Tisdagstrion vecka 38

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Småkryp, spindlar och insekter.

Flugornas herre av William Golding: En riktig klassiker som håller att läsa flera gånger. Jag läste den senast för min son när han var elva år. Det var annorlunda att läsa den för ett barn. Han hade en mer ”rakt på sak” tolkning av flera händelser som det blev väldigt intressant att diskutera samtidigt som vi läste. Har man inte läst den här tycker jag absolut att man ska göra det.

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd: En vacker berättelse från den amerikanska södern på 1960-talet. Det är rasism och fattigdom (vilket ju inte låter så vackert…), men samtidigt en historia om vänskap och hur det är att växa upp utan att känna att man passar in. Dessutom förstås en berättelse om honungsbin och deras fantastiska liv.

Silkesmasken av Robert Galbraith: En hårdkokt brittisk deckare av J K Rowling under pseudonym. Precis som de senare delarna av Harry Potter är det omständigt och utförligt beskrivet. Dessutom är själva morden rätt utstuderade. Inget för den som har svårt för våldsbeskrivningar alltså.

Puh, det här var ett svårt tema för mig… Jag verkar inte läsa så många böcker om småkryp. Den absolut första bilden jag fick när jag läste temat var dock av en bok som jag inte minns titeln på. Jag läste den på 80- eller 90-talet och minns inte mer än en enda scen från boken. En person (ett barn?) blir instängd, som ett straff tror jag, i en jordkällare där det kryllar av kackerlackor. Det är otroligt obehagligt och det jag framför allt minns är att kackerlackorna kröp in i öronen på personen. Sen dess har jag haft oerhört svårt för just kackerlackor. Någon som vet vilken bok det är? Jag är rätt säker på att författaren är Dean R Koontz, men han har ju skrivit så många att jag inte har orkat lista ut vilken det är.

Dolt i mörker av Elly Griffiths

I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa. Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba tillsammans för att avslöja de mörka hemligheter som döljer sig i underjorden, innan det är för sent. 

Hela den här sommaren har gått i Ruths tecken för mig då jag lyssnat igenom hela serien på bara några månader. Nu så här i efterhand funderar jag på om jag inte borde ha gjort lite uppehåll mellan varje bok för jag har lite svårt att hålla isär dem.

Som jag har skrivit flera gånger tidigare tycker jag om att Elly Griffiths ger de olika karaktärerna lite olika utrymme i varje bok. Nästan alla de vanliga karaktärerna är ju med i alla böckerna, men det ger berättelsen lite mer dynamik när den fokuserar på olika huvudpersoner i varje bok. Jag gillar ju mest Ruth så tyvärr saknade jag henne litegrann i den här boken. Jag är faktiskt minst förtjust i Nelson, kanske för jag blir så trött på att han är så velig och bufflig.

Det genomgående temat i form av hemlöshet kändes så otroligt fint beskrivet. Jag vill inte avslöja för mycket, men jag var nära gråten vid ett par tillfällen, vilket inte händer ofta. Däremot kändes den delen av intrigen som rörde Cassandra, Cloughs fru, lite överdriven. Det börjar gå för långt med att huvudpersonernas familjemedlemmar måste bli involverade i fallen.

Totalt sett ännu en stark trea, på gränsen till en fyra. Det var nog mest upplösningen som drog ner det lite för mig – den kändes lite som ett antiklimax faktiskt.

Smakebit på söndag; Familjen

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Journalisten Johanna Bäckström Lerneby följer en familj från Angered genom rättegångar, förundersökningar, myndighetsprotokoll och intervjuer. Hon skriver en bok där både brottsoffer och gärningsmän får komma till tals. Boken, som heter Familjen, handlar om det parallella samhälle som uppstår när, enligt henne, brottslighet kontrollerar en hel förort och alla som bor där. Den handlar också om polisens kamp för att återta kontrollen. Smakbiten kommer från prologen:

Själv fick jag upp ögonen för familjen drygt tio år tidigare, men hade aldrig rapporterat om dem annat än genom enskilda rättsfall. Jag hade precis börjat på Aftonbladets krimredaktion när Ulf Merlander stod i rätten och beskrev Al Asim som en maffiafamilj, och jag följde medierapporteringen om familjen på avstånd. Det gjorde mina chefer också och tittade menande på mig:

”Du, den här maffiafamiljen i Göteborg… Varför har man inte hört talas om dem förut? Borde inte vi berätta den historien?”

Tisdagstrion vecka 37

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten.

Det är möjligt att Ugglan främst tänkte sig att få tips om nya böcker som kommer ut under hösten, men jag tänker tolka det som böcker jag har tänkt läsa ett tag och nu har bestämt att det ska bli av under hösten.

Det av Stephen King: En bok som de flesta har hört talas om och som väldigt många har läst eller sett som film. Jag har inte gjort någotdera. Stephen King är för mig en relativt ny bekantskap (omkring fem år gammal) och han har snabbt blivit en riktig favoritförfattare. Men det finns ju en uppsjö av böcker av honom, de flesta också mycket tjocka, så jag har att göra även om jag läser några om året.

Liknelsen om sådden av Octavia Butler: För något år sedan läste jag Kindred av författaren och tyckte verkligen om den. Jag tänkte direkt att jag måste hitta något mer av denna svarta amerikanska fantasyförfattare, men sen rann det ut i sanden. Men nu ska det bli av.

Sandition av Jane Austen: Austen är en annan riktig favoritförfattare och hennes andra böcker har jag faktiskt läst om flera gånger. Av någon anledning hade jag missat denna, mindre kända bok, som är den sista hon skrev. Jag hoppas den håller måttet jämfört med hennes tidigare.

Det här känns som ett märkligt omslag för en Austen-bok, men jag ska inte låta omslaget hindra mig.

En kvinna i blått av Elly Griffiths

När Ruth Galloways vän Cathbad vaktar ett hus i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk, får han en kväll syn på något högst märkligt. På kyrkogården i närheten av huset sitter en ung kvinna, klädd i nattlinne och blå morgonrock. Morgonen därefter hittas hon död i ett dike utanför Walsingham. Kriminalkommissarie Harry Nelson kallas in och konstaterar att den döda kvinnan behandlades för drogmissbruk på ett privat sjukhus i närheten.

Som hängiven ateist har Ruth själv undvikit Walsingham under sina 17 år i Norfolk, men blir kallad dit av en gammal universitetsvän som arbetar som präst. Väninnan har börjat få hätska, anonyma brev som riktar sig mot kvinnliga präster och refererar till ortens arkeologi – och med en slående formulering om ”en kvinna i blått, gråtande över världen”.

Sambandet mellan den döda kvinnan och de religiösa hotbreven kan omöjligt vara en slump. Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse, påbörjar Ruth och Harry en kamp mot tiden. Frågan är om de kan hitta mördaren innan fler faller offer?

Ännu en bok om Ruth Galloway och det här är den åttonde boken i serien. Jag är verkligen förtjust i hela den här serien och har ännu så länge inte tröttnat på en enda karaktär. Det är ett smart grepp av Elly Griffiths att växla lite mellan vilka karaktärer som får en framträdande roll i de olika böckerna. Ruth och Nelson är ju alltid med, men även de tar större eller mindre plats i böckerna.

Det som ibland stör mig lite är att samma saker upprepas hela tiden. Ruth anmärker på sin vikt och gnäller på Nelson som kallar dottern Katie och inte Kate. Nelson velar fram och tillbaka med sina känslor för Ruth. Cathbad är mystisk hemmapappa iförd mantel men samtidigt en riktig helylleman. Min (ändå ganska milda) irritation tror jag mest beror på att jag har läst alla böckerna i en rasande fart. Om man läser dem allteftersom känns det nog mer som ett kärt återseende när alla de gamla detaljerna kommer tillbaka.

Upplösningen kändes denna gång lite märklig och jag tyckte inte riktigt det hängde ihop. Eller så var jag inte tillräckligt koncentrerad när jag lyssnade. Trots allt är det inte mysterierna jag gillar mest med den här serien. Det är det där alldagliga, mysiga, lite trista, brittiska som lockar.

Den här boken fick tre stjärnor av mig.

Läst i augusti 2020

Lästa böcker i augusti:

  1. Betraktaren av Belinda Bauer
  2. De öde fälten av Elly Griffiths
  3. Byn av Ragnar Jónasson
  4. En kvinna i blått av Elly Griffiths
  5. Dolt i mörker av Elly Griffiths
  6. Den mörka ängeln av Elly Griffiths
  7. Crazy Rich Asians av Kevin Kwan
  8. Saknad av Karin Alvtegen
  9. En cirkel av sten av Elly Griffiths
  • Goodreads challenge: 74/100
  • Bäst denna månad: Ingen riktig fullträff, men jag får nog säga Byn av Ragnar Jónasson.

Nu har jag lyssnat klart på alla elva böcker som hittills kommit ut om Ruth Galloway. Jag kommer nog få abstinensbesvär när hon inte längre kan följa mig på mina promenader och bilfärder. Serien håller generellt sett väldigt hög klass även om det förstås finns bättre och sämre böcker.

Jag fick inte in något riktigt bra bok den här månaden. Byn var bra, men inte lika bra som Jónassons serie om Hulda Hermansdottir.

Vad jag läste då

Jag har registrerat mina lästa böcker på Goodreads sedan juni 2014. Det är intressant att gå tillbaka och se vilka böcker jag läst i olika perioder av mitt liv. En del böcker minns jag knappt och andra lyser klart i mitt minne. En del böcker är väldigt förknippade med vad som hände i övrigt i livet just då. Under någon månad här och där har jag inte läst en enda bok, vilket känns ofattbart med tanke på hur viktig läsningen är för mig.

För fem år sedan (lite drygt), i augusti 2015, läste jag följande böcker:

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman: Gaiman är en produktiv författare som huvudsakligen skriver fantasy. Den här boken är som en saga och riktigt fint berättad. Om man är nyfiken på Gaiman är detta en bra bok att börja med tycker jag. Den fick tre starka stjärnor av mig.

Sophies historia av Jojo Moyes: Moyes skriver ofta böcker med starka karaktärer som ställs inför olika typer av val i livet. Den här boken är inget undantag. Den utspelar sig delvis i nutid och delvis under första världskriget. Ibland funkar det med två så olika berättelser men ibland tappar jag intresset för den ena… Den här boken fick tre stjärnor av mig.

Kärlek het som chili av Laura Esquivel: Den här boken kom ut för många år sedan, ungefär samtidigt som jag gick igenom en fas då jag läste många böcker från Sydamerika. Den här är visserligen från Mexico men den har mycket gemensamt med böcker från Sydamerika. Starka känslor, lite bisarra inslag och en del övernaturlighet. När jag läste om den år 2015 tyckte jag fortfarande mycket om den. Den fick fyra stjärnor av mig.

Livet efter dig av Jojo Moyes: Ytterligare en bok av Moyes och det här måste vara hennes mest kända. Det är nog inte många som inte har läst den (eller sett filmen). Jag tyckte om den och den fick fyra stjärnor av mig.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett: Ibland dyker det upp en bok som jag inte minns något alls av. Det här är en sådan. Inte ens sammanfattningen ger mig några minnesbilder. Jag måste ha gillat den men den gav inga bestående intryck. Den fick fyra stjärnor av mig.

Fyren mellan haven av M.L. Stedman: Ytterligare en välkänd bok som också blivit en storfilm. Det är verkligen en hjärtskärande berättelse om barnlöshet, sorg och ett val som får ödesdigra konsekvenser. En riktigt bra bok som fick fyra starka stjärnor av mig.

Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery: Jag vet inte hur många gånger jag läste Anne på Grönkulla som barn, det måste ha varit minst ett tiotal. Jag älskade den och även de följande böckerna. Nu läste jag om den för min dotter. Lite typiskt är det inte en bok som uppskattas lika mycket av barn idag tror jag. Jag tyckte fortfarande att den höll, men kanske är det mest av sentimentala skäl…

Tisdagstrion vecka 36

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Vatten.

The River av Peter Heller: Den här boken kom ut förra året och den har inte översatts till svenska. Men om man läser böcker på engelska ibland kan jag verkligen rekommendera den. Den handlar om två vänner som bestämmer sig för att paddla kanot i vildmarken i norra Canada. Det är helt fantastiska naturbeskrivningar och en riktigt spännande intrig. Den är också ordentligt sorglig.

De osynliga av Roy Jacobsen: På en ö utanför kusten i Nordnorge bor en familj med en dotter Ingrid som vi får följa under tiden hon växer upp. Boken utspelar sig i början av 1900-talet och det är kargt, fattigt och farligt. Havet spelar förstås en stor roll för familjen, både för deras försörjning och för att det är vad som avskiljer dem från andra människor. Den är långsamt berättad och med en riktig känsla för naturen.

En farofylld överfart av Rachel Rhys: Strax före andra världskrigets början får vi följa Lily på hennes färd över världshaven från England till Australien. Jag tycker om det lite klassiskt berättade mysteriet som kombineras med skildringar av klass och politik precis före kriget. Det är inte direkt spännande utan mer underhållande.

Byn av Ragnar Jonasson

Trettioåriga Una arbetar som lärare i Reykjavik när hon får syn på en jobbannons: En lärare sökes till två unga flickor i den lilla byn Skálar, belägen vid den yttersta toppen av Islands nordöstra halvö. Una dricker för att undfly sitt förflutna och sina demoner. Hennes pappa tog livet av sig när hon var i tonåren, och hon är orolig för att hon själv ska gå samma öde till mötes.

Flytten till Skálar gör inte Unas tillvaro mindre oros fylld. Byborna får henne att känna sig ovälkommen och tycks dölja en mörk hemlighet ur det förflutna. Samtidigt som Una får kännedom om en ung flickas mystiska död femtio år tidigare besöks byn av en mystisk man som försvinner lika snabbt som han dykt upp, och en av hennes elever faller plötsligt ihop död i byns kyrka.

Una är fast besluten om att ta reda på sanningen trots bybornas motstånd. Men gränsen mellan fantasi och verklighet börjar suddas ut, och hon börjar frukta både för sitt liv och sin mentala hälsa.

Jag har läst de tre böckerna om polisen Hulda Hermansdottir på Reykjavik och tyckte verkligen om dem. Ragnar Jonasson har också skrivit en annan serie som inte kommit ut på svenska än som jag är sugen på. Men den här boken är fristående. Den är betecknad som en spänningsroman.

Den håller inte samma klass som Hulda-böckerna, men den är ändå riktigt välskriven. Den är inte direkt särskilt spännande men det finns en underton av obehagliga föraningar som genomsyrar hela boken. Man vet hela tiden att byn Una flyttar till, mitt ute i ingenstans, gömmer hemligheter som bara sakta kommer upp till ytan. Byn är också full av intressanta karaktärer, riktiga original. Även om jag gillar naturen skulle jag nog starkt ogilla att bo i den här byn med dess obehagliga innevånare (och spöken?).

Av en slump fick jag veta att det finns ett väldigt känt kriminalfall på Island, som numera betecknas som en riktig rättsskandal. Det fallet har många likheter med delar av intrigen i den här boken. Det måste nog vara så att Jonasson hade det i åtanke.

Boken får betyget fyra av mig.

Smakebit på söndag; Vissla i mörker

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Jag har tidigare läst boken Elizabeth är försvunnen av Emma Healey. Det är en riktigt fin och gripande skildring av åldrande och demens. Jag hoppas att den här boken, Vissla i mörker, som kom förra året är lika bra. Smakbiten kommer från en av de första sidorna, när tonåringen Lana har hittats efter att ha varit försvunnen.

”Var det av misstag?”

Lana rörde huvudet på ett sätt som kunde tolkas som en nickning.

”Så du gav dig inte av med flit?”, frågade Jen, och hennes dotters svar var omöjligt att uttyda. ”Du försökte inte skada dig själv?”

”Snälla”, sa Lana. Ordet gjorde ont.

”Okej.” Jen lät handen följa Lanas blodkletiga hårfäste. ”Okej. Du får sova nu.”

Och hon höll tyst trots att frågorna trängdes i huvudet, och hon höll händerna stilla trots att hon ville skaka sin dotter tills hon vaknade ordentligt och sedan tvinga ur henne en förklaring. Raseriet blossade upp inom henne. Kraften i vreden skrämde henne, den var så ofokuserad och fysisk. Hon visste inte längre om hon kunde lita på sig själv.