God Jul av Jonas Karlsson

Det lackar mot jul i kommunhuset och ledningen diskuterar hur de ska kunna göra något festligt med husets fasad. Trots nedskärningar och stundande eventuella varsel är alla överens om att det vore trevligt att i år överraska med en spännande julhälsning för att sprida lite glädje till kommuninvånarna. Något speciellt och lite extra läckert, dock med noggranna krav på nollbudget.

Snart bjuds lokalpressen in för att dokumentera projektet som vittnar om den fina lagandan som råder i kommunhuset. Men julpyntningen visar sig vara svårare att genomföra än man först har trott. När Gunvald på fritidsförvaltningen har svårt att förstå vikten av att samarbeta förbyts julglädjen till regelrätt krigsföring. 

Det här är en ganska kort roman, mer som en riktigt lång novell. Jag läste den i två sittningar under två semesterdagar precis före jul efter en lång och arbetsam höst. Den var riktigt rolig. Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser men här blev det faktiskt ett par skratt plus en hel del leenden.

Jag är statsanställd och arbetar alltså inte i kommunen, men igenkänningsfaktorn är ändå så stor. Jag tror säkert att drag av detta finns på de flesta arbetsplatser, men det är nog i offentlig sektor som sådana här personer och kulturer får störst möjlighet att breda ut sig. Naturligtvis är det överdrivet och bitvis absurt, men beskrivningen av möten som håller på i det oändliga och diskussioner som bara går runt samtidigt som hälften av deltagarna suckar känns tyvärr alltför välbekant.

Tragiskt men ganska väntat slut. Det är spännande med böcker där man vet hur det kommer att sluta, men man stretar liksom emot i tanken. På det stora hela träffsäkert och roligt och jag är sugen på att ta mig an mer av Jonas Karlsson. Det blev fyra starka stjärnor.

Smakebit på söndag; The Dead Zone

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

The Dead Zone av Stephen King kom ut 1979 men har blivit högaktuell igen under de senaste åren på grund av huvudpersonen politikern Greg Stillsons likhet med Donald Trump. Jag har förstått att det finns en film med Martin Sheen i rollen som Stillson och den tänker jag se när jag har läst ut boken.

Smakbiten kommer från kapitel 1 och känns som en typisk King-inledning till ett kapitel:

The two things Sarah remembered about that night later were his run of luck at the Wheel of Fortune and the mask. But as time passed, years of it, it was the mask she thought about – when she could bring herself to think about that horrible night at all.

Strandläsning av Emily Henry

En romanceförfattare som inte längre tror på kärlek och en litterär författare som tappat inspirationen antar en utmaning som kan komma att förändra allt de tidigare trott om lyckliga slut.

Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser. Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något glatt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman. Hon ska lära honom allt hon kan om romcoms och han ska låta henne intervjua överlevare från en sekt. Inga problem. Båda kommer att skriva klart sina böcker och ingen kommer att bli förälskad. Inte alls.

Kanske inte så årstidspassande med Strandläsning mitt i mörkaste december, men jag kände att jag behövde lite ljus och sommar i mitt liv just då runt vinterdagjämningen.

Det här är feelgood och romance på ett riktigt bra sätt. Det blir inte för puttinuttigt och gulligt, utan precis lagom. Att det dessutom handlar om författare, böcker och läsning är en riktig bonus. Det är nästan alltid roligt att läsa om författare!

En sak som jag verkligen gillade var att historien berättades från ett perspektiv, Januarys. Det är så otroligt vanligt i böcker nuförtiden att vi får följa minst två perspektiv, antingen två personer eller två tidsperioder. Det kändes nästan befriande att detta bara var ett perspektiv, med lite tillbakablickar förstås.

Det här är inte en bok som jag skulle ha plockat upp om jag inte läst så mycket om den. Omslaget är lite fånigt och titeln säger inte mycket om den heller. Men nu är jag glad att jag gjorde det och den fick tre starka stjärnor av mig.

Lästa böcker i januari 2021

Lästa böcker i januari 2021:

  1. Hamnet av Maggie O’Farrell
  2. Orissa av Ola Julén
  3. If It Bleeds av Stephen King
  4. Igelkottens elegans av Muriel Barbery
  5. The Running Man av Stephen King as Richard Bachman
  • Goodreads challenge: 5/80
  • Boktolvan 1/12 (Muriel Barbery)
  • Månadens språk 0/12 (men jag har kommit hälften på januari månads bok Midaqq-gränden i alla fall)
  • Bäst denna månad: Hamnet

Det känns som att jag haft en lässvacka hela januari. Fem böcker är inte jättelite, men en av de böckerna, Orissa, var mycket kort, mer som en enda dikt och jag läste den faktiskt två gånger under månaden. If It Bleeds och The Running Man har jag lyssnat på, båda bra inläsningar på engelska.

Tisdagstrion vecka 5

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Illustrerade böcker.

Den här veckans tema höll på att få mig att kasta in handduken. Jag insåg ganska snart att jag inte läser illustrerade böcker, åtminstone inte om man menar böcker som har illustrationer på var och varannan sida och där illustrationerna har någon annan mening än utsmyckning. Här är i alla fall de jag kunde skrapa ihop:

Edward Tulanes fantastiska resa av Kate DiCamillo: En riktigt vacker bok med en fin och varm berättelse om en liten porslinskanin som reser världen över och möter nya människor och äventyr. Jag läste den för min dotter och jag tror att jag tyckte mer om den än hon.

Salt, Fat, Acid, Heat av Samin Nosrat: En bok om matlagning och konsten att få maten att smaka bra. Om man är matnörd och gillar att läsa om hur man ska göra och varför kan jag verkligen rekommendera den. Den innehåller också en del recept och massor av illustrationer. Jag har sett att det finns en Netflix-serie med samma namn. Den har jag inte sett.

Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma: En bok om ingenjör Andrées luftfärd till Nordpolen med illustrationer och kartor. Jag blev fascinerad både av själva historien men också av vilket engagemang Bea Uusma har lagt ned på att forska och skriva om detta.

Läsplanering februari 2021

Februari är en kort månad och jag är rädd att min lässvacka håller i sig. Jag försöker mig därför bara på tre böcker, varav en som jag redan har påbörjat.

  • Samlade verk av Lydia Sandgren: Jag läste de första hundra sidorna under en helg för några veckor sedan, men sen blev jag tvungen att läsa en bok till en bokcirkel och då blev den liggande. Den verkar väldigt bra dock så nu ska jag ta tag i den.
  • Den döda arméns general av Ismail Kadare: Den mest kända albanska författaren verkar vara Kadare, som tydligen anses vara en nobelpris-kandidat. Månadens språk är albanska och om jag inte får tag på just denna blir det något annat av författaren.
  • Queenie av Candice Cardy-Williams: En bok som har synts mycket mycket det senaste året och är dessutom ett färgstarkt tillskott i bokhyllan. För mig är Cardy-Williams en ny författare och hon ingår i min Boktolva.

Smakebit på söndag; Midaqq-gränden

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz kom ut på originalspråket 1947 och på svenska 1980. Det är en av hans mest kända romaner. Han fick nobelpriset 1988. Jag läser den som en del i utmaningen Månadens språk, som Scyllas hylla håller i.

Midaqq-gränden bebos av en grupp märkliga karaktärer. I det här avsnittet oroar sig farbror Kamil för att hans död är nära förestående och att han inte har något som han kan begravas i:

Abbas barberaren fortsätter:

– Gott folk: farbror Kamils bekymmer gjorde mig bedrövad, för hans sötsaker har otvivelaktigt varit en tillgång för oss alla. Så jag har för säkerhets skull köpt en svepning åt honom och lagt undan den i trygg förvaring tills den stund kommer då den ska användas.

Och Abbas vände sig mot farbror Kamil:

– Detta är något som jag hållit hemligt för dig och nu talar jag om det inför alla här så att de kan vara vittnen.

Alla såg glada ut och låtsades ta det på fullt allvar för att lura farbror Kamil. Han var känd för sin godtrogenhet. De prisade barberarens storsinthet och ädla sinnelag; det var sannerligen en värdig handling gentemot den man han tyckte om och delade lägenhet med, till och med delade sitt liv med som om de varit av samma kött och blod. Till och med seyyid Ridwan smålog förnöjt och till slut började farbror Kamil betrakta sin vän med naiv förvåning och fråga:

– Är det sant vad du säger, Abbas?

Ranish Tweed av Peter May

Niamh & Ruairidh Macfarlane har varit ett par i över tio år och äger tillsammans det exklusiva väveriföretaget Ranish Tweed. På en affärsresa till Paris, där de ska göra marknadsföra sina tyger, upptäcker Niamh först att Ruairidh har en affär, och blir sedan vittne till hur han och hans älskarinna dödas av en bilbomb. Förtvivlad återvänder Niamh till Yttre Hebriderna och till den avlägsna klipptopp som varit deras gemensamma hem. Hon ser tillbaka på sitt liv med Ruairidh och försöker desperat komma på vem som skulle kunna ha velat se honom död. Den franska polisen, som till en början misstänkt terrorism, har nu skickat kriminalaren Sylvie Braque efter sin huvudmisstänkta: Niamh själv. De båda kvinnorna dras under utredningen allt närmare varandra och mot en dödlig, hänsynslös fiende. 

Peter May blev en riktig favoritförfattare när jag läste Lewis-trilogin förra året. Min recension av den första boken i den serien finns här. Sen läste jag ett par andra av honom och kände mig väl rätt så besviken. Jag ville inte helt ge upp honom så när jag såg att den här boken också utspelar sig på Yttre Hebriderna tänkte jag att det nog måste bli bra. Och det blev det.

Miljö- och naturbeskrivningarna är fantastiska. Jag har googlat på resor till Yttre Hebriderna och hoppas på att någon gång få komma dit. Det är som gjort för att skriva deckare om tänker jag. Kallt, ruggigt, mörkt och blåsigt. Men ändå verkar det otroligt vackert och fullt av egen karaktär. Förutom att själva miljön var fascinerande handlade boken om tyger och även det är faktiskt spännande att läsa om för en hobbysömmerska som jag åtminstone har varit tidigare.

Tyvärr är det en ofattbart märklig upplösning. Det var nästintill så att jag höll på att sluta läsa när jag närmade mig slutet och förstod vart det var på väg. En total besvikelse. Men för en gångs skull hade det inte så stor betydelse och var snabbt bortglömt för Peter Mays deckare innehåller så mycket mer än själva brottet. Jag var inte ens särskilt nyfiken på vem mördaren var.

Det blir fyra starka stjärnor för den här boken.

Nya böcker i februari 2021

Nya böcker är spännande. Här kommer några som jag är sugen på:

Snöblind av Ragnar Jónasson: Äntligen kommer Jónassons andra serie på svenska. Böckerna om Hulda Hermansdottir tyckte jag mycket om och jag funderade på att läsa den här andra serien på engelska för jag ville verkligen läsa den. Det här är hans debutbok som nu alltså är översatt till svenska.

Paradis city av Jens Lapidus: Sverige i en nära framtid. Motsättningarna har hårdnat: för att skydda de priviligierade har murar byggts runt no-go-zoner. Störst är Järva. När inrikesministern vågar sig dit går allt fel, hon kidnappas. Polisen står handfallen, tills en desperat idé kläcks: att skicka in den häktade, njursjuke Emir. Hållhaken är grym: utan statlig dialys dör han. – Det var länge sedan jag läste något av Lapidus och den enda jag egentligen minns något av är Snabba cash, som jag väl inte tyckte var jättebra. Men jag tror att jag ska göra ett nytt försök.

Hemligheten på Seaview Cottage av Emily Gunnis: Jag vet inget om författaren, men det är något med omslaget som lockar. Sen gillar jag böcker som utspelar sig i två trådar, dåtid och nutid, och historier som nystas upp…

Små katastrofer av Sarah Vaughan: Liz och Jess har varit vänner i över tio år, ända sedan de båda väntade sitt första barn och fann varandra i en mammagrupp. En sen kväll dyker Jess upp på sjukhuset där Liz arbetar som akutläkare. Jess tio månader gamla dotter har skadat huvudet, och hennes historia går inte ihop. – Den här blir en kanske-bok för mig, jag inväntar nog några recensioner.

Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.

Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.

Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Den här boken har ju fått mycket ros och jag har tänkt läsa den i flera år. Men efter ett tag föll den lite i glömska. När jag sen hittade ett exemplar på en second hand-affär och dessutom tog med den i Boktolvan blev det dags att läsa den. Möjligen var det inte en riktigt lämplig tid just för mig för det gick väldigt trögt. Jag har tyvärr tappat lite läslusten efter intensivt läsande i slutet av förra året.

De första hundra sidorna var riktigt svåra att komma igenom. Inte för att det var svårläst utan för att jag inte riktigt förstod vad boken skulle handla om och jag upplevde att den inte hade någon tydlig röd tråd. Flera gånger fick jag stanna upp och fundera över om det egentligen hade hänt något i boken alls. Det kändes som en enda lång presentation av två karaktärer som jag inte fick något grepp om och som jag inte riktigt brydde mig om.

Mot mitten av boken tog det lite fart när huvudpersonerna Renées och Palomas vägar faktiskt korsades och det åtminstone hände något. Då blev det ändå lite interaktion mellan karaktärerna och jag upptäckte att jag faktiskt brydde mig om särskilt Renée. På det stora hela blev hon då en riktigt fin tecknat karaktär som jag förstod mig lite bättre på. Tyvärr var det ändå lite för sent för att hela boken skulle bli riktigt bra.

Jag är rädd att mitt betyg på den här boken färgas av att jag allmänt kände mig trött på läsande. I alla fall får den tre stjärnor för när den väl kom igång blev det bra men totalt sett var det ingen läsupplevelse.