På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag tycker väldigt mycket om Jane Austens böcker och har läst om flertalet av böckerna flera gånger. Därför blev jag så förvånad i somras när jag upptäckte att det fanns en bok av henne som jag inte hade läst. Sanditon är hennes sista bok som hon också inte hann avsluta. Eftersom jag inte kommit så långt än så vet jag inte hur oavslutad den är. Den här smakbiten kommer från en av de första sidorna. Hon har även i denna bok ett språk som känns väldigt typiskt henne. Det är långa vindlande meningar med gott om inskjutna satser.

Mr Heywood, such was the name of the said proprietor, advanced with a very civil salutation, much concern for the accident, some surprise at anybody’s attempting that road in a carriage, and ready offers of assistance. His courtesies were received with good breeding and gratitude, and while one or two of the men lent their help to the driver in getting the carriage upright again, the traveller said, ”You are extremely obliging, sir, and I take you at your word. The injury to my leg is, I dare say, very trifling. But it is always best in these cases, you know, to have a surgeon’s opinion without loss of time; and as the road does not seem in a favourable state for my getting up to his house myself, I will thank you to send off one of these good people for the surgeon.”