Vid död av Ragnar Jónasson

1983. Ett gammalt sjukhus i Akureyri på norra Island, tidigare använt som tuberkulossanatorium. En morgon hittas den äldre sjuksköterskan Yrsa brutalt mördad på sitt kontor, med två fingrar avskurna. Kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir och en överordnad kollega, Sverrir, skickas dit för att utreda fallet. Det finns fyra misstänkta, varav en är huvudläkaren Fridjon. Men mindre än en vecka efter det första mordet hittas även Fridjon död, till synes efter ett fall från en balkong. Sverrir bedömer det som självmord.

2012. Helgi Reykdal är en ung polis som pluggat krimi – nologi i England och nu ska fullborda sin avhandling om de olösta morden i Akureyri. Han har också erbjudits ett jobb på Reykjavik-polisen – den tjänst Hulda Hermansdóttir just är på väg att pensioneras från. Under avhandlingsarbetet träffar Helgi de misstänkta från 1983, även om alla inte är beredda att prata om fallet. När en av dem, Tinna, hittas mördad i sin säng bestämmer sig Helgi för att tacka ja till jobbet på polisen. Han är nu fast besluten att till sist lösa det 30 år gamla mysteriet med sjukhusmorden i Akureyri.

Jag har läst alla Jónassons böcker om Hulda Hermansdottir och verkligen gillat dem. Det är något med miljön på Island som lockar mig. Det blir liksom lite klaustrofobiskt med snön och kylan. Dessutom var det något riktigt sympatiskt med en medelålders kvinnlig polis som kämpar lite i motvind. I den serien blev hon ju dock inte äldre för varje bok, utan snarare yngre.

Den här boken är både fjärde delen i den tidigare serien och en fristående del, som jag uppfattar det. Här spelar Hulda bara en biroll och en annan person är huvudperson. Den är inte lika bra som de tidigare böckerna, kanske för att jag saknar Hulda. Helgi är dessutom en rätt osympatisk karaktär och det är först mot slutet som jag känner något annat än lite lätt irritation över honom.

Jónasson använder ett klassiskt grepp med nutid och dåtid. Det funkar bra och vävs ihop skickligt. Mängden mord (eller om det inte är mord?) känns lite osannolikt men det gör inte så mycket.

Fyra stjärnor blev det.

De sista flickorna av Riley Sager

Först var de tre.
Medierna kallar dem De sista flickorna – Quincy, Sam, Lisa – den ökända gruppering som ingen vill ingå i. De är de ensamma överlevarna från tre separata massakrer, förenade av det trauma de gått igenom.
Sen var de två. Men när Lisa dör under mystiska omständigheter och Sam dyker upp oanonnserad vid hennes dörr måste Quincy erkänna för sig själv att hon egentligen inte vet någonting alls om de två andra Sista flickorna. Kan hon lita på dem?
Kan det sluta med att bara en av dem är kvar? Quincy vet bara en sak: Det är hon som står på tur att bli nästa offer.

En ny författare för mig och jag vet inte riktigt hur jag hittade boken. Jag tror jag läste om den på någon blogg och blev inspirerad.

Det tog ganska lång tid innan jag förstod vad begreppet De sista flickorna stod för. Eller rättare sagt på vilket sätt just de här flickorna hängde ihop. Jag brukar inte läsa baksidestexten på böcker så jag förstod inte att det var olika massakrer författaren pratade om förrän ganska långt in i boken. Därför la jag tidigt i boken rätt mycket tankekraft på att försöka räkna ut sambandet mellan dem, eftersom jag utgick från att det fanns ett närmare samband än det egentligen gjorde.

Dessutom var det givet att allt inte var som det verkade och att det skulle bli en hel del överraskningsmoment så jag la en del tankekraft på att försöka förutse det också. Vilket jag inte kunde. Det var riktigt bra upplagt av författaren och för en gångs skull kändes inte slutet som en besvikelse. Jag tyckte det var riktigt bra och jag kunde definitivt inte förutse alla överraskningarna mot slutet även om det förstås fanns personer man förstod hade andra sidor. Och det gäller självklart även huvudpersonerna. Jag gillar när huvudpersoner har sidor som avslöjas först allt eftersom. Jag säger inte mer för att inte avslöja allt för mycket.

Riktigt spännande alltså och jag kommer absolut att läsa mer av den här författaren. Fyra stjärnor i betyg.

God Jul av Jonas Karlsson

Det lackar mot jul i kommunhuset och ledningen diskuterar hur de ska kunna göra något festligt med husets fasad. Trots nedskärningar och stundande eventuella varsel är alla överens om att det vore trevligt att i år överraska med en spännande julhälsning för att sprida lite glädje till kommuninvånarna. Något speciellt och lite extra läckert, dock med noggranna krav på nollbudget.

Snart bjuds lokalpressen in för att dokumentera projektet som vittnar om den fina lagandan som råder i kommunhuset. Men julpyntningen visar sig vara svårare att genomföra än man först har trott. När Gunvald på fritidsförvaltningen har svårt att förstå vikten av att samarbeta förbyts julglädjen till regelrätt krigsföring. 

Det här är en ganska kort roman, mer som en riktigt lång novell. Jag läste den i två sittningar under två semesterdagar precis före jul efter en lång och arbetsam höst. Den var riktigt rolig. Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser men här blev det faktiskt ett par skratt plus en hel del leenden.

Jag är statsanställd och arbetar alltså inte i kommunen, men igenkänningsfaktorn är ändå så stor. Jag tror säkert att drag av detta finns på de flesta arbetsplatser, men det är nog i offentlig sektor som sådana här personer och kulturer får störst möjlighet att breda ut sig. Naturligtvis är det överdrivet och bitvis absurt, men beskrivningen av möten som håller på i det oändliga och diskussioner som bara går runt samtidigt som hälften av deltagarna suckar känns tyvärr alltför välbekant.

Tragiskt men ganska väntat slut. Det är spännande med böcker där man vet hur det kommer att sluta, men man stretar liksom emot i tanken. På det stora hela träffsäkert och roligt och jag är sugen på att ta mig an mer av Jonas Karlsson. Det blev fyra starka stjärnor.

Strandläsning av Emily Henry

En romanceförfattare som inte längre tror på kärlek och en litterär författare som tappat inspirationen antar en utmaning som kan komma att förändra allt de tidigare trott om lyckliga slut.

Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser. Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något glatt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romcoms och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls.

Kanske inte så årstidspassande med Strandläsning mitt i mörkaste december, men jag kände att jag behövde lite ljus och sommar i mitt liv just då runt vinterdagjämningen.

Det här är feelgood och romance på ett riktigt bra sätt. Det blir inte för puttinuttigt och gulligt, utan precis lagom. Att det dessutom handlar om författare, böcker och läsning är en riktig bonus. Det är nästan alltid roligt att läsa om författare!

En sak som jag verkligen gillade var att historien berättades från ett perspektiv, Januarys. Det är så otroligt vanligt i böcker nuförtiden att vi får följa minst två perspektiv, antingen två personer eller två tidsperioder. Det kändes nästan befriande att detta bara var ett perspektiv, med lite tillbakablickar förstås.

Det här är inte en bok som jag skulle ha plockat upp om jag inte läst så mycket om den. Omslaget är lite fånigt och titeln säger inte mycket om den heller. Men nu är jag glad att jag gjorde det och den fick tre starka stjärnor av mig.

Ranish Tweed av Peter May

Niamh & Ruairidh Macfarlane har varit ett par i över tio år och äger tillsammans det exklusiva väveriföretaget Ranish Tweed. På en affärsresa till Paris, där de ska göra marknadsföra sina tyger, upptäcker Niamh först att Ruairidh har en affär, och blir sedan vittne till hur han och hans älskarinna dödas av en bilbomb. Förtvivlad återvänder Niamh till Yttre Hebriderna och till den avlägsna klipptopp som varit deras gemensamma hem. Hon ser tillbaka på sitt liv med Ruairidh och försöker desperat komma på vem som skulle kunna ha velat se honom död. Den franska polisen, som till en början misstänkt terrorism, har nu skickat kriminalaren Sylvie Braque efter sin huvudmisstänkta: Niamh själv. De båda kvinnorna dras under utredningen allt närmare varandra och mot en dödlig, hänsynslös fiende. 

Peter May blev en riktig favoritförfattare när jag läste Lewis-trilogin förra året. Min recension av den första boken i den serien finns här. Sen läste jag ett par andra av honom och kände mig väl rätt så besviken. Jag ville inte helt ge upp honom så när jag såg att den här boken också utspelar sig på Yttre Hebriderna tänkte jag att det nog måste bli bra. Och det blev det.

Miljö- och naturbeskrivningarna är fantastiska. Jag har googlat på resor till Yttre Hebriderna och hoppas på att någon gång få komma dit. Det är som gjort för att skriva deckare om tänker jag. Kallt, ruggigt, mörkt och blåsigt. Men ändå verkar det otroligt vackert och fullt av egen karaktär. Förutom att själva miljön var fascinerande handlade boken om tyger och även det är faktiskt spännande att läsa om för en hobbysömmerska som jag åtminstone har varit tidigare.

Tyvärr är det en ofattbart märklig upplösning. Det var nästintill så att jag höll på att sluta läsa när jag närmade mig slutet och förstod vart det var på väg. En total besvikelse. Men för en gångs skull hade det inte så stor betydelse och var snabbt bortglömt för Peter Mays deckare innehåller så mycket mer än själva brottet. Jag var inte ens särskilt nyfiken på vem mördaren var.

Det blir fyra starka stjärnor för den här boken.

Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.

Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.

Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Den här boken har ju fått mycket ros och jag har tänkt läsa den i flera år. Men efter ett tag föll den lite i glömska. När jag sen hittade ett exemplar på en second hand-affär och dessutom tog med den i Boktolvan blev det dags att läsa den. Möjligen var det inte en riktigt lämplig tid just för mig för det gick väldigt trögt. Jag har tyvärr tappat lite läslusten efter intensivt läsande i slutet av förra året.

De första hundra sidorna var riktigt svåra att komma igenom. Inte för att det var svårläst utan för att jag inte riktigt förstod vad boken skulle handla om och jag upplevde att den inte hade någon tydlig röd tråd. Flera gånger fick jag stanna upp och fundera över om det egentligen hade hänt något i boken alls. Det kändes som en enda lång presentation av två karaktärer som jag inte fick något grepp om och som jag inte riktigt brydde mig om.

Mot mitten av boken tog det lite fart när huvudpersonerna Renées och Palomas vägar faktiskt korsades och det åtminstone hände något. Då blev det ändå lite interaktion mellan karaktärerna och jag upptäckte att jag faktiskt brydde mig om särskilt Renée. På det stora hela blev hon då en riktigt fin tecknat karaktär som jag förstod mig lite bättre på. Tyvärr var det ändå lite för sent för att hela boken skulle bli riktigt bra.

Jag är rädd att mitt betyg på den här boken färgas av att jag allmänt kände mig trött på läsande. I alla fall får den tre stjärnor för när den väl kom igång blev det bra men totalt sett var det ingen läsupplevelse.

Midnattsbiblioteket av Matt Haig

När Nora Seed hamnar i Midnattsbiblioteket får hon en ny chans att göra om saker i sitt liv. Ett liv som hittills varit fyllt av besvikelser. Det känns som om Nora har svikit alla i sin närhet, inklusive sig själv. Men nu ska det bli ändring på det. Böckerna i Midnattsbiblioteket får Nora att leva om sitt liv. Med lite hjälp från en gammal vän kan hon ta bort alla händelser hon ångrat i jakten på sitt perfekta liv. Men det blir inte alltid som hon drömt om utan hennes val försätter henne, och själva Midnattsbiblioteket, i fara. Innan tiden rinner ut för Nora måste hon hitta svaret på frågan: Vilket är det bästa sättet att få ett lyckligt liv?

Nora har tröttnat på livet, på allt som inte har blivit som hon vill, alla felval hon gjort och allt hon har ångrat. Även om de flesta inte skulle säga att de tröttnat på just livet, håller nog många med om att det finns val man gjort som man ångrar. När man stått vid ett vägskäl, tagit den ena vägen och nu undrar man vad som hade hänt om man gjort ett annat val just då. En möjlighet att leva om en del av sitt liv.

Jag menar, funderar du någonsin över hur ditt liv skulle ha blivit om du valt en annan väg?

Det är just det där med ”en del av sitt liv” som blir problemet i den här berättelsen. Det är ju inte så enkelt eftersom ett val påverkar ett annat och det är omöjligt att säga hur det skulle bli om du gjorde ett enda annorlunda val.

Berättelsen handlar mycket om Noras tankar, hennes ältande, grubblande, hennes oroliga personlighet. Jag kan verkligen relatera till Nora och många av hennes tankar. Jag har läst några recensioner där läsarna irriterade sig väldigt på Nora, tyckte att hon var självupptagen och självisk. Men om man själv är en orolig personlighet, vilket jag är, verkar hon inte det minsta självupptagen, bara ångestfylld.

Ibland har ånger inte något med fakta att göra. Ibland är det bara… En massa skit.

Jag var lite orolig att själva upplägget, med biblioteket där man på ett magiskt sätt kan välja att leva om delar av sitt liv, inte skulle funka för mig, att det skulle kännas lite löjligt. Men det gjorde det inte alls, utan det funkade alldeles utmärkt som en ram till Noras funderingar om livet. Den här boken fick hela fem stjärnor av mig.

Bokskåpets hemlighet av Frida Skybäck

I ett gammalt bokskåp i mormors slitna stuga hittar Rebecka en dagbok och en samling brev från 1940-talet och det visar sig snart att hennes familjehistoria är mer komplicerad än hon trott. Vad är det för mörka hemligheter som hennes älskade mormor Anna har dolt under alla dessa år?

Rebecka har flytt sin trasiga familjesituation och inte träffat sin mamma på flera år, men när mormor hamnar på sjukhus återvänder hon motvilligt till Skåne. I breven och dagboken får en berättelse från andra världskriget liv. Den unga Anna är förälskad i Luca och beredd att riskera allt när han ber henne om hjälp med att smuggla danska judar över sundet, omedveten om att ingripandet kommer att förändra deras liv för alltid.    

Rebecka läser andaktsfullt och inser att hon inte är den enda som behöver försonas med sitt förflutna. Men finns det fortfarande tid nog för familjen att hitta tillbaka till varandra? 

Några veckor innan jag läste den här läste jag Frida Skybäcks Bokcirkeln vid världens ände under en helg när jag behövde lite feelgood i mitt liv. Den visade sig inte bara vara feelgood utan innehöll rätt mycket sorgsenhet också och jag gillade den mycket. Recension finns här.

Bokskåpets hemlighet är Skybäcks senaste. Det är en berättelse om Anna som ung på 1940-talet och om hennes barnbarn Rebecka i nutid. Vi får följa Anna både i hennes egen berättelse och genom vad Rebecka i nutid upptäcker om sin mormor när hon hittar några gamla brev och fotografier. En annan gestalt i boken är Camilla, som är mamma till Rebecka. Camilla verkar ha en dålig relation både till sin egen mamma och till sin dotter. Även den berättelsen utvecklas något även om det inte var den tydligaste tråden.

Jag tycker om hur karaktärernas berättelser knyts ihop och hur Rebecka lär sig något om sig själv genom att se på Annas liv. Ibland känns det dock som att berättelsen tar sig an för mycket och då tänker jag främst på Annas fars relation till tyskarna. Den tråden och någon ytterligare hade jag helst varit utan. Rebeckas relation till pojkvännen Joar känns också lite underutvecklad eller kanske ska den vara så enkelspårig. Dessutom känns boken bitvis lite väl förutsägbar och det mesta är lite väl lätt att gissa sig till. Trots det är det välskrivet och intressant och jag tröttnade absolut inte.

Nu har jag läst tre böcker av Frida Skybäck och jag kommer absolut att läsa mer. Den här boken fick tre starka stjärnor av mig.

Hur ljuset tar sig in av Louise Penny

Julen närmar sig och i Québec innebär det en tid av bländande snöfall, glimrande belysning och sammankomster med vänner framför värmande brasor. Men för kriminalkommissarie Gamache faller en skugga över den vanligtvis festliga perioden. De flesta av hans bästa poliser har lämnat mordroteln, och fientliga krafter har börjat samlas mot honom.

Så när Gamache får ett meddelande från Myrna Landers om att en gammal vän inte anlänt som väntat till småstaden Three Pines välkomnar han möjligheten att komma bort från stan. Gamache blir förbryllad av Myrnas motvilja att avslöja namnet på sin vän och upptäcker snart att den saknade kvinnan en gång varit en av, inte bara Nordamerikas, utan världens mest kända personer och som nu är i princip bortglömd.

Under utredningens gång dras Gamache allt djupare in i Three Pines värld. I allt högre grad utreder han inte längre bara Myrnas väns försvinnande, utan söker också en trygg plats för sig själv och de kollegor som ännu är honom trogna. Finns det lugn att finna ens i Three Pines? Och till vilket pris?

Det här är nionde delen i Louise Pennys serie om inspektör (kriminalkommissarie) Gamache och den lilla byn Three Pines. Även den som inte läser deckare i vanliga fall skulle nog uppskatta den här serien för här handlar det lika mycket, om inte mer, om karaktärerna som om mysteriet. Visserligen är det ett eller flera mord i alla böcker, men jag uppskattar faktiskt mer att få följa karaktärerna och se hur de utvecklas.

Just den här delen var dessutom en av de bästa hittills. De blir faktiskt bara bättre och bättre och jag kan avslöja att den tionde delen är min favorit hittills. Däremot tyckte jag inte så mycket om den åttonde delen. Jag tror att det hade att göra med att den inte alls utspelade sig i Three Pines och de vanliga karaktärerna var knappt med alls.

Om man blir intresserad av den här serien rekommenderar jag verkligen att man börjar från början och inte mitt i någonstans. Karaktärerna utvecklas så mycket från bok till bok och de blir som vänner, med både styrkor och svagheter.

The Glass Hotel av Emily St. John Mandel

Vincent is a bartender at the Hotel Caiette, a five-star lodging on the northernmost tip of Vancouver Island. On the night she meets Jonathan Alkaitis, a hooded figure scrawls a message on the lobby’s glass wall: Why don’t you swallow broken glass. High above Manhattan, a greater crime is committed: Alkaitis is running an international Ponzi scheme, moving imaginary sums of money through clients’ accounts. When the financial empire collapses, it obliterates countless fortunes and devastates lives. Vincent, who had been posing as Jonathan’s wife, walks away into the night. Years later, a victim of the fraud is hired to investigate a strange occurrence: a woman has seemingly vanished from the deck of a container ship between ports of call.

För några år sedan läste jag Station Eleven av Emily St. John Mandel. Det är en dystopisk roman om världen efter det att en global influensa raderat ut större delen av befolkningen. Romanen alternerar mellan att berätta om själva utbrottet och situationen just då och situationen 15 år senare. Det är flera scener från boken som fortfarande lever kvar, särskilt en tråd som handlar om ett flygplan som landar på en flygplats strax efter utbrottet. Jag kan verkligen starkt rekommendera den boken och den kom tydligen också ut på svenska förra året.

Fram tills helt nyligen var det den enda boken jag läst av Emily St. John Mandel, trots att jag hört att även hennes tidigare böcker var bra. Men när så The Glass Hotel kom ut förra året (än så länge bara på engelska) lånade jag den och läste. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men den är i alla fall helt annorlunda från Station Eleven. Det kan inte vara lätt som författare att efter en stor succébok sex år senare komma ut med en ny efterlängtad bok och då slå in på en ny bana.

På ett sätt liknar böckerna varandra, det handlar även här om hur livet påverkas av en enskild händelse. I detta fall är det ett pyramidupplägg, ett ponzibedrägeri, som avslöjas och som förstås påverkar väldigt många människor. Det är huvudsakligen några huvudpersoner som vi får följa, men även, helt kort, många andra öden. Jag trodde inte jag skulle gilla det lite avhuggna sättet som hon berättar de andras öden, att vi helt kort får en inblick utan någon riktig berättarröst, men det fungera förvånansvärt bra.

De huvudsakliga karaktärerna, framför allt Vincent, växer också fram på ett väldigt fint sätt. St. John Mandel vet hur hon ska beskriva en karaktär utan så många ord, nästan som ett pussel där bitarna kommer lite allteftersom. Det tog lite tid att komma in i boken just på grund av att det var svårt att få något riktigt grepp om vad boken skulle handla om. Men när jag väl kommit in i den hade jag svårt att lägga den ifrån mig. Just den där känslan av att få in en till pusselbit i berättelsen gjorde att jag bara ville läsa ett kapitel till.

Nu ska jag verkligen se till att läsa något mer av St. John Mandel. Jag har hört att The Lola Quartet ska vara riktigt bra. The Glass Hotel fick fyra stjärnor av mig.