Smakebit på söndag; Sanditon

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag tycker väldigt mycket om Jane Austens böcker och har läst om flertalet av böckerna flera gånger. Därför blev jag så förvånad i somras när jag upptäckte att det fanns en bok av henne som jag inte hade läst. Sanditon är hennes sista bok som hon också inte hann avsluta. Eftersom jag inte kommit så långt än så vet jag inte hur oavslutad den är. Den här smakbiten kommer från en av de första sidorna. Hon har även i denna bok ett språk som känns väldigt typiskt henne. Det är långa vindlande meningar med gott om inskjutna satser.

Mr Heywood, such was the name of the said proprietor, advanced with a very civil salutation, much concern for the accident, some surprise at anybody’s attempting that road in a carriage, and ready offers of assistance. His courtesies were received with good breeding and gratitude, and while one or two of the men lent their help to the driver in getting the carriage upright again, the traveller said, ”You are extremely obliging, sir, and I take you at your word. The injury to my leg is, I dare say, very trifling. But it is always best in these cases, you know, to have a surgeon’s opinion without loss of time; and as the road does not seem in a favourable state for my getting up to his house myself, I will thank you to send off one of these good people for the surgeon.”

Smakebit på söndag; Familjen

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Journalisten Johanna Bäckström Lerneby följer en familj från Angered genom rättegångar, förundersökningar, myndighetsprotokoll och intervjuer. Hon skriver en bok där både brottsoffer och gärningsmän får komma till tals. Boken, som heter Familjen, handlar om det parallella samhälle som uppstår när, enligt henne, brottslighet kontrollerar en hel förort och alla som bor där. Den handlar också om polisens kamp för att återta kontrollen. Smakbiten kommer från prologen:

Själv fick jag upp ögonen för familjen drygt tio år tidigare, men hade aldrig rapporterat om dem annat än genom enskilda rättsfall. Jag hade precis börjat på Aftonbladets krimredaktion när Ulf Merlander stod i rätten och beskrev Al Asim som en maffiafamilj, och jag följde medierapporteringen om familjen på avstånd. Det gjorde mina chefer också och tittade menande på mig:

”Du, den här maffiafamiljen i Göteborg… Varför har man inte hört talas om dem förut? Borde inte vi berätta den historien?”

Smakebit på söndag; Vissla i mörker

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Jag har tidigare läst boken Elizabeth är försvunnen av Emma Healey. Det är en riktigt fin och gripande skildring av åldrande och demens. Jag hoppas att den här boken, Vissla i mörker, som kom förra året är lika bra. Smakbiten kommer från en av de första sidorna, när tonåringen Lana har hittats efter att ha varit försvunnen.

”Var det av misstag?”

Lana rörde huvudet på ett sätt som kunde tolkas som en nickning.

”Så du gav dig inte av med flit?”, frågade Jen, och hennes dotters svar var omöjligt att uttyda. ”Du försökte inte skada dig själv?”

”Snälla”, sa Lana. Ordet gjorde ont.

”Okej.” Jen lät handen följa Lanas blodkletiga hårfäste. ”Okej. Du får sova nu.”

Och hon höll tyst trots att frågorna trängdes i huvudet, och hon höll händerna stilla trots att hon ville skaka sin dotter tills hon vaknade ordentligt och sedan tvinga ur henne en förklaring. Raseriet blossade upp inom henne. Kraften i vreden skrämde henne, den var så ofokuserad och fysisk. Hon visste inte längre om hon kunde lita på sig själv.

Smakebit på söndag; Saknad

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Idag har jag börjat på en bok som heter Saknad av Karin Alvtegen. Hon har skrivit flera andra böcker, men jag har inte läst något av henne. Den ska tydligen handla om en kvinna som lever helt utanför samhället och en dag blir vittne till ett mord.

Smakebiten kommer från en av de första sidorna i boken för jag har inte kommit längre än:

”Jag hoppas att du inte misstycker?”

”Jag kan faktiskt betala för min egen mat.”

”Ja det tror jag säkert. Men jag vill gärna betala för min framfusighet.”

Det fick han mer än gärna.

Hon tog en liten klunk av vinet. Den här mannen var nästan för bra för att vara sann. Fullständigt självgående. Han mumsade vidare på sina lammfiléer och verkade helt absorberad av sin måltid. För en stund verkade han ha glömt att han hade sällskap vid bordet.

Hon betraktade honom. Hon skulle gissa att han var i femtioårsåldern. Hans kostym såg dyr ut och eftersom han utan att blinka just beställt in två varmrätter i Grands franska matsal var det säkert inget fel på betalningsförmågan.

Hoppas alla får en riktigt härlig söndag trots att sommaren nu börjar gå mot sitt slut!

Smakebit på söndag; Byn

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag har tidigare läst de tre böckerna i Ragnar Jonassons serie om den isländska polisen Hulda Hermansdottir. När jag såg att han kommit med en ny bok, Byn, ville jag direkt läsa den. Han har ju skrivit ytterligare en serie, Dark Iceland, men den verkar inte ha kommit på svenska än. Den är jag dock också sugen på.

Huvudpersonen Una flyttar till en liten by långt ute i ingenstans, där det bara bor ett tiotal personer. Hon ska arbeta som lärare för de två barn som finns i byn. I hans tidigare böcker spelade landskapet och naturen stor roll och det verkar bli så även denna gång. Jag hoppas verkligen få besöka landet någon gång. Den här smakbiten kommer från prologen:

Nu kom drömmen undan för undan tillbaka till henne, och hon kände hur gåshuden reste sig på armarna.

Det hade varit en flicka, en liten flicka, tyckte hon, ja, nu mindes hon det alldeles tydligt: En liten flicka som nynnade på en vaggvisa.

Hon stod inte ut längre, steg upp, försökte genom beckmörkret hitta rätt fram till strömbrytaren på väggen så hon kunde tända lyset. Hon behövde ljus, svor över att det inte fanns någon sänglampa.

Och ändå tordes hon knappt tända, mörkret ingav trots allt en viss trygghet.

Smakebit på söndag; The Mars Room

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Jag har precis börjat läsa The Mars Room av Rachel Kushner. Jag har inte läst något av författaren tidigare men den verkar intressant. Den handlar om Romy som avtjänar två på varandra följande livstidsstraff i USA. Den har fått mycket beröm och nominerades bl.a. till Bookerpriset. Min smakbit kommer från tidigt i boken:

In prison at least you know what’s going to happen. I mean, you don’t actually know. It’s unpredictable. But in a boring way. It’s not like something tragic and awful can happen. I mean, sure it can. Of course it can. But you can’t lose everything in prison, since that’s already taken place.

Tidigare i livet arbetade Romy på en strippbar:

I said everything was fine but nothing was. The life was being sucked out of me. The problem was not moral. It was nothing to do with morality. These men dimmed my glow. Made me numb to touch, and angry. I gave, and got something in exchange, but it was never enough.

Smakebit på söndag; Rodham

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Jag har läst tre böcker av Curtis Sittenfeld tidigare, I en klass för sig, Sanning och skvaller, samt Presidentens hustru. Den sistnämnda är en berättelse löst baserad på Laura Bushs liv. Nu har Sittenfeld kommit ut med en roman som handlar om Hillary Clinton, eller rättare sagt, vad skulle ha hänt Hillary om hon inte gift sig med Bill. Smakbiten kommer från sid 11 då Hillary för första gången träffar Bill:

Iakttagelsen gjordes i juridikstudenterna uppehållsrum på Yale, hösten 1970 – mitt andra år och hans första, på juristlinjen. Jag var där med min kompis Nick, och Bill stod med en grupp på fem sex andra studenter och talade med sin bullriga och sträva sydstatsdialekt. Mycket entusiastiskt förkunnade han: ”Och inte nog med det, vi odlar världens största vattenmeloner också!”

Nick och jag såg på varandra och började skratta. ”Vem är det där?” viskade jag.

”Bill Clinton”, viskade Nick tillbaka. ”Han är från Arkansas och det är allt han pratar om.” På¨Yale var det som Nick sedan sa faktiskt mindre ögonbrynshöjande än en härkomst från Arkansas. ”Han var Rhodesstipendiat.”

Här regnar det för fullt och det ska visst fortsätta hela dagen. Då blir det mycket lästid! Ha en skön söndag!

Smakebit på söndag; Career of evil

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Min smakbit idag kommer från tredje delen i Robert Galbraiths serie om detektiven Cormoran Strike och hans sidekick Robin Ellacot, Career of Evil. Robert Galbraith är ju i själva verket JK Rowling som skriver under pseudonym. Innehållet skiljer sig mycket från Harry Potter, men de långa vindlande meningarna känner man igen. Smakbiten kommer från kapitel 2 då Robin får motta ett paket med ett obehagligt innehåll:

Robin laid her oblong package on the desk, took off her coat and hung it, with her bag, on a peg behind the door, turned on the light, filled and switched on the kettle, then reached for the sharp letter-opener on her desk. Remembering Matthew’s flat refusal to believe that it had been flanker Jacques Burger’s curly mane she had been admiring rather than Strike’s short and frankly pure-like hair, she made an angry stab to the end of the package, slit it open and pulled the box apart.

A woman’s severed leg had been crammed sideways in the box, the toes of the foot bent back to fit.

Career of Evil

Idag ska det visst regna lite och jag har inte något emot några dagar med lite svalare väder före nästa värmebölja. Ha en trevlig söndag!

Smakebit på söndag; Främlingen

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Det går fortsatt mycket trögt med läsningen. Jag har svårt att koncentrera mig och svårt att finna någon glädje i det jag läser. Hmmm, jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur det. Jag har flera påbörjade böcker som jag tröttnar på och lägger bort. Den här smakbiten kommer från Främlingen av Elly Griffiths och här hämtad från huvudpersonen Clares dagbok:

Ella är död. Jag trodde inte på det när Rick gav mig beskedet. Och när hans ord började nå in tänkte jag: en bilkrock, en olycka, kanske till och med en överdos av något slag. Men när Rick sa ”mördad” var det som om han talade ett främmande språk.

Ytterligare en smakbit från lite längre fram i berättelsen när poliserna Kaur och Winston söker upp Clare angående mordet:

Kaur och Winston ser på varandra. Det är tydligen ett tecken på att det är dags att ändra tonläge, för Kaur lutar sig bakåt i min nedsuttna fåtölj och säger: ”Vad var Ella för sorts människa?”

Ha en riktigt fin söndag alla!

Smakebit på söndag; Balladen om sångfåglar och ormar

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Jag avslutade äntligen Finders Keepers igår kväll och började imorse läsa Suzanne Collins Balladen om sångfåglar och ormar, boken som utspelar sig i tiden före Hungerspelen-trilogin.

Smakebiten kommer från sidan 12:

Han sträckte sig efter rosen, men hon darrade till så att han stack sig på en tagg. Blodet började rinna och han höll snabbt handen ifrån sig för att inte fläcka ner den dyrbara skjortan. Farmodern såg förskräckt ut.

Små sticksår blöder aldrig länge, lovade Tigris medan hon snabbt gjorde rent och plåstrade om hans hand. Hon ansade rosen, behöll ett grönt blad och nålade fast den på hans skjorta.