Vita nätter av Ann Cleeves

Midsommar på Shetlandsöarna, den tid på året när fåglarna sjunger vid midnatt och solen aldrig går ner. I en avlägsen dal, precis vid vattnet, ligger Herring Gallery. Här förbereder man en vernissage, och Jimmy Perez, poliskommissarie på ön, är en av gästerna. Det är förvånansvärt nog ganska glest med besökare, trots att många inbjudits. Så anländer en okänd, välklädd man, går fram till en målning och brister i häftig gråt. Perez tar honom åt sidan och det framgår att mannen inte vet vem han är och varifrån han kommer. Och så är han plötsligt försvunnen. Nästa dag hittas han mördad i en lada intill, med en clownmask för ansiktet.

Igår skrev jag om den första delen i den här serien, Svart som natten. Om jag har förstått det rätt var det från början planerat en kvartett böcker som alla utspelade sig under olika årstider på Shetlandsöarna. Kvartetten har också olika färger i titeln. Men sen verkar Ann Cleeves ändå ha fortsatt att skriva i serien, åtminstone fyra böcker till. Det har också blivit en TV-serie som jag inte har sett. Jag har förstått det som att TV-serien inte följer böckerna kronologiskt och då vill jag inte börja titta innan jag har läst klart.

Sommar på Shetlandsöarna verkar fantastiskt. Det är kargt men ändå vackert och inte fullt så regnigt som övriga årstider. Jag älskar böcker där naturbeskrivningarna känns som en helt naturlig del av berättelsen. Inte ”ok nu kommer en beskrivning av naturen för det måste man ju ha”…

Mysteriet och upplägget i den här boken kändes lite väl långsökt. Det var dock spännande hela vägen igenom och jag kunde (som vanligt) inte räkna ut det även om det fanns ett begränsat antal misstänkta. Polisen Jimmy Perez är en riktigt intressant karaktär och jag gillar hans sätt att arbeta. Det är långsamt berättat och kändes genuint. Även den här delen fick tre stjärnor av mig.

Svart som natten av Ann Cleeves

Det är en kall januarimorgon och staden Lerwick på Shetlandsöarna ligger under ett djupt täcke av snö. Korparna seglar framöver den ensamståendemamman Fran Hunter som just har lämnat sin dotter i skolan och är på väg hemåt när hennes blick plötsligt dras till den frusna marken och ett konstigt bylte som ligger i snön. Det visar sig vara en ung kvinna, strypt med sin egen halsduk. Fran känner genast igen henne som grannflickan Catherine Ross.

Shetlandspolisen kallar genast på förstärkning från Skottland. Bland invånarna sprids nyheten om mordet blixtsnabbt och rykten om att stadens ensling Magnus Tait är inblandad i mordet börjar florera. När kommissarie Jimmy Perez ignorerar ryktena och istället börjar kartlägga vad som egentligen hänt sprider sig misstankarna vidare och lägger sig som en skugga över den lilla staden. Grannarna kastar illvilliga blickar på varandra och för första gången låser man sin ytterdörr. Alla känner alla – men en av dem är en mördare. Vem? 

Det här är första delen i en serie av den brittiska författaren Ann Cleeves. Serien utspelar sig på Shetlandsöarna och trots att jag varken gillar regn eller blåst särskilt mycket blir jag så otroligt sugen på att åka dit. Det är något med den karga naturen som känns väldigt lockande.

Det är en ganska långsamt berättad deckare. Det är inga plötsliga vändningar och twists som man kanske är van vid från andra kriminalromaner. Istället känns det som att hederligt polisarbete kryddat med lite privatspaning driver berättelsen framåt. Tyvärr blev jag inte jätteförtjust i Fran, som kändes ganska självupptagen. Polisen Jimmy Perez kändes sympatisk, men jag gillade inte riktigt den romantiska aspekten av historien.

I vanlig ordning lyckades jag inte räkna ut vem mördaren var förrän det närmade sig upplösningen. Men det brukar jag inte heller göra. Det var kanske inte ett helt lyckat slut, men jag blev tillräckligt intresserad av karaktärerna för att fortsätta läsningen av serien. Tre stjärnor fick boken av mig, framför allt för naturbeskrivningarna och det lite lågmälda berättandet. Det här är som sagt ingen bok man läser för spänningens skull.

Smakebit på söndag; Vita nätter

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Vad passar bättre än en tripp till Shetlandsöarna när man behöver lite avkoppling från vardagen? Vita nätter är andra delen i Ann Cleeves kvartett som utspelar sig på dessa karga och blåsiga öar. I just den här delen är det sommar och ljust dygnet runt, vilket (enligt Ann Cleeves) gör människorna på ön lite konstiga. Smakbiten kommer från kapitel 2 där en känd artist spelar på en vernissage.

Han spelade så intensivt att publikens ögon inte kunde följa hans fingrar. Så slutade musiken plötsligt. Pojken bugade sig. Folk hurrade. Perez hade sett honom spela många gånger tidigare, men framträdandet gjorde ändå ett djupt intryck på honom och han kände en chauvinistisk stolthet över det, vilket fick honom att bli illa till mods. Han såg på Fran. Kanske var det här för sentimentalt för henne. Men hon jublade precis som de andra.

Bella lämnade skuggan och gick ut i ljuset till Roddy. Hon tackade för framträdandet genom att sträcka ut ena armen i en tafatt dramatisk gest.

”Roddy Sinclair”, sa hon. ”Min brorson.” Hon såg sig omkring. ”Det är bara tråkigt att det inte var mer folk här som fick se honom.” Och det var verkligen bara ett fåtal personer i lokalen. Hennes ord gjorde det plötsligt påfallande. Hon måste ha insett det, för hon rynkade pannan igen. Det var tydligt att hon önskade att hon inte hade nämnt det.