The Dead Zone (Död zon) av Stephen King

Johnny Smith är nyutexaminerad lärare med hela livet framför sig. En kväll, på väg hem från sin flickvän, frontalkrockar hans taxi med en bil och Johnny blir allvarligt skadad. Han ligger i koma i nästan fem år och vaknar upp med en hjärnskada. Ett litet område av hjärnan har slagits ut – Johnny tänker på det som den döda zonen. Samtidigt har Johnny fått förmågan att se glimtar ur människors liv; ögonblick både i det förflutna och i framtiden.  

När Johnny en dag möter en politiker på valturné ställs allting på sin spets. Johnny ser att politikern en dag kommer att bli USA:s president. Och han ser också de fruktansvärda följder detta kommer att få … 

Ännu en Stephen King-bok som jag har lyssnat på! Det verkar passa mig att lyssna på hans böcker och då helst på originalspråket. Det krävs dock en bra uppläsare för böckerna är ju ofta väldigt långa!

The Dead Zone av Stephen King kom ut 1979 men har blivit omtalad igen under de senaste åren på grund av att en av personerna i boken, politikern Greg Stillson, har vissa likheter med Donald Trump. Innan jag började läsa hade jag fått för mig att Stillson var huvudpersonen och visst har han en stor roll i boken men inte så stor som jag trodde. Istället handlar boken främst om Johnny, en riktigt sympatisk person som jag verkligen gillade som huvudperson.

Johnnys frustration när hela hans liv går i spillror och även hans föräldrars fruktansvärda sorg är så bra beskrivet. Till skillnad från många andra av Kings böcker upplevde jag inte denna som särskilt otäck, inte heller så där väldigt övernaturlig, i alla fall inte på ytan. Därför tänker jag att även den som inte gillar andra böcker av författaren kanske skulle gilla denna.

Berättelsen väcker många tankar om relationer, religion och politik. Trots att den skrevs för mer än 30 år sedan känns den inte på något sätt förlegad, tvärtom högaktuell i den värld vi lever i.

En smakbit från boken finns här.

His & Hers av Alice Feeney

When a woman is murdered in Blackdown, a quintessentially British village, newsreader Anna Andrews is reluctant to cover the case. Detective Jack Harper is suspicious of her involvement, until he becomes a suspect in his own murder investigation. Someone isn’t telling the truth, and some secrets are worth killing to keep.

Jag läste Jag ljuger ibland av Alice Feeney och började nästan direkt efteråt med den här. Det är ingen serie utan fristående böcker. Som jag har förstått det finns inte denna på svenska än.

Boken är uppdelad i olika avsnitt med hans röst, hennes röst och mördarens röst. Det gjorde den väldigt spännande och dessutom stod det klart ganska tidigt att alla tre berättarna i någon mån var opålitliga på så sätt att man hela tiden ifrågasatte vem av dem, om någon, som också var mördarens röst. I ljudboken som jag lyssnade på var mördarens röst förvrängd och det var en intressant touch.

I just den här typen av psykologiska thrillers tycker jag ofta att författaren får svårt att få ihop ett realistiskt slut som hänger ihop med resten av boken. Det här slutet tyckte jag inte alls om. Det kändes ologiskt och alltför otroligt. För mig är faktiskt det mest logiska slutet på en bok vanligtvis det bästa. Jag tycker inte om böcker där slutet kommer som en megastor överraskning och där hela berättelsen sen måste förklaras in i minsta detalj. Kanske är det därför jag är mer förtjust i pusseldeckare där ledtrådarna kommer allt eftersom.

En helt ok bok med ett slut som inte funkade för mig. Men fram till dess riktigt spännande. Det blev tre stjärnor i betyg.

Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz

På Kirshas kafé flödar historierna om allt och alla, dröm och verklighet möts och skiljs åt. Den föräldralösa Hamida har blivit prostituerad för att uppfylla sin dröm om att leva i överflöd. Kaféägaren Kirsha är narkoman och homosexuell i smyg. Direktören Salim Ulwan försöker föryngra sig med kärleksdrycker och en ung hustru. Bagerigesällen Zita ger sig ut i natten för att göra fattiga människor till krymplingar så att de kan försörja sig som tiggare. Och så barberaren Abbas, som även han bär på en hopplös dröm: att en dag vinna den vackra Hamidas hjärta. 

Den här boken läste jag som en del av Månadens språk som utgår från bloggen Scyllas hylla. Jag tror inte jag hade läst den annars och nu är jag glad att jag gjorde det. Naguib Mahfouz är en författare från Egypten som skriver på arabiska och fick Nobelpriset 1988. Midaqq-gränden kom ut 1947 i hemlandet och 1981 i Sverige.

Det är en verkligt välskriven och välöversatt bok. Språket flyter och det märks att språket är viktigt är författaren. Det är ändå rätt så lättläst och mer lättillgängligt än jag trodde det skulle vara. Det är också intressant att läsa en bok från en helt annan värld än min egen. Nästan hela boken utspelar sig på en gata i Kairo med de människor som bor där som huvudpersoner. Jag tyckte det var lite svårt att få grepp om när i tiden boken utspelar sig men möjligen före eller under andra världskriget. Karaktärerna är lite absurda men ändå komplexa och känslofyllda.

Det här är nämligen en bok om känslor. Känslor som får och inte får finnas och känslor som påverkar eller inte påverkar dina livsval. Det är också en bok om vikten av relationer och beroende av andra människor. Jag är glad att jag läste den, men jag känner ingen direkt längtan att läsa mer av författaren. Den fick tre stjärnor av mig.

Jag ljuger ibland av Alice Feeney

Det finns tre saker du bör veta om mig: Jag ligger i koma. Min man älskar mig inte längre. Jag ljuger ibland. Amber Reynolds ligger i koma. Hon har inget minne av hur hon hamnade på sjukhus, men hon vet att det inte var någon olycka. Livrädd, och fångad i sin egen kropp, försöker hon pussla ihop minnena av vad som hände veckan innan. Amber har insett att hon har en make som inte längre älskar henne, en syster som döljer en mörk hemlighet och ett ex som inte kan släppa taget. Någon av dem ljuger, men kan Amber lista ut vem? Och kan hon tvinga sig själv att vakna upp innan det är försent?

Alice Feeney var en ny bekantskap för mig och just nu minns jag inte riktigt varför jag började lyssna på just denna. Jag lyssnade på engelska (Sometimes I Lie) på Storytel och det var en riktigt bra inläsning.

Boken är i jag-form och inleds med just det som står i sammanfattningens första rad. Det är en riktigt spännande inledning och sätter tonen för hela boken. Man vet från början att berättaren antagligen inte är riktigt pålitlig som berättare och bara det faktum att hon ligger i koma ger en klaustrofobisk känsla över hela boken.

Det är dels kapitel från nutid, vad Amber upplever under tiden hon är i koma och vad hon minns om varför hon är i koma, dels kapitel som utgörs av dagboksanteckningar från ett barns perspektiv. Det är riktigt bra uppbyggt med många märkliga vändningar och dubbeltydigheter. Jag vågar inte skriva mer för det här är en bok som man inte vill veta för mycket om innan! Jag försökte räkna ut saker, men det var alldeles för svårt. Naturligtvis förstår man att allt inte är som man tror att det är men exakt hur det är var svårare.

Det är den typen av bok som när man läst klart vill man börja om för att se var ledtrådarna finns och varför man inte fattade första gången. Nu gjorde jag inte det, men jag var sugen. Boken fick fyra stjärnor av mig.

The Running Man av Richard Bachman (Stephen King)

Från Goodreads: The Running Man is set within a dystopian future in which the poor are seen more by the government as worrisome rodents than actual human beings. The protagonist of The Running Man, Ben Richards, is quick to realize this as he watches his daughter, Cathy, grow more sick by the day and tread closer and closer to death. Desperate for money to pay Cathy’s medical bills, Ben enlists himself in a true reality style game show where the objective is to merely stay alive.

Stephen King skrev flera böcker under pseudonymen Richard Bachman. Detta berodde tydligen på att hans förlag ansåg att han skulle mätta marknaden om han kom ut med mer än en bok per år så därför skrev han böcker under annat namn. Enligt ett efterord i boken anser King själv att han skriver olika beroende på vem han skriver som och att vissa historier blir helt enkelt Bachman-böcker. Tydligen var det en bokhandlare som upptäckte likheter mellan King och Bachman i deras skrivande och när han frågade King om detta bad King honom skriva en artikel om sin upptäckt. Nu är det välkänt sedan länge att King är Bachman, men fem böcker hann komma ut innan det avslöjades.

The Running Man kom ut 1982 och utspelar sig i en dystopisk framtid år 2025. Det måste ha förefallit väldigt avlägset då för drygt 40 år sedan! En annan sak som säkert verkade främmande då var reality-TV, vilket ju numera är vardagsmat. I boken väljer huvudpersonen Ben att delta i en absurd realityshow där han ska överleva i ett visst antal dagar för att få en större summa pengar. Allt sänds förstås dygnet runt på TV. Han har både jägare som har i uppdrag att mörda honom och allmänheten som får en belöning för tips emot sig.

Det är riktigt spännande! Men tyvärr kanske lite utdraget. Det är svårt att få någon riktigt bra koppling mellan de enskilda händelserna i boken mer än att de utspelar sig under jakten. Nu lyssnade jag på den som ljudbok och ibland missar jag tyvärr detaljer då som jag inte förstår är viktiga förrän senare. Den kanske är bättre i skrift, lättare att få styr på alla händelser då.

Ett tips är att undvika att läsa något om slutet innan för i en bok som byggs upp så här vill man inte veta det. Jag har förstått att i en del upplagor avslöjas slutet i Kings förord så läs det med försiktighet! Boken fick tre starka stjärnor av mig och jag vill läsa fler böcker av King som Bachman.

Blod säljer av Stephen King

Från Adlibris: ”Blod säljer” – och ett bombdåd på högstadieskolan Albert Macready kommer definitivt att toppa alla löpsedlar. Men det är något märkligt med tevereportern som är först på plats för att rapportera från tragedin. Skräckmästaren Stephen King har alltid briljerat som novellförfattare, och återvänder här till genren och till några av sina klassiska teman: ondska, galenskap och skrivkrampens plågor.

Det här är en samling med fyra noveller. Titelnovellen heter på engelska If it bleeds och syftar på ordspråket If it bleeds it leads, dvs. att blodiga händelser alltid toppar nyheterna. Novellen är en riktigt obehaglig berättelse med den för många välkända karaktären Holly Gibney från Mr Mercedes-serien och Outsidern. Den här novellen spinner också vidare på Outsidern så läs gärna den först.

Även om titelnovellen var riktigt bra tyckte jag ännu mer om Mr Harrigan’s phone. Jag läste på engelska men jag antar att den heter Mr Harrigans telefon. King förklarar i ett efterord hur han kom på de här berättelserna men ärligt förstår jag inte vilken otrolig fantasi karln måste ha. Jag vill inte avslöja vad den handlar om för den är ganska långsamt berättad och jag gillade verkligen hur han byggde upp berättelsen. Det är faktiskt bättre att inte veta något om just den här novellen innan man börjar läsa!

Även den sista novellen – Rat – var bra, men jag fick ingen riktig känsla för berättelsen förrän mot slutet. Den var läskig och märklig på samma gång. Den novell jag tyckte minst om var Life of Chuck och jag kommer faktiskt inte ihåg vad den handlade om så den gjorde inget större intryck på mig.

Jag blir bara mer och mer imponerad av Stephen King för varje bok jag läser. Alla böcker jag läst hittills har varit riktigt välskrivna och spännande. Han har ett sätt med sitt skrivande som gör att det bara flyter och låter så genomtänkt.

Hamnet av Maggie O’Farrell

I 1500-talets England förälskar sig en fattig latinlärare i den excentriska Agnes. Hon vandrar runt på familjeägorna med en falk på axeln och är lika fruktad som eftertraktad för sina kunskaper om läkeväxter. Mötet leder till äktenskap, de flyttar till Stratford och får tre barn: dottern Susanna och tvillingarna Hamnet och Judith.   

Agnes går in i rollen som omsorgsfull mor och fru, samtidigt som hennes mans författar­karriär börjar ta fart och pesten härjar runt om i landet. 

När hans tvillingsyster blir svårt sjuk är det den elvaåriga Hamnet som ger sig ut för att hämta hjälp. Men tragiskt nog är det istället han själv som dör. Fyra år senare skriver hans far tragedin Hamlet. 

Jag har inte läst mycket Shakespeare och har inte varit särskilt intresserad av hans liv eller skrivande. Därför lockade den här boken inte mig först när jag hörde talas om den. Men sen blev den ju väldigt omskriven och då blev jag nyfiken. För mig är det här en bok som man ska läsa sakta. Den är otroligt vackert skriven. Jag läste på engelska så jag vet inget om översättningen, men det kändes som att varje ord, varje mening var så perfekt, så vacker.

Det är klart redan från början att Hamnet dör. Det är tragiskt och otroligt känslosamt. Men det är Agnes som är den karaktär som framträder mest, som hugger tag i en. Hon är en fascinerande stark person som vill leva sitt eget liv på det sätt hon själv väljer. Shakespeare är en biroll och får knappt vara med på scenen.

Jag har ingen aning om hur autentiskt det är mer än vad som står i efterordet, men det känns autentiskt och äkta. Det känns som verkliga personer och verkliga miljöer.

Berättelsen är lite långsamt precis i början så man måste ge sig själv tid att komma in i den. Men sen blir det svårt att lägga ifrån sig boken. Jag bestämde ändå tidigt att jag skulle läsa sakta för att verkligen ta till mig det vackra språket. Det blev därför bara något tiotal sidor per dag och det kändes verkligen perfekt. Jag fick lugn och ro att tänka igenom berättelsen. Mot slutet går det lite för snabbt tyvärr och jag hade gärna sett antingen att berättelsen avslutades lite tidigare eller att den fick utveckla sig mer. Men det blir ändå fem solklara stjärnor från mig.

Vita nätter av Ann Cleeves

Midsommar på Shetlandsöarna, den tid på året när fåglarna sjunger vid midnatt och solen aldrig går ner. I en avlägsen dal, precis vid vattnet, ligger Herring Gallery. Här förbereder man en vernissage, och Jimmy Perez, poliskommissarie på ön, är en av gästerna. Det är förvånansvärt nog ganska glest med besökare, trots att många inbjudits. Så anländer en okänd, välklädd man, går fram till en målning och brister i häftig gråt. Perez tar honom åt sidan och det framgår att mannen inte vet vem han är och varifrån han kommer. Och så är han plötsligt försvunnen. Nästa dag hittas han mördad i en lada intill, med en clownmask för ansiktet.

Igår skrev jag om den första delen i den här serien, Svart som natten. Om jag har förstått det rätt var det från början planerat en kvartett böcker som alla utspelade sig under olika årstider på Shetlandsöarna. Kvartetten har också olika färger i titeln. Men sen verkar Ann Cleeves ändå ha fortsatt att skriva i serien, åtminstone fyra böcker till. Det har också blivit en TV-serie som jag inte har sett. Jag har förstått det som att TV-serien inte följer böckerna kronologiskt och då vill jag inte börja titta innan jag har läst klart.

Sommar på Shetlandsöarna verkar fantastiskt. Det är kargt men ändå vackert och inte fullt så regnigt som övriga årstider. Jag älskar böcker där naturbeskrivningarna känns som en helt naturlig del av berättelsen. Inte ”ok nu kommer en beskrivning av naturen för det måste man ju ha”…

Mysteriet och upplägget i den här boken kändes lite väl långsökt. Det var dock spännande hela vägen igenom och jag kunde (som vanligt) inte räkna ut det även om det fanns ett begränsat antal misstänkta. Polisen Jimmy Perez är en riktigt intressant karaktär och jag gillar hans sätt att arbeta. Det är långsamt berättat och kändes genuint. Även den här delen fick tre stjärnor av mig.

Svart som natten av Ann Cleeves

Det är en kall januarimorgon och staden Lerwick på Shetlandsöarna ligger under ett djupt täcke av snö. Korparna seglar framöver den ensamståendemamman Fran Hunter som just har lämnat sin dotter i skolan och är på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön. Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne som grannflickan Catherine Ross.

Shetlandspolisen kallar genast på förstärkning från Skottland. Bland invånarna sprids nyheten om mordet blixtsnabbt och rykten om att stadens ensling Magnus Tait är inblandad i mordet börjar florera. När kommissarie Jimmy Perez ignorerar ryktena och istället börjar kartlägga vad som egentligen hänt sprider sig misstankarna vidare och lägger sig som en skugga över den lilla staden. Grannarna kastar illvilliga blickar på varandra och för första gången låser man sin ytterdörr. Alla känner alla – men en av dem är en mördare. Vem? 

Det här är första delen i en serie av den brittiska författaren Ann Cleeves. Serien utspelar sig på Shetlandsöarna och trots att jag varken gillar regn eller blåst särskilt mycket blir jag så otroligt sugen på att åka dit. Det är något med den karga naturen som känns väldigt lockande.

Det är en ganska långsamt berättad deckare. Det är inga plötsliga vändningar och twists som man kanske är van vid från andra kriminalromaner. Istället känns det som att hederligt polisarbete kryddat med lite privatspaning driver berättelsen framåt. Tyvärr blev jag inte jätteförtjust i Fran, som kändes ganska självupptagen. Polisen Jimmy Perez kändes sympatisk, men jag gillade inte riktigt den romantiska aspekten av historien.

I vanlig ordning lyckades jag inte räkna ut vem mördaren var förrän det närmade sig upplösningen. Men det brukar jag inte heller göra. Det var kanske inte ett helt lyckat slut, men jag blev tillräckligt intresserad av karaktärerna för att fortsätta läsningen av serien. Tre stjärnor fick boken av mig, framför allt för naturbeskrivningarna och det lite lågmälda berättandet. Det här är som sagt ingen bok man läser för spänningens skull.

Irrbloss av Elly Griffiths

Det mesta är nytt i Ruth Galloways värld. Hon har en ny partner, ett nytt hem och ett nytt jobb. Men när hennes gamla kollega kriminalkommissarie Harry Nelson tar kontakt och ber om hennes hjälp kan hon inte motstå att säga ja.

Den dömde mördaren Ivor March har äntligen erkänt att han faktiskt mördat fler personer, något Nelson alltid misstänkt, men Ivor tänker inte berätta var de är begravda om inte Ruth kopplas in på fallet. Ivor March berättar för Ruth att han har mördat fyra kvinnor, och att deras kroppar är begravda nära en by vid kärren, som sägs vara hemsökta av irrbloss.

Men är Ivor March ett irrbloss som lurar Ruth tillbaka till Norfolk? Har han en dold plan, och varför är Ruth så viktig för honom? Är det säkert att de sett det sista liket? 

Det är mycket som är annorlunda i den här delen av serien. Jag undrar om Elly Griffiths börjar närma sig slutet även om det inte fanns någon direkt indikation på det. I alla fall har Ruth flyttat från saltängarna och det tyckte jag var riktigt sorgligt. Visserligen gjorde hon ett litet återbesök men det är inte samma sak. Hon har också flyttat längre ifrån Nelson och är sambo. Precis som för många av oss händer det mycket på 10 år, men det känns inte som att Frank är mannen för henne…

Det var lite konstiga vändningar i den här delen och en del sammanträffanden som kändes osannolika. Samtidigt begriper jag ju att redan det väldigt osannolika i att Ruth har kommit i kontakt med så väldigt många mordfall under åren gör att de mer sannolika sammanträffandena tar slut…

Jag kommer definitivt följa den här serien framöver för jag är väldigt förtjust i de mer permanenta karaktärerna, Ruth, Michelle och Cathbad. Shona har jag lite svårt för och även Nelson, även om han i alla fall är intressant som karaktär.

Välskrivet, spännande på ett lågmält sätt, och hemtamt.