Saknad av Karin Alvtegen

Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon helt utanför samhällssystemet. Som en av Stockholms många uteliggare försöker hon överleva dag för dag. Allt hon äger ryms i hennes ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och en tillräckligt avskild plats att sova på kräver all hennes energi. Och det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna.

Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir brutalt mördad, och alltför många tecken pekar på att det är Sibylla som är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person.

Den här boken kom ut år 2000 och är en i en serie av böcker av Karin Alvtegen med titlar om ett ord på S. Det är Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga. Nu har jag ju bara läst den här, men om jag har förstått det rätt så är böckerna helt fristående och har egentligen inget med varandra att göra, även om det ju låter lite så på titlarna.

Saknad är en ganska lågmäld deckare, skriven utan stora åthävor och överdrifter. Den tecknar ett fint porträtt av Sibylla och hennes utanförskap i samhället. Vi får också många tillbakablickar på hennes barndom som väl förklarar det val hon har gjort att leva som hon gör. Hennes otroligt krävande och hemska mamma får det att krypa i kroppen. Det är så tydligt hur en förälder totalt kan kontrollera ett barn utan särskilt starka medel.

Behållningen i den här boken är som sagt personporträtten. Det är ju tänkt att vara en kriminalroman, men det blir aldrig riktigt spännande. Att hon skulle bli misstänkt och uthängd på det sätt som beskrivs är så otroligt att det blir svårt att köpa ens i en bok. Mördaren och omständigheterna kring mordet hade kunnat bli intressant, men det blir som sagt aldrig riktigt trovärdigt. Nu är det ju självklart så att väldigt många kriminalromaner är helt osannolika, men den här boken ger på något sätt intryck av att vilja vara trovärdig, att vilja beskriva hemlöshet och utanförskap på ett trovärdigt sätt, och då blir jag besviken på mordhistorien trots allt.

Jag tror att jag skulle ha tyckt mer om berättelsen utan morden, konstigt nog. Sibyllas uppväxt och liv var det som intresserade mig. Totalt sett får boken en trea i betyg.

Crazy Rich Asians av Kevin Kwan

Välkommen in i en värld av excentriska karaktärer, svindlande miljöer och extrem rikedom. När Rachel följer med pojkvännen Nick till Singapore för att träffa hans familj förväntar hon sig en lugn resa. Men hon vet inte vad som väntar henne. Plötsligt är hon indragen i en virvelvind av dyr champagne, snabba båtar och tävlingsinriktade brudtärnor. Nicks barndomshem visar sig vara ett palats. Som barn åkte han mer privatjet än bil och hans familj är en av världens rikaste. Rachel och Nick bjuds in till årets största och mest påkostade bröllop som i månader har dissekerats av skvallerpressen. Nick är bestman och visar sig dessutom vara en av Asiens mest eftertraktade ungkarlar. Och Nicks ömma mor är inte säker på att Rachel är rätt för honom.

Det är verkligen en helt annan värld som vi får inblick i i den här boken. Nu vet jag inte hur mycket verklighetsförankring det är, om sådana här människor verkligen finns i sådan mängd som i boken, men det är onekligen underhållande och fascinerande att läsa om.

Redan på första sidan förstår man att den här berättelsen är helt galen, en värld fullproppad av ytliga och pengahungriga personer som inte har något bättre för sig än att spendera ohyggliga summor pengar på extravaganta smycken, kläder, resor och måltider. Man måste nog ändå köpa att det här främst är underhållning. Det är alltså ingen större idé att fundera så mycket över logiken. Naturligtvis är det helt osannolikt att Rachel inte skulle veta något om Nicks familj trots att de praktiskt taget levt tillsammans i flera år. Det är också osannolikt att hennes bästa vän inte heller skulle veta något om Nicks släkt när vännen vet allt om allting annat i Singapore.

Jag gillade verkligen själva idén och berättelsen i sig. Det var spännande och som sagt väldigt underhållande rakt igenom. Kanske lite väl förutsägbart och såpopera-aktigt, men för att vara just en underhållningsroman (finns det en sån genre eller är det den som kallas chick-lit?) så är det riktigt bra. Min största invändning var mot själva utförandet. Berättelsen var för splittrad. Massor av karaktärer introducerades och följdes i bara några sidor för att sedan vara bifigurer igen. Jag hade mycket hellre sett att berättelsen bara följde två karaktärer, Rachel och Astrid. Jag tycker man tappade den röda tråden och fokus när det blev så uppdelat. Men en stark trea, på gränsen till en fyra blev det.

Den mörka ängeln av Elly Griffiths

Ruth blir smickrad när hon kontaktas av den italienska arkeologen Angelo Morelli som hon tillbringade en natt med för länge sedan. Han behöver hjälp med att uttolka ett fynd av benrester i en liten bergsby nära Rom. Det var åratal sedan Ruth hade semester, så en vistelse i Italien kan hon inte tacka nej till.

Tillsammans med sin dotter reser Ruth till Castello degli Angeli, där det inte blir så rofyllt som hon hoppats på. I byn hittar hon en medeltida helgedom men också mörka hemligheter som leder tillbaka till krigsåren och motståndsrörelsen. Överraskande nog dyker dessutom hennes arbetspartner kommissarie Harry Nelson upp, vilket kommer väl till pass när ett mord sker. Vad är det Ruth är på spåren som någon i byn är beredd att mörda för att hålla hemligt?

I den här tionde delen i serien om rättsarkeologen Ruth Galloway reser hon utomlands. Det var faktiskt en välkommen omväxling mot den brittiska landsbygden. Tyvärr tar hon med sig Shona som inte är min favorit. Shona brukar ju få ganska lite utrymme i böckerna, men nu fick hon breda ut sig litegrann. Jag har aldrig förstått varför Ruth är så god vän med Shona och i ärlighetens namn brukar nog Ruth fundera över det ibland också.

Sammanfattningen förleder en att tro att arkeologi får större utrymme i boken än vad det faktiskt får. Maten får desto mer utrymme och det är rätt okej det med. Jag gillar dock att Michelle blir en tydligare karaktär i den här boken. På något sätt är jag ändå förtjust i Michelle trots allt.

För en gångs skull inträffade något mycket oväntat på slutet, ett dödsfall som jag verkligen inte trodde skulle hända. Den som läser vet nog vad jag menar. Jag hade faktiskt önskat att bokserien tagit en annan vändning, men nu är det ju inte jag som bestämmer det.

Att Harry och Cathbad beger sig till Italien av en helt osannolik anledning kunde jag nästan inte ens irritera mig på. Jag förstår att åtminstone Harry var tvungen att på något sätt komma dit så att spänningen mellan Harry och Ruth kunde uppstå igen. Och Cathbad lyckas som vanligt hamna i händelsernas centrum.

Även denna del i serien får en stark och solid trea.

Dolt i mörker av Elly Griffiths

I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa. Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba tillsammans för att avslöja de mörka hemligheter som döljer sig i underjorden, innan det är för sent. 

Hela den här sommaren har gått i Ruths tecken för mig då jag lyssnat igenom hela serien på bara några månader. Nu så här i efterhand funderar jag på om jag inte borde ha gjort lite uppehåll mellan varje bok för jag har lite svårt att hålla isär dem.

Som jag har skrivit flera gånger tidigare tycker jag om att Elly Griffiths ger de olika karaktärerna lite olika utrymme i varje bok. Nästan alla de vanliga karaktärerna är ju med i alla böckerna, men det ger berättelsen lite mer dynamik när den fokuserar på olika huvudpersoner i varje bok. Jag gillar ju mest Ruth så tyvärr saknade jag henne litegrann i den här boken. Jag är faktiskt minst förtjust i Nelson, kanske för jag blir så trött på att han är så velig och bufflig.

Det genomgående temat i form av hemlöshet kändes så otroligt fint beskrivet. Jag vill inte avslöja för mycket, men jag var nära gråten vid ett par tillfällen, vilket inte händer ofta. Däremot kändes den delen av intrigen som rörde Cassandra, Cloughs fru, lite överdriven. Det börjar gå för långt med att huvudpersonernas familjemedlemmar måste bli involverade i fallen.

Totalt sett ännu en stark trea, på gränsen till en fyra. Det var nog mest upplösningen som drog ner det lite för mig – den kändes lite som ett antiklimax faktiskt.

En kvinna i blått av Elly Griffiths

När Ruth Galloways vän Cathbad vaktar ett hus i pilgrimsorten Walsingham i Norfolk, får han en kväll syn på något högst märkligt. På kyrkogården i närheten av huset sitter en ung kvinna, klädd i nattlinne och blå morgonrock. Morgonen därefter hittas hon död i ett dike utanför Walsingham. Kriminalkommissarie Harry Nelson kallas in och konstaterar att den döda kvinnan behandlades för drogmissbruk på ett privat sjukhus i närheten.

Som hängiven ateist har Ruth själv undvikit Walsingham under sina 17 år i Norfolk, men blir kallad dit av en gammal universitetsvän som arbetar som präst. Väninnan har börjat få hätska, anonyma brev som riktar sig mot kvinnliga präster och refererar till ortens arkeologi – och med en slående formulering om ”en kvinna i blått, gråtande över världen”.

Sambandet mellan den döda kvinnan och de religiösa hotbreven kan omöjligt vara en slump. Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse, påbörjar Ruth och Harry en kamp mot tiden. Frågan är om de kan hitta mördaren innan fler faller offer?

Ännu en bok om Ruth Galloway och det här är den åttonde boken i serien. Jag är verkligen förtjust i hela den här serien och har ännu så länge inte tröttnat på en enda karaktär. Det är ett smart grepp av Elly Griffiths att växla lite mellan vilka karaktärer som får en framträdande roll i de olika böckerna. Ruth och Nelson är ju alltid med, men även de tar större eller mindre plats i böckerna.

Det som ibland stör mig lite är att samma saker upprepas hela tiden. Ruth anmärker på sin vikt och gnäller på Nelson som kallar dottern Katie och inte Kate. Nelson velar fram och tillbaka med sina känslor för Ruth. Cathbad är mystisk hemmapappa iförd mantel men samtidigt en riktig helylleman. Min (ändå ganska milda) irritation tror jag mest beror på att jag har läst alla böckerna i en rasande fart. Om man läser dem allteftersom känns det nog mer som ett kärt återseende när alla de gamla detaljerna kommer tillbaka.

Upplösningen kändes denna gång lite märklig och jag tyckte inte riktigt det hängde ihop. Eller så var jag inte tillräckligt koncentrerad när jag lyssnade. Trots allt är det inte mysterierna jag gillar mest med den här serien. Det är det där alldagliga, mysiga, lite trista, brittiska som lockar.

Den här boken fick tre stjärnor av mig.

Byn av Ragnar Jonasson

Trettioåriga Una arbetar som lärare i Reykjavik när hon får syn på en jobbannons: En lärare sökes till två unga flickor i den lilla byn Skálar, belägen vid den yttersta toppen av Islands nordöstra halvö. Una dricker för att undfly sitt förflutna och sina demoner. Hennes pappa tog livet av sig när hon var i tonåren, och hon är orolig för att hon själv ska gå samma öde till mötes.

Flytten till Skálar gör inte Unas tillvaro mindre oros fylld. Byborna får henne att känna sig ovälkommen och tycks dölja en mörk hemlighet ur det förflutna. Samtidigt som Una får kännedom om en ung flickas mystiska död femtio år tidigare besöks byn av en mystisk man som försvinner lika snabbt som han dykt upp, och en av hennes elever faller plötsligt ihop död i byns kyrka.

Una är fast besluten om att ta reda på sanningen trots bybornas motstånd. Men gränsen mellan fantasi och verklighet börjar suddas ut, och hon börjar frukta både för sitt liv och sin mentala hälsa.

Jag har läst de tre böckerna om polisen Hulda Hermansdottir på Reykjavik och tyckte verkligen om dem. Ragnar Jonasson har också skrivit en annan serie som inte kommit ut på svenska än som jag är sugen på. Men den här boken är fristående. Den är betecknad som en spänningsroman.

Den håller inte samma klass som Hulda-böckerna, men den är ändå riktigt välskriven. Den är inte direkt särskilt spännande men det finns en underton av obehagliga föraningar som genomsyrar hela boken. Man vet hela tiden att byn Una flyttar till, mitt ute i ingenstans, gömmer hemligheter som bara sakta kommer upp till ytan. Byn är också full av intressanta karaktärer, riktiga original. Även om jag gillar naturen skulle jag nog starkt ogilla att bo i den här byn med dess obehagliga innevånare (och spöken?).

Av en slump fick jag veta att det finns ett väldigt känt kriminalfall på Island, som numera betecknas som en riktig rättsskandal. Det fallet har många likheter med delar av intrigen i den här boken. Det måste nog vara så att Jonasson hade det i åtanke.

Boken får betyget fyra av mig.

Betraktaren av Belinda Bauer

»De döda kan inte tala till oss«, hade professor Madoc sagt. Men det var inte sant. Nummer 19, det lik som den artonårige Patrick Fort undersöker på anatomilektionen, försöker berätta allt möjligt för honom

Patrick har Aspergers syndrom och han har redan till­räckligt med bekymmer i sitt liv. Han har svårt att förstå sig på människorna omkring honom och han är besatt av tanken på döden den märkliga dörr som bara öppnas åt ett håll och som hans far försvann igenom en dag för tio år sedan. 

Det är denna besatthet som fått honom att välja kursen i anatomi, men nu har hans sökande efter svar lett honom i riktning mot ett mer påtagligt mysterium, kanske rentav ett mord. Vem är den man som talar till honom från dissektionsbordet? Och hur hamnade han egentligen här?

Samtidigt som en död man bit för bit avslöjar sina dolda sanningar för honom, upptäcker Patrick hemligheter i sin egen familjs förutna. Till slut är bara en sak säker:
Ingenting är vad det ser ut att vara.

Jag har tidigare läst de två första böckerna i Belinda Bauers Exmoor-serie och den tredje finns också här hemma. Men av någon anledning blev det att jag istället läste den här fristående kriminalromanen. Eller jag vet inte om jag tycker att det här var en kriminalroman egentligen.

Visserligen är det ett – eller flera – brott som står i fokus och mot slutet kommer det in några poliser också, men framför allt tycker jag att det är ett lysande porträtt av en ung man som blir helt missförstådd av sin omgivning. Det riktigt kryper i hela mig när han gång på gång trampar snett i förhållandet till andra, utan att själv förstå vad det är som är så märkligt med det sätt han själv ser på saker och ting. Även om jag till viss del kan förstå hans mamma känns hans förhållande till henne bara så sorgligt.

Under kursen i anatomi får Patrik obducera (eller hur man nu ska uttrycka det) en död man och de här beskrivningarna blir riktigt makabra. Även vissa scener från sjukhuset där en man i koma befinner sig är obehagliga. Man får nog inte vara kräkmagad tror jag.

Det som gjorde att boken inte fick ännu högre betyg var att den var lite långsamt berättad. Det blev ibland lite för mycket av de där makabra detaljerna. Men det märktes att författaren var påläst på ämnet. Jag tyckte också att en av berättarna, Tracy, kändes överflödig. Jag förstod faktiskt inte varför hon fick så stort utrymme. Det kändes mest som en transportsträcka att läsa om henne. Boken får i alla fall en stark trea av mig.

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Femårige Jacob och hans mamma är på väg hemåt en mörk och blöt novemberkväll. De har bara en kort bit kvar att gå när han plötsligt släpper taget om hennes hand och springer ut i gatan. Samtidigt kommer en bil körande i rasande fart och Jacob hinner inte undan. Föraren smiter och kvar på gatan ligger den döde pojken. Över honom hukar sig hans svårt chockade mamma. Hela hennes liv har krossats i ett ögonblick.

Fallet hamnar på polisinspektör Ray Stevens bord. Han har inga ledtrådar men är fast besluten att hitta den skyldige, och är beredd att riskera allt för att skipa rättvisa åt en kvinna som drabbats av varje förälders värsta mardröm.

För Jenna är det omöjligt att fortsätta leva i hemstaden Bristol – hennes liv är ödelagt. Det enda hon vill är att lämna allt bakom sig och börja på nytt. Jenna flyttar till en liten by i Wales. Hon försöker desperat glömma sitt förflutna men jagas av fasansfulla minnen. Byns invånare undrar förstås vem hon är och varför hon sökt sig just dit. Men Jenna håller alla på avstånd, släpper ingen in på livet.

Medan polisen arbetar börjar Jenna långsamt tro på en framtid. Men är det alls möjligt att lämna ett liv för ett helt annat?

Det förflutna kommer obönhörligt ifatt henne och dess konsekvenser är förödande. 

Det här är en bok som det känns som att alla har läst – utom jag. Trots det hade jag inte hört så mycket om själva handlingen. Jag förstod att det skulle vara en psykologisk thriller, lite i Gone girl-anda, och det gjorde mig mer tveksam. Även om jag gillade Gone girl när den kom så har det kommit för många böcker som liknar den.

Upplägget var rätt traditionellt, kapitel om Jenna alterneras med kapitel om poliserna som utreder. Poliserna i sig var rätt ointressanta och jag hade svårt att ta till mig hur de resonerade. Små bitar av deras privatliv blandades in och det blev mest konstigt. Det blev liksom inget avslut på deras privata problem och ett tag trodde jag att det var början på en serie där man skulle få följa poliserna i en uppföljare. Men så verkar det inte ha blivit.

Jag var inte så förtjust i thriller-delen av boken. Det är väldigt svårt att förklara varför utan att ge några spoilers. Men jag kan säga så mycket som att jag har inget emot att bli lurad. Men det gick för långt i den här boken. Själva ”twisten” kändes bara för mycket, som att det var lite för elegant. Författaren måste ha vägt varje ord på guldvåg för att lura läsaren och det kändes helt enkelt inte nödvändigt. Boken hade varit bättre utan den twisten.

I andra halvan dyker det upp en ny berättare och även det kändes onödigt. Det var inte direkt så att man inte förstod den berättarens perspektiv ändå. Slutet kändes också väldigt tillrättalagt och lite för gulligt.

Som ni förstår var det här inte favorit hos mig och den fick två stjärnor.

Rodham av Curtis Sittenfeld

Hillary Rodham är 1971 en ung och lovande kvinna: hennes examenstal på Wellesley College har uppmärksammats av tidskriften Life, hon studerar juridik vid Yale Law School och hon är aktiv inom student- och kvinnorörelsen. Då träffar hon Bill Clinton. Bill är en stilig och karismatisk studentkamrat från sydstaterna, redan med siktet inställt på en politisk karriär. I varandra hittar de en djup samhörighet som ingen av dem tidigare upplevt, varken intellektuellt, känslomässigt eller fysiskt.

I verkligheten följde Hillary med Bill hem till Arkansas och han friade flera gånger. Trots att han fick nobben mer än en gång svarade hon som alla vet till slut ja och blev Hillary Clinton.

I Curtis Sittenfelds härligt fantasifulla roman går Hillary i stället en annan väg. Tvivlen kring det eventuella äktenskapet får henne att trots allt välja den svåra brytningen och lämna Arkansas. Under fyra årtionden stakar hon ut en egen bana, såväl offentligt som privat, en bana som återkommande korsas av Bill Clinton och som väcker frågor om de avvägningar vi alla måste göra när vi skapar oss ett liv.

Jag tyckte verkligen om själva idén här – en i verkligheten intressant kvinna med ett intressant liv och vad hade hänt om hon valt en annan väg. Vi vet att hon gifte sig med Bill och fick ett barn. Hon blev presidentens hustru, senare senator, utrikesminister och presidentkandidat. Men om hon inte hade gift sig med Bill, vad hade hänt då? Tja, hon skulle ha fått ett ganska trist och känslomässigt fattigt liv, åtminstone om man ska döma av den här boken.

Jag tyckte helt enkelt inte att det var intressant att läsa om henne efter att vi hade lämnat den verkliga delen av boken bakom oss. Den första tredjedelen, på college, Yale och när hon först åker till Arkansas är det spännande, livfullt, kanske lite för många sexscener, men ändå ser man framåt på något sätt.

Sen lämnar hon Bill och det blir ganska trist. Det känns lite som ett manifest för kvinnans frigörelse, se hur bra hon klarar sig utan en man. Hon träffar Bill flera gånger senare i boken och varje gång vrider jag mig i läsfåtöljen för det känns bara jobbigt, pinsamt. Andra saker, som hur hon lär känna Donald Trump och på något märkligt sätt får hans stöd, hade kunnat vara roligt, vridet, sanslöst, men boken är ju egentligen inte sådan, så det känns bara konstigt.

Curtis Sittenfeld skriver bra. Därför och för att den första tredjedelen ändå är bra får den två stjärnor av mig. Jag har tidigare läst Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld, om Laura Bush, och den är så mycket bättre. Läs den istället.

On the Come Up av Angie Thomas

Från Goodreads: Sixteen-year-old Bri wants to be one of the greatest rappers of all time. Or at least win her first battle. As the daughter of an underground hip hop legend who died right before he hit big, Bri’s got massive shoes to fill.

But it’s hard to get your come up when you’re labeled a hoodlum at school, and your fridge at home is empty after your mom loses her job. So Bri pours her anger and frustration into her first song, which goes viral . . . for all the wrong reasons.

Bri soon finds herself at the center of a controversy, portrayed by the media as more menace than MC. But with an eviction notice staring her family down, Bri doesn’t just want to make it—she has to. Even if it means becoming the very thing the public has made her out to be. 

En av sommarens stora behållningar var att lyssna på den här fantastiskt väl inlästa (på engelska) boken av den amerikanska författaren Angie Thomas. Hon har tidigare skrivit The Hate U Give på lite samma tema, som också var väldigt bra. Jag vet inte om det här klassas är en ungdomsbok, men det spelar absolut ingen roll, för den är lika bra för vuxna.

Jag tyckte så otroligt mycket om Brianna. Hon var en fantastisk huvudperson som var så mänsklig och så äkta. Egentligen var alla karaktärer äkta, även de mindre sympatiska. Jag kunde se historien framför mig hela tiden och kände verkligen av varje misstag, varje felsteg.

Det här är ju en helt annan värld för de flesta. Inte bara rap-världen, utan en värld som består av segregation, utanförskap, fattigdom. När Bris familj får strömmen avstängd (igen) och inte har mat att sätta på bordet och måste ta emot allmosor så känns det i hela mig. Bris mamma kämpar för att hennes barn ska få ett bättre liv än hennes. Och det i stark motvind. Berättelsen är oerhört angelägen och förpackat på ett utomordentligt bra sätt utan pekpinnar och moralkakor.

Den här boken är en solklar femma för mig. Läs den, eller ännu hellre, lyssna på den på engelska. Du kommer inte ångra dig.