Helgfrågan vecka 39

Veckans helgfråga hos Mias bokhörna låter så här: Är det någon bok som går före i kön i din tbr? Tja, jag planerar inte min läsning riktigt och när jag försöker göra det så håller jag mig aldrig till planeringen. Jag har många gånger tänkt att jag ska göra det för då får jag verkligen läst de böcker jag vill läsa. Men en bok som jag plötsligt kom på igår att den bara måste jag läsa nu på en gång var I rättvisans tjänst: berättelser om brott och straff av Johan Eriksson. Då fick i alla fall övriga pågående böcker läggas åt sidan ett tag. Det är den inom rättsväsendet kände advokaten Johan Eriksson som skrivit en bok

från insidan om de människor jag mött. Om de skyldiga och de oskyldiga. Om hur smal livets väg ibland kan vara. Om skuld och ansvar i en värld där allt inte kan beskrivas som svart eller vitt. Om människorna bakom rubrikerna.

Johan Eriksson är nog mest känd bland allmänheten som den advokat som försvarade Rakhmat Akilov, som dömdes för dådet på Drottninggatan.

I bonusfrågan undrar Mia: Finns det någon bok du vill köpa p.g.a. omslaget? Det tråkiga svaret är nej, då jag köper väldigt få böcker. En bok som jag redan läst där jag tyckte att omslaget var väldigt viktigt för upplevelsen av boken är The Dutch House av Ann Patchett. Det är också en bok jag varmt kan rekommendera.

Saknad av Karin Alvtegen

Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon helt utanför samhällssystemet. Som en av Stockholms många uteliggare försöker hon överleva dag för dag. Allt hon äger ryms i hennes ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och en tillräckligt avskild plats att sova på kräver all hennes energi. Och det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna.

Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir brutalt mördad, och alltför många tecken pekar på att det är Sibylla som är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person.

Den här boken kom ut år 2000 och är en i en serie av böcker av Karin Alvtegen med titlar om ett ord på S. Det är Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga. Nu har jag ju bara läst den här, men om jag har förstått det rätt så är böckerna helt fristående och har egentligen inget med varandra att göra, även om det ju låter lite så på titlarna.

Saknad är en ganska lågmäld deckare, skriven utan stora åthävor och överdrifter. Den tecknar ett fint porträtt av Sibylla och hennes utanförskap i samhället. Vi får också många tillbakablickar på hennes barndom som väl förklarar det val hon har gjort att leva som hon gör. Hennes otroligt krävande och hemska mamma får det att krypa i kroppen. Det är så tydligt hur en förälder totalt kan kontrollera ett barn utan särskilt starka medel.

Behållningen i den här boken är som sagt personporträtten. Det är ju tänkt att vara en kriminalroman, men det blir aldrig riktigt spännande. Att hon skulle bli misstänkt och uthängd på det sätt som beskrivs är så otroligt att det blir svårt att köpa ens i en bok. Mördaren och omständigheterna kring mordet hade kunnat bli intressant, men det blir som sagt aldrig riktigt trovärdigt. Nu är det ju självklart så att väldigt många kriminalromaner är helt osannolika, men den här boken ger på något sätt intryck av att vilja vara trovärdig, att vilja beskriva hemlöshet och utanförskap på ett trovärdigt sätt, och då blir jag besviken på mordhistorien trots allt.

Jag tror att jag skulle ha tyckt mer om berättelsen utan morden, konstigt nog. Sibyllas uppväxt och liv var det som intresserade mig. Totalt sett får boken en trea i betyg.

Tisdagstrion vecka 39

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Tanter & Farbröder.

Elizabeth är försvunnen av Emma Healey: Maud är gammal och glömsk. På en komihåg-lapp som hon själv har skrivit står det ”Elizabeth är försvunnen”. Detta är en väldigt ödmjuk och fin berättelse om åldrande och vi får, från Mauds perspektiv, följa hennes kamp för att själv förstå och för att få någon annan att förstå det hon själv är övertygad om, nämligen att något hemskt hänt vännen Elizabeth. Samtidigt finns hela tiden frågan hos läsaren, vad är verkligt och vad finns bara i Mauds förvirrade verklighet?

Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman: Om vänskapen mellan sjuåriga Elsa och hennes mormor, en mormor som allt är lite galen men som ändå verkligen är en fantastisk vän till Elsa. Det här är den bästa av de böcker av Fredrik Backman som jag har läst. Jag tyckte verkligen om hela den här lite sagoliknande berättelsen som är både underhållande och fylld av känslor.

Återstoden av dagen av Kazuo Ishiguro: Mr Stevens, butler sedan många år på ett brittiskt gods, ser tillbaka på sitt liv. Han reflekterar över sitt eget och andras agerande med precision och bestämdhet, med brittisk korrekthet ut i fingerspetsarna. Det är lågmält och långsamt berättat men ändå så känslosamt. Många känner nog bättre till filmen än boken, men boken är väl värd att läsa även om man sett filmen.

Smakebit på söndag; Sanditon

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag tycker väldigt mycket om Jane Austens böcker och har läst om flertalet av böckerna flera gånger. Därför blev jag så förvånad i somras när jag upptäckte att det fanns en bok av henne som jag inte hade läst. Sanditon är hennes sista bok som hon också inte hann avsluta. Eftersom jag inte kommit så långt än så vet jag inte hur oavslutad den är. Den här smakbiten kommer från en av de första sidorna. Hon har även i denna bok ett språk som känns väldigt typiskt henne. Det är långa vindlande meningar med gott om inskjutna satser.

Mr Heywood, such was the name of the said proprietor, advanced with a very civil salutation, much concern for the accident, some surprise at anybody’s attempting that road in a carriage, and ready offers of assistance. His courtesies were received with good breeding and gratitude, and while one or two of the men lent their help to the driver in getting the carriage upright again, the traveller said, ”You are extremely obliging, sir, and I take you at your word. The injury to my leg is, I dare say, very trifling. But it is always best in these cases, you know, to have a surgeon’s opinion without loss of time; and as the road does not seem in a favourable state for my getting up to his house myself, I will thank you to send off one of these good people for the surgeon.”

Helgfrågan vecka 38

Veckans helgfråga hos Mias bokhörna låter så här: Brukar ni gå på bokliga event? Det enkla svaret är nej, inte så ofta som jag skulle önska. När jag bodde i Göteborg för många år sedan gick jag på bokmässan varje år, men sedan dess inte en enda gång. I år var min fasta föresats att jag skulle gå på den, men se, det gick ju inte, åtminstone inte fysiskt. Jag har gått på några träffar på biblioteket och det tänker jag också att jag skulle göra mer. Det kanske skulle bli ett nyårslöfte för nästa år?

Bonusfrågan lyder så här: Brukar du högläsa för t.ex. barnbarnen eller klassen? När barnen var mindre läste jag jättemycket för dem, ofta minst en timme per dag. Det höll vi på med ganska länge, långt efter att de kunde läsa själva. Men sedan några år blir det inget. Min dotter läser ibland för mig och det är mysigt. Jag får väl se fram emot att läsa för barnbarnen, även om det är ett tag till.

Crazy Rich Asians av Kevin Kwan

Välkommen in i en värld av excentriska karaktärer, svindlande miljöer och extrem rikedom. När Rachel följer med pojkvännen Nick till Singapore för att träffa hans familj förväntar hon sig en lugn resa. Men hon vet inte vad som väntar henne. Plötsligt är hon indragen i en virvelvind av dyr champagne, snabba båtar och tävlingsinriktade brudtärnor. Nicks barndomshem visar sig vara ett palats. Som barn åkte han mer privatjet än bil och hans familj är en av världens rikaste. Rachel och Nick bjuds in till årets största och mest påkostade bröllop som i månader har dissekerats av skvallerpressen. Nick är bestman och visar sig dessutom vara en av Asiens mest eftertraktade ungkarlar. Och Nicks ömma mor är inte säker på att Rachel är rätt för honom.

Det är verkligen en helt annan värld som vi får inblick i i den här boken. Nu vet jag inte hur mycket verklighetsförankring det är, om sådana här människor verkligen finns i sådan mängd som i boken, men det är onekligen underhållande och fascinerande att läsa om.

Redan på första sidan förstår man att den här berättelsen är helt galen, en värld fullproppad av ytliga och pengahungriga personer som inte har något bättre för sig än att spendera ohyggliga summor pengar på extravaganta smycken, kläder, resor och måltider. Man måste nog ändå köpa att det här främst är underhållning. Det är alltså ingen större idé att fundera så mycket över logiken. Naturligtvis är det helt osannolikt att Rachel inte skulle veta något om Nicks familj trots att de praktiskt taget levt tillsammans i flera år. Det är också osannolikt att hennes bästa vän inte heller skulle veta något om Nicks släkt när vännen vet allt om allting annat i Singapore.

Jag gillade verkligen själva idén och berättelsen i sig. Det var spännande och som sagt väldigt underhållande rakt igenom. Kanske lite väl förutsägbart och såpopera-aktigt, men för att vara just en underhållningsroman (finns det en sån genre eller är det den som kallas chick-lit?) så är det riktigt bra. Min största invändning var mot själva utförandet. Berättelsen var för splittrad. Massor av karaktärer introducerades och följdes i bara några sidor för att sedan vara bifigurer igen. Jag hade mycket hellre sett att berättelsen bara följde två karaktärer, Rachel och Astrid. Jag tycker man tappade den röda tråden och fokus när det blev så uppdelat. Men en stark trea, på gränsen till en fyra blev det.

Den mörka ängeln av Elly Griffiths

Ruth blir smickrad när hon kontaktas av den italienska arkeologen Angelo Morelli som hon tillbringade en natt med för länge sedan. Han behöver hjälp med att uttolka ett fynd av benrester i en liten bergsby nära Rom. Det var åratal sedan Ruth hade semester, så en vistelse i Italien kan hon inte tacka nej till.

Tillsammans med sin dotter reser Ruth till Castello degli Angeli, där det inte blir så rofyllt som hon hoppats på. I byn hittar hon en medeltida helgedom men också mörka hemligheter som leder tillbaka till krigsåren och motståndsrörelsen. Överraskande nog dyker dessutom hennes arbetspartner kommissarie Harry Nelson upp, vilket kommer väl till pass när ett mord sker. Vad är det Ruth är på spåren som någon i byn är beredd att mörda för att hålla hemligt?

I den här tionde delen i serien om rättsarkeologen Ruth Galloway reser hon utomlands. Det var faktiskt en välkommen omväxling mot den brittiska landsbygden. Tyvärr tar hon med sig Shona som inte är min favorit. Shona brukar ju få ganska lite utrymme i böckerna, men nu fick hon breda ut sig litegrann. Jag har aldrig förstått varför Ruth är så god vän med Shona och i ärlighetens namn brukar nog Ruth fundera över det ibland också.

Sammanfattningen förleder en att tro att arkeologi får större utrymme i boken än vad det faktiskt får. Maten får desto mer utrymme och det är rätt okej det med. Jag gillar dock att Michelle blir en tydligare karaktär i den här boken. På något sätt är jag ändå förtjust i Michelle trots allt.

För en gångs skull inträffade något mycket oväntat på slutet, ett dödsfall som jag verkligen inte trodde skulle hända. Den som läser vet nog vad jag menar. Jag hade faktiskt önskat att bokserien tagit en annan vändning, men nu är det ju inte jag som bestämmer det.

Att Harry och Cathbad beger sig till Italien av en helt osannolik anledning kunde jag nästan inte ens irritera mig på. Jag förstår att åtminstone Harry var tvungen att på något sätt komma dit så att spänningen mellan Harry och Ruth kunde uppstå igen. Och Cathbad lyckas som vanligt hamna i händelsernas centrum.

Även denna del i serien får en stark och solid trea.

Tisdagstrion vecka 38

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Småkryp, spindlar och insekter.

Flugornas herre av William Golding: En riktig klassiker som håller att läsa flera gånger. Jag läste den senast för min son när han var elva år. Det var annorlunda att läsa den för ett barn. Han hade en mer ”rakt på sak” tolkning av flera händelser som det blev väldigt intressant att diskutera samtidigt som vi läste. Har man inte läst den här tycker jag absolut att man ska göra det.

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd: En vacker berättelse från den amerikanska södern på 1960-talet. Det är rasism och fattigdom (vilket ju inte låter så vackert…), men samtidigt en historia om vänskap och hur det är att växa upp utan att känna att man passar in. Dessutom förstås en berättelse om honungsbin och deras fantastiska liv.

Silkesmasken av Robert Galbraith: En hårdkokt brittisk deckare av J K Rowling under pseudonym. Precis som de senare delarna av Harry Potter är det omständigt och utförligt beskrivet. Dessutom är själva morden rätt utstuderade. Inget för den som har svårt för våldsbeskrivningar alltså.

Puh, det här var ett svårt tema för mig… Jag verkar inte läsa så många böcker om småkryp. Den absolut första bilden jag fick när jag läste temat var dock av en bok som jag inte minns titeln på. Jag läste den på 80- eller 90-talet och minns inte mer än en enda scen från boken. En person (ett barn?) blir instängd, som ett straff tror jag, i en jordkällare där det kryllar av kackerlackor. Det är otroligt obehagligt och det jag framför allt minns är att kackerlackorna kröp in i öronen på personen. Sen dess har jag haft oerhört svårt för just kackerlackor. Någon som vet vilken bok det är? Jag är rätt säker på att författaren är Dean R Koontz, men han har ju skrivit så många att jag inte har orkat lista ut vilken det är.

Dolt i mörker av Elly Griffiths

I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa. Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba tillsammans för att avslöja de mörka hemligheter som döljer sig i underjorden, innan det är för sent. 

Hela den här sommaren har gått i Ruths tecken för mig då jag lyssnat igenom hela serien på bara några månader. Nu så här i efterhand funderar jag på om jag inte borde ha gjort lite uppehåll mellan varje bok för jag har lite svårt att hålla isär dem.

Som jag har skrivit flera gånger tidigare tycker jag om att Elly Griffiths ger de olika karaktärerna lite olika utrymme i varje bok. Nästan alla de vanliga karaktärerna är ju med i alla böckerna, men det ger berättelsen lite mer dynamik när den fokuserar på olika huvudpersoner i varje bok. Jag gillar ju mest Ruth så tyvärr saknade jag henne litegrann i den här boken. Jag är faktiskt minst förtjust i Nelson, kanske för jag blir så trött på att han är så velig och bufflig.

Det genomgående temat i form av hemlöshet kändes så otroligt fint beskrivet. Jag vill inte avslöja för mycket, men jag var nära gråten vid ett par tillfällen, vilket inte händer ofta. Däremot kändes den delen av intrigen som rörde Cassandra, Cloughs fru, lite överdriven. Det börjar gå för långt med att huvudpersonernas familjemedlemmar måste bli involverade i fallen.

Totalt sett ännu en stark trea, på gränsen till en fyra. Det var nog mest upplösningen som drog ner det lite för mig – den kändes lite som ett antiklimax faktiskt.

Smakebit på söndag; Familjen

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Journalisten Johanna Bäckström Lerneby följer en familj från Angered genom rättegångar, förundersökningar, myndighetsprotokoll och intervjuer. Hon skriver en bok där både brottsoffer och gärningsmän får komma till tals. Boken, som heter Familjen, handlar om det parallella samhälle som uppstår när, enligt henne, brottslighet kontrollerar en hel förort och alla som bor där. Den handlar också om polisens kamp för att återta kontrollen. Smakbiten kommer från prologen:

Själv fick jag upp ögonen för familjen drygt tio år tidigare, men hade aldrig rapporterat om dem annat än genom enskilda rättsfall. Jag hade precis börjat på Aftonbladets krimredaktion när Ulf Merlander stod i rätten och beskrev Al Asim som en maffiafamilj, och jag följde medierapporteringen om familjen på avstånd. Det gjorde mina chefer också och tittade menande på mig:

”Du, den här maffiafamiljen i Göteborg… Varför har man inte hört talas om dem förut? Borde inte vi berätta den historien?”