Balladen om sångfåglar och ormar av Suzanne Collins

Det är morgonen inför slåtterdagens ceremoni, som kommer inleda de tionde hungerspelen. I huvudstaden förbereder sig artonårige Coriolanus Snow inför sitt uppdrag som mentor i spelen. En chans att återfå berömmelse och inflytande. Den en gång så mäktiga ätten Snow har nämligen sjunkit ner i en djup ekonomisk kris, och nu hänger hela familjens framtid på Coriolanus möjlighet att charma, utmanövrera och besegra sina klasskamrater. Så att just hans spelare går vinnande ur hungerspelen.

Men oddsen är emot honom. Han blir tilldelad det förnedrande uppdraget att vara mentor åt en flickspelare från Distrikt 12, sämst av de sämsta. Deras öde ligger nu i varandras händer — varje val som Coriolanus gör kan leda till framgång eller fall, triumf eller förintelse. Inne på arenan väntar en kamp på liv eller död. Men utanför arenan börjar Coriolanus få sympati för sin spelare … och tvingas tumma på spelreglerna i sin strävan att överleva. Till varje pris.

Tio år efter att kriget mot rebellerna tagit slut möter vi den unge Coriolanus Snow. Han bor i Huvudstaden med sin kusin och farmor i en praktfull våning. Båda hans föräldrar är döda och familjen är utfattig men försöker ändå upprätthålla skenet av överklass. De tionde hungerspelen ska ta sin början och Snow utses till mentor åt en ung flicka från distrikt 12.

Det här är väl ingen bok man läser om man inte först har läst (eller sett) Hungerspelen-trilogin. Men när man plockar upp den har man ju vissa förväntningar. Det kändes som en bra idé att skriva en bok om Snow, om hans uppväxt och hur han blev den han blev. Han var en intressant karaktär i Hungerspelen-böckerna. Men i denna var han helt enkelt urtråkig.

Jag kände varken sympati eller motvilja mot honom. Jag kände överhuvudtaget inget intresse för honom eller för någon annan karaktär i boken. Att Collins kan skriva intressanta karaktärer har hon ju visat tidigare, så därför blev jag så besviken på denna. Boken har så lite driv och hela historien känns helt odramatisk. Hungerspelen får knappt något utrymme och beskrivs mest som en tråkig tillställning.

Så som Snow beskrivs i den här boken är det väldigt svårt att förena honom med den karaktär han blir senare. Det skiljer förstås minst 60 år mellan Snow i denna bok och Snow i Hungerspelen och mycket kan hända. Jag vet inte vad Collins själv har uttalat om syftet med boken, men mitt syfte med att läsa boken var att få reda på hur Snow blev som han blev. Först mot allra slutet av den här boken börjar han förändras och då blir förändringen nästan oförståelig mot bakgrund av hur han dittills beskrivits.

En sak som jag retade mig väldigt på var att Collins hela tiden skulle förklara allt. Det kändes som att hon kom på en twist, ett inslag i handlingen, och var då tvungen att bygga upp det med förklaringar som inte alls behövdes. En karaktär ska sätta sig på en särskild plats. Varför måste det då förklaras varför den platsen var ledig just då. En karaktär lägger ned något i en väska. Varför måste det då förklaras exakt hur det kom sig att han öppnade just det facket. Jag minns inte att jag retade mig så på hennes sätt att skriva i Hungerspelen.

Totalt sett en besvikelse. Det var inte uselt, men det gick så trögt att läsa. Det kändes som en evighetslång bok och ja, den var klart längre än Hungerspelen, men när drivet saknades blev jag som inte sugen på att läsa. Den får en svag tvåa av mig.

Tisdagstrion vecka 25

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Från regnbågshyllan.

Saker som vi döljer av Laurie Frankel: I en familj med fyra söner föds ytterligare en son, Claude. Redan när Claude är fyra år säger han att han vill bli en flicka när han blir stor. Claude håller fast vid sin önskan under åren och blir snart Poppy. Familjen flyttar och bestämmer sig för att hålla det faktum att Poppy i själva verket är en pojke hemligt. Det är en bok om transsexualitet och en familjs önskan att ”göra rätt” i förhållandet till Claude/Poppy. Jag tyckte att boken var lite för sentimental och tillrättalagd, men den har fått mycket beröm av andra.

Skönhetens linje av Alan Hollinghurst: Nick är homosexuell och efter sina studier blir han inbjuden att bo i en överklassfamilj i London. Det är början av 80-talet då skräcken för AIDS var som störst. Den som var ung då minns nog hur det var. En riktigt bra bok om att komma ut, hitta sig själv och om att leva i en värld som man inte tillhör. Boken fick även Booker-priset.

Ett litet liv av Hana Yanagihara: Berättelse om fyra vänner i New York. I centrum står en av dem, Jude, som har en mycket traumatisk barndom. Berättelsen är otroligt mörk ibland och väldigt väldigt sorglig. Vänskapen mellan de fyra beskrivs på ett oerhört vackert sätt. Homosexualitet är inget jättestort tema, men det finns där hela tiden. En av de bästa böcker jag läst. Omslaget här nedan är så talande.

Authors & Characters; Kerstin

Lyrans Noblesser har en riktigt klurig utmaning varje måndag. Det gäller att komma på och berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn i någon variant. Den här veckan är namnet Kerstin.

Kerstin Ekman är ju en väldigt känd författare som har skrivit många böcker. Tyvärr har jag inte läst så många av dem. Händelser vid vatten kom ut 1993 och fick bl.a. Augustpriset. Det är en fantastisk bok som utspelar sig djupt in i Norrlands ödemark. När jag går igenom Kerstin Ekmans övriga böcker är det bara två som jag är säker på att jag läst. Det känns som ett författarskap som det finns anledning att titta närmare på. Jag kanske får tips om andra böcker av Ekman på övriga bloggar idag.

Jag hade lite svårt att komma på en karaktär. Till slut fick det blir Kerstin, som är Olles lillasyster och det minsta barnet i Bullerbyn. Hon får sällan vara med de andra barnen och är väl därför den karaktären av barnen som man inte känner så bra. Det är förstås Astrid Lindgrens böcker om barnen i Bullerbyn jag tänker på. De här böckerna har jag läst för min dotter flera gånger. Dessutom har vi lyssnat på dem otaliga gånger i bilen när dottern var mindre.

Tisdagstrion vecka 24

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Sjukdomar.

Pestens tid av Stephen King: Världen går under när nästan hela jordens befolkning smittas av en ny slags dödlig influensa. Fantastisk sträckläsare trots att den är på 1100 sidor. Som många av Stephen Kings böcker håller den inte riktigt måttet mot slutet (enligt mig), men resan dit är riktigt bra.

Förr eller senare exploderar jag av John Green: Ungdomsbok (men lika bra för vuxna) om Hazel och Augustus som har cancer och träffas i en supportgrupp. Boken är både rolig och sorglig på samma gång.

Skäl att fortsätta leva av Matt Haig: Lite självhjälp men framför allt otroligt utlämnande och träffsäkert om depression. Den ger hopp även när allt omkring en är mörker.

Authors & Characters; Simon

Lyrans Noblesser har en riktigt klurig utmaning varje måndag. Det gäller att komma på och berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn i någon variant. Den här veckan är namnet Simon.

Den här veckan var det verkligen klurigt för mig. Det ska bli spännande att läsa runt och se vad andra har rekommenderat för jag tyckte det var svårt. Jag kommer säkert få några aha-upplevelser…

Den enda karaktär jag kom på var Simon i Simon och ekarna av Marianne Fredriksson. Det är en bok som jag läste i början av 90-talet på rekommendation av en väns mamma. Jag minns att jag tyckte den var fantastisk, men jag kommer nu inte ihåg något av vad den handlade om. Efter den läste jag flera böcker av Marianne Fredriksson och under några år var hon en favoritförfattare. Den senaste av hennes böcker som jag läste var Enligt Maria Magdalena. Jag ser på Wikipedia att hon skrev rätt många böcker under tiden fram till sin död 2007.

Någon författare som jag faktiskt har läst som heter Simon eller någon variation av Simon kunde jag inte komma på. Jag har inte läst Simone de Beauvoir och inte Simona Ahrnstedt. Till slut valde jag ut två böcker på min Att läsa-lista som härmed ska bli lästa inom kort:

  • De trasiga flickorna av Simone St. James
  • Dödens kemi av Simon Beckett

Smakebit på söndag; Balladen om sångfåglar och ormar

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Jag avslutade äntligen Finders Keepers igår kväll och började imorse läsa Suzanne Collins Balladen om sångfåglar och ormar, boken som utspelar sig i tiden före Hungerspelen-trilogin.

Smakebiten kommer från sidan 12:

Han sträckte sig efter rosen, men hon darrade till så att han stack sig på en tagg. Blodet började rinna och han höll snabbt handen ifrån sig för att inte fläcka ner den dyrbara skjortan. Farmodern såg förskräckt ut.

Små sticksår blöder aldrig länge, lovade Tigris medan hon snabbt gjorde rent och plåstrade om hans hand. Hon ansade rosen, behöll ett grönt blad och nålade fast den på hans skjorta.

Just nu i juni

Kulturkollo har en spaningsutmaning den första lördagen i månaden. Jag hänger med för första gången. Här kommer mina svar.

Just nu läser jag fortfarande Finders keepers (Den som finner) av Stephen King. Det går väldigt trögt med läsningen just nu och det går så långsamt. Idag måste jag läsa ut den så jag kan gå vidare! Den är inte jättebra, men den börjar ta sig så smått.

Just nu tittar jag på Att rädda ett barn på SVT. Det är en dokumentär i tre delar och jag har sett första delen. Riktigt obehagligt! Jag tittar annars inte jättemycket på sommarhalvåret.

Just nu lyssnar jag på BBC Global News podcast. Det händer så mycket runt om i världen just nu och det är intressant att lyssna på nyheter från ett annat perspektiv än vårt svenska.

Just nu längtar jag efter semester. Bara två veckor kvar! Det kommer inte hända så mycket den här sommaren men jag behöver verkligen ledigt!

Helgfrågan v. 23

Veckans helgfråga hos Mias bokhörna låter så här: Är det någon bok som du ser fram emot i sommarutgivningen?

Mia själv nämnde Byn av Ragnar Jonasson och eftersom jag verkligen gillade Jonassons serie om Hulda Hermansdottir är jag sugen på den. En annan bok som jag troligen kommer att läsa är Mattias Edvardssons Goda grannar. Men den bok jag vill framhålla här är en bok som kommer ut på engelska i sommar och förhoppningsvis om inte alltför länge på svenska. Det är Transcendent Kingdom av Yaa Gyasi. Hennes bok Vända hem var en riktigt bra debutroman om slavhandeln. Den utspelar sig under flera generationer i både Ghana och USA.

Som bonusfråga undrar Mia om helgfrågan ska ta paus eller köra hela sommaren? Nej, kör på, tycker jag. Förhoppningsvis får vi alla gott om tid att läsa. Ha en skön helg!

Brevvännerna av Eli Åhman Owetz

Från Goodreads: Vid första anblick har Malin allt man kan önska sig. Ändå är hon inte lycklig. Hennes äktenskap går på rutin och hon saknar närhet och någon att prata med. Veckans höjdpunkt är när bokbussen kommer till byn och romanerna som hon kan fly verkligheten med.

Erik har nyligen flyttat från Stockholm till idylliska Roslagen efter att ha hamnat vid ett vägskäl i livet. I en lånebok hittar han av en slump några utrivna sidor ur ett anteckningsblock. De handskrivna orden om förlust och längtan gör honom nyfiken. Vem är kvinnan som har skrivit dem?

En anonym brevväxling, via bokbussen, tar sin början. Sakta växer allt starkare känslor fram mellan två människor som vågar öppna sig för varandra. Men kan man verkligen falla för någon man bara brevväxlat med? Och hur vet man om det är rätt att riskera allt för att följa sina känslor?

Det här var en bok som jag plockade upp bara för att den var nominerad till Årets bok. Det var inte en författare som jag hört talas om och jag lockades inte direkt av baksidestexten heller. Det är en riktig feelgood-roman med alla traditionella ingredienser. Själva historien är ju på många sätt väldigt lik filmen You’ve got mail med Tom Hanks och Meg Ryan som nog de flesta känner till. Jag menar inte att den är en kopia på något sätt och det är ju svårt att skriva helt originella romaner som inte till någon del liknar andra berättelser. I detta fall gillade jag verkligen att författaren helt öppet hänvisar till filmen upprepade gånger. Det blir en referens som vi alla känner till och som gör likheten okej.

Karaktärerna känns trevliga och helylle på något sätt. Jag känner med flera av karaktärerna och beskrivningarna av Malins frustration och tråkiga vardag känns äkta. Samtidigt är det något som skaver. Jag faller inte helt för vare sig Malin eller Erik och är inte säker på att jag önskar dem riktigt allt gott. Slutet känns dessutom lite för enkelt och tillrättalagt. Med tanke på att det är feelgood är det kanske svårt att skriva på något annat sätt.

Jag läste med intresse hela boken igenom och det är ett gott betyg. Samtidigt grep den inte tag i mig och är inte en bok som jag kommer att tänka tillbaka på. Den får betyget tre av mig.

Läst i maj 2020

Lästa böcker i maj 2020:

  1. Främlingen av Harlan Coben
  2. Bergens stjärnor av Jojo Moyes
  3. Räven av Michael Connelly
  4. Hotet av Michael Connelly
  5. Mr Mercedes av Stephen King
  6. Brevvännerna av Eli Åhman Owetz
  • Goodreads challenge: 47/100
  • Bäst denna månad: Bergens stjärnor

Det hände en del tråkigheter i maj för mig så jag har haft svårt att koncentrera mig på läsningen. Vissa dagar har jag inte läst något alls. Förhoppningen är att det blir bättre när nu sommaren har kommit och det inte är alltför långt borta med semester.

Tre av böckerna var ljudböcker (Coben och Connelly). De fungerade bra att lyssna på när jag väl kommit in i dem. Jag har suttit mycket i bilen den här månaden och då har det passat bra att lyssna.