Adler-Olsen: 170 sidor (påbörjad)
  • Brinn mig en sol av Christoffer Carlsson: 17 sidor (påbörjad)

Totalt antal sidor: 1 257

Det är jag mycket nöjd med och tack Mia för en trevlig utmaning!

Tisdagstrion vecka 14

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Böcker av författare som jag bara läst en bok av.

I det här temat finns det ju väldigt mycket att välja på. Mina tre val är böcker jag har läst på sistone och där jag redan har tänkt ut ytterligare en bok av författaren som jag ska läsa.

Styrkan av Don Winslow: Jag läste i senaste numret av Vi läser att Jens Lapidus rekommenderade Winslow och då blev jag nyfiken. Styrkan handlar om korrupta poliser i New York och det kändes kanske inte som att det riktigt gick att relatera till (och jag hoppas att det inte stämmer med verkligheten), men det var riktigt spännande. På den bok jag tänker mig härnäst, Muren, har Lapidus dessutom en blurb på den svenska utgåvan. Muren verkar vara tredje delen i en serie så kanske läser jag första delen istället, Power of the Dog, I hundarnas våld.

Hamnet av Maggie O’Farrell: En fantastisk bok om den yngste sonen till William Shakespeare, Hamnet, och hans alltför korta liv. Poetiskt språk och otroligt välskrivet. Den bok jag har valt ut att läsa härnäst av henne är Jag är, jag är, jag är: ett hjärtslag från döden.

Dödens kemi av Simon Beckett: Kriminalroman om en rättsantropolog och läkare som hjälper den lokala (lite klantiga) polisen att lösa mord. Det här är första delen i en serie så nästa bok blir förstås andra delen i serien Skrivet i eld.

Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz

På Kirshas kafé flödar historierna om allt och alla, dröm och verklighet möts och skiljs åt. Den föräldralösa Hamida har blivit prostituerad för att uppfylla sin dröm om att leva i överflöd. Kaféägaren Kirsha är narkoman och homosexuell i smyg. Direktören Salim Ulwan försöker föryngra sig med kärleksdrycker och en ung hustru. Bagerigesällen Zita ger sig ut i natten för att göra fattiga människor till krymplingar så att de kan försörja sig som tiggare. Och så barberaren Abbas, som även han bär på en hopplös dröm: att en dag vinna den vackra Hamidas hjärta. 

Den här boken läste jag som en del av Månadens språk som utgår från bloggen Scyllas hylla. Jag tror inte jag hade läst den annars och nu är jag glad att jag gjorde det. Naguib Mahfouz är en författare från Egypten som skriver på arabiska och fick Nobelpriset 1988. Midaqq-gränden kom ut 1947 i hemlandet och 1981 i Sverige.

Det är en verkligt välskriven och välöversatt bok. Språket flyter och det märks att språket är viktigt är författaren. Det är ändå rätt så lättläst och mer lättillgängligt än jag trodde det skulle vara. Det är också intressant att läsa en bok från en helt annan värld än min egen. Nästan hela boken utspelar sig på en gata i Kairo med de människor som bor där som huvudpersoner. Jag tyckte det var lite svårt att få grepp om när i tiden boken utspelar sig men möjligen före eller under andra världskriget. Karaktärerna är lite absurda men ändå komplexa och känslofyllda.

Det här är nämligen en bok om känslor. Känslor som får och inte får finnas och känslor som påverkar eller inte påverkar dina livsval. Det är också en bok om vikten av relationer och beroende av andra människor. Jag är glad att jag läste den, men jag känner ingen direkt längtan att läsa mer av författaren. Den fick tre stjärnor av mig.

Smakebit på söndag; Alfabethuset

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Varannan vecka är det bloggen Flukten fra virkeligheten och varannan vecka är det bloggen Betraktninger som presenterar smakbitar.

Jag har läst några av Jussi Adler-Olsens böcker i serien om Avdelning Q, men det här är en fristående bok. Den ingår dels i Påskläsutmaningen, dels i utmaningen Månadens språk. Smakbiten kommer från en av de första sidorna:

Hans uppgift blev nu att välja ut tolv brittiska besättningar att ingå i den 8:e och 9:e amerikanska luftflottan: åtta instruktörsgrupper och fyra stödbesättningar med speciella observationsuppgifter.

För uppgiften hade man utrustat tvåsitsiga jaktplan, P-51D-Mustanger, med Meddo-apparater och finkänsliga optiska instrument.

Det var bara två veckor sedan James Teasdale och Bryan Young hade valts ut att bli den första besättningen som skulle pröva materielen under så kallade normala förhållanden.

Kort sagt kunde de räkna med att komma i strid igen.

Jag ljuger ibland av Alice Feeney

Det finns tre saker du bör veta om mig: Jag ligger i koma. Min man älskar mig inte längre. Jag ljuger ibland. Amber Reynolds ligger i koma. Hon har inget minne av hur hon hamnade på sjukhus, men hon vet att det inte var någon olycka. Livrädd, och fångad i sin egen kropp, försöker hon pussla ihop minnena av vad som hände veckan innan. Amber har insett att hon har en make som inte längre älskar henne, en syster som döljer en mörk hemlighet och ett ex som inte kan släppa taget. Någon av dem ljuger, men kan Amber lista ut vem? Och kan hon tvinga sig själv att vakna upp innan det är försent?

Alice Feeney var en ny bekantskap för mig och just nu minns jag inte riktigt varför jag började lyssna på just denna. Jag lyssnade på engelska (Sometimes I Lie) på Storytel och det var en riktigt bra inläsning.

Boken är i jag-form och inleds med just det som står i sammanfattningens första rad. Det är en riktigt spännande inledning och sätter tonen för hela boken. Man vet från början att berättaren antagligen inte är riktigt pålitlig som berättare och bara det faktum att hon ligger i koma ger en klaustrofobisk känsla över hela boken.

Det är dels kapitel från nutid, vad Amber upplever under tiden hon är i koma och vad hon minns om varför hon är i koma, dels kapitel som utgörs av dagboksanteckningar från ett barns perspektiv. Det är riktigt bra uppbyggt med många märkliga vändningar och dubbeltydigheter. Jag vågar inte skriva mer för det här är en bok som man inte vill veta för mycket om innan! Jag försökte räkna ut saker, men det var alldeles för svårt. Naturligtvis förstår man att allt inte är som man tror att det är men exakt hur det är var svårare.

Det är den typen av bok som när man läst klart vill man börja om för att se var ledtrådarna finns och varför man inte fattade första gången. Nu gjorde jag inte det, men jag var sugen. Boken fick fyra stjärnor av mig.