Bakom stängda dörrar av B.A. Paris

Från Bokus. Det perfekta äktenskapet? Eller den perfekta lögnen?

Alla känner ett par som Jack och Grace. Han är snygg och förmögen, hon är charmig och elegant. Han är en hängiven advokat som aldrig har förlorat ett mål, hon sköter hemmet och maten till fulländning och avgudar sin handikappade lillasyster. Fast de är nygifta verkar de ha allt. Man kanske inte vill tycka om dem, men man gör det. Man blir ohjälpligt charmad av deras otvungna, bekväma hem och av deras trevliga middagar. Man skulle vilja lära känna Grace bättre.

Men det är svårt, för man upptäcker att hon och Jack är oskiljaktiga.

Vissa skulle kalla det för riktig kärlek. Andra undrar kanske varför Grace aldrig svarar i telefon. Eller varför hon aldrig kan komma och ta en kopp kaffe, fast hon inte jobbar. Hur hon kan laga sådan enastående mat och ändå vara så slank. Eller varför hon aldrig verkar ha någonting med sig när hon går ut ur huset, inte ens en penna. Eller varför det sitter skyddande ståljalusier för alla fönster på bottenvåningen.

Vissa skulle kanske undra vad som egentligen pågår när middagen är över och ytterdörren har stängts.

Jag lyssnade på denna bok på engelska och uppläsaren bidrog verkligen till en skrämmande och obehaglig upplevelse. Det här är en bok som behåller intresset rakt igenom. På ett sätt är det ju inte så svårt att räkna ut från början hur det kommer att gå och det är inte så många omvägar dit heller, men det är ändå spännande. Boken växlar lite i tid och det tycker jag bidrar till att hålla intresset uppe.

Så här i efterhand är det några saker i berättelsen som känns väldigt orealistiska dock. Visst finns det psykopater och i böcker är de väl överrepresenterade gentemot verkligheten, men vissa aspekter av Jack och de detaljer om hans barndom som kom fram kändes lite överdrivna. Jag undrar om inte boken hade varit bättre om han inte hade varit så otroligt beräknande och genomkall. Det här är dock en karaktär som det inte är meningen att du ska känna någon sympati för.

Slutet var bra. Jag menar, du vet ju från början ungefär hur det kommer att gå, men det var listigt och snyggt uppbyggt. Som sagt, rakt igenom spännande och flera intressanta karaktärer. Om man struntar i att överanalysera vad som är realistiskt och trovärdigt är det en underhållande bok som man läser snabbt.

Boken får betyget fyra av mig.

Sammanbrott (The Breakdown) av B.A. Paris

Från förlaget: Cass har haft det svårt sedan kvällen när hon, mitt under ett skyfall när hon promenerade hem på den en vindlande lilla skogsvägen såg bilen som kvinnan satt i – Kvinnan som blev dödad. Cass har försökt slå bort tankarna på brottet, för vad kunde hon egentligen ha gjort? Det är farligt att vara på skogsvägen under ett oväder- Hennes man skulle bli ursinnig om han fick veta att hon bröt sitt löfte att inte ta den genvägen hem. Och hon skulle antagligen själv ha försatt sig i fara om hon hade stannat.

Men sedan den kvällen har hon glömt så många saker: var hon ställde bilen, om hon har tagit sina tabletter, koden till huslarmet, varför hon beställt en barnvagn trots att hon inte har något barn.

Det enda hon inte kan glömma är kvinnan, kvinnan som hon kanske kunde ha räddat. Och de fruktansvärt tärande skuldkänslorna.

Hmm, jag undrar om den på förlaget som skrev texten ovan verkligen läste boken för det stämmer inte att hon promenerade, hon körde bil. Det är väl ingen stor sak, men det upprepas otaliga gånger genom hela boken att hon körde förbi bilen som kvinnan satt i. Jaja, det känns bara så otroligt att förlaget kan skriva fel så. Jag undrar om det är samma text som står på baksidan? Jag lyssnade på boken så jag kan inte kolla.

Boken inleds riktigt bra och spänningen byggs snabbt upp. Jag kan verkligen relatera till huvudpersonen Cass, som fattar ett snabbt beslut att inte stanna och kolla till kvinnan i bilen, vilket får oanade konsekvenser när kvinnan senare visar sig ha blivit mördad. Boken genomsyras av Cass ångest över om hon hade kunnat rädda kvinnan, särskilt när hon också fattar ett förhastat beslut att inte berätta för någon att hon sett kvinnan. Hur dessa två beslut, som vart och ett just i stunden verkar bagatellartade, blir allt överskuggande är riktigt bra beskrivet. Hennes ångest och uppgivenhet känns väldigt nära och äkta.

Den andra stora delen av boken är hennes glömska. Hon börjar glömma allt möjligt och litar inte längre på sig själv när det visar sig att hon glömt bort att hon beställt larm, var hon ställt bilen, att hon skulle träffa en bekant m.m. Detta känns i början också rätt bra beskrivet och spänningen höjs successivt.

Tyvärr fattar man som läsare ganska tidigt hur detta kommer att gå och den sista tredjedelen av boken känns mest som en enda lång förklaring. Det är ju väldigt många lösa trådar och situationer som kanske måste förklaras, men det blir snabbt lite tradigt att läsa.

Det är synd att inte den inledande spänningen bibehålls boken igenom. Det är en bra idé, men tyvärr känns handlingen lite för given.

Jag satte först betyget fyra, men ju mer jag tänkte igenom vad jag egentligen tyckte så ligger den för mig inte ens på en svag fyra. Så det fick bli betyget tre. En välskriven och bitvis mycket spännande bok, som inte höll riktigt hela vägen till slutet.