The Other Bennet Sister av Janice Hadlow

Mary, the bookish ugly duckling of Pride and Prejudice’s five Bennet sisters, emerges from the shadows and transforms into a desired woman with choices of her own.

What if Mary Bennet’s life took a different path from that laid out for her in Pride and Prejudice? What if the frustrated intellectual of the Bennet family, the marginalized middle daughter, the plain girl who takes refuge in her books, eventually found the fulfillment enjoyed by her prettier, more confident sisters? This is the plot of The Other Bennet Sister, a debut novel with exactly the affection and authority to satisfy Austen fans.

Jag älskar Jane Austen. Av någon anledning kan jag inte låta bli att läsa om hennes böcker med ojämna mellanrum och varje gång gillar jag dem lite mer. Det är jag inte ensam om. Det finns mängder med Jane Austen-fanatiker därute och det har lett till att det finns en stor marknad för böcker med anknytning till hennes böcker. Det är berättelser från ett annat perspektiv, moderna tolkningar och fortsättningar där boken upphör. Framför allt verkar det vara Stolthet och fördom som är föremål för olika typer av tolkningar. Det är också min favorit.

Jag har hittills inte hittat någon tolkning som jag har varit särskilt förtjust i. Förrän nu. Den här berättelsen handlar om Mary, den försynta, ointressanta och lite smått otrevliga bokmalen, som definitivt hade en mycket marginell roll i Jane Austens Stolthet och fördom. The Other Bennet Sister berättar samma historia som Jane Austen, men från Marys perspektiv. Den fortsätter också ytterligare några år.

Den känns väldigt trogen originalet samtidigt som den berättar sin egen historia. Det är välskrivet och intressant. Från Marys synvinkel får även de andra karaktärerna nya drag och utvecklas.

Jag lyssnade på inläsningen av Kristin Atherton. Den var helt fantastisk. Uppenbarligen har hon, liksom jag, sett BBC-serien lite för många gånger, för hennes läsning av karaktärerna är helt perfekt. Detta bidrog väldigt mycket till min upplevelse av boken och möjligen var det just därför boken fick fem stjärnor av mig.

Klubben av Matilda Gustavsson

I årtionden hade han omgetts av rykten om övergrepp – den välkände kulturprofilen vars prestigefulla klubb drog till sig medlemmar ur Svenska Akademien, och där konstnärskap både föddes och dog. Den 22 november 2017 publicerades journalisten Matilda Gustavssons reportage om kulturprofilen i Dagens Nyheter, där arton kvinnor vittnade om våldtäkter, hot och trakasserier. Det inledde en händelsekedja som skulle få en av världens mest anrika kulturinstitutioner att krackelera inför öppen ridå.

I ”Klubben” fördjupar Matilda Gustavsson sin undersökning av makten i kulturvärlden och hur långt man kan gå i konstens namn. Hon skriver om tiden kring publiceringen, efterspelet där kulturprofilen döms för våldtäkt och om motsättningarna inom Akademien.

Det skrevs åtskilliga spaltmeter om kulturprofilen och allt runtomkring för några år sedan. Så när boken kom ut förra året blev det inte av att jag läste den – jag upplevde att jag hade läst och hört så mycket att jag inte längre var nyfiken. Men så fel jag hade… Det fanns så mycket mer att säga om detta!

Boken är ju verkligen hyllad både på tidningarnas recensionssidor och överallt annars. Jag kan inte annat än att hålla med. Det här är så genomarbetat och så väl underbyggt. Dessutom väldigt välskrivet. Trots att historien är så chockerande och faktiskt helt osannolik blir det inte en sensationsberättelse. Det här är ingen artikel i en kvällstidning som slår på stora trumman utan en reportagebok av högsta klass.

Jag hoppas Matilda Gustavsson skriver fler böcker. Det är uppenbart att hon har verklig talang, inte bara för artiklar i pressen utan även för längre texter. Det kanske blir svårt att hitta en lika intressant historia, men å andra sidan trodde jag inte att något liknande detta skulle gömmas bakom kulisserna i Svenska akademien heller.

Lockdown av Peter May

London – epicentret för en global pandemi – är en stad i total lockdown. Undantagstillstånd har utfärdats, gatorna sjuder av våld och ingen går säker för det dödliga virus som redan krävt tusentals offer. På en byggarbetsplats där ett akutsjukhus håller på att uppföras hittas en tidig morgon kvarlevorna av ett mördat barn. Den hemlighet som uppenbarligen var tänkt att begravas under den nya byggnaden ligger nu i öppen dager, men under rådande omständigheter har mördaren fortfarande oddsen på sin sida och polisen har en minst sagt svår utredning framför sig.

Det otacksamma uppdraget faller på kriminalkommissarie Jack MacNeil, som om bara lite mer än ett dygn ska sluta som polis. Hans karriär ligger i spillror, äktenskapet är över och under sin sista dag tvingas han också konstatera att den till synes ohejdbara pandemin nu även drabbat hans egen familj. När han börjar nysta i fallet inser han snart att någon där ute övervakar honom på mycket nära håll. Någon som är beredd att döda igen för att dölja sanningen.

Frågan är vad som kommer att stoppa MacNeil först – viruset eller mördaren?

Peter May berättar att han skrev den här boken för länge sen, innan svininfluensan till och med. Den blev inte utgiven, enligt uppgift för att historien var för orealistisk. En hel stad, en hel värld, kan inte bli lamslagen av ett enkelt virus. När sedan just detta hände, som vi alla vet, dammade han av manuset, skrev om det och fick det utgivet.

Historien är ju förstås väldigt aktuell, även om viruset i berättelsen är mer dödligt och mer smittsamt än vårt eget covid-19. Rädslan är dock densamma. Samtidigt som viruset sprids och kommer allt närmare huvudpersonen har han ett mordfall att lösa. Ett inte särskilt spännande mordfall faktiskt… Jag hade mycket hellre sett att historien runt viruset utvecklades mer. Jag gillar några av karaktärerna men inte tillräckligt mycket för att det ska bli riktigt bra.

Peter May verkar väldigt ojämn. Lewis-trilogin var fantastisk, men den enda boken i Enzo-serien jag har läst gillade jag inte. Jag har precis börjat på Ranish Tweed och så långt jag har kommit verkar den bra. Lockdown får inte mer än tre svaga stjärnor av mig.

Det slutna ögat av Belinda Bauer

Fem fotavtryck är det enda som visar att Daniel Buck någonsin varit där. Och nu är det allt hans mamma har kvar. Varje dag vaktar Anna Buck de små avtrycken i cementen. Polerar dem så att de glänser. Glider allt närmare vansinnets gräns.
När ett medium erbjuder sig att hjälpa henne, tar Anna chansen. Vem skulle inte ha gjort det? Kanske han kan tala om för henne vad som hänt hennes son…
Men är mannen verkligen den han utger sig för att vara? Eller en grym bedragare?

Belinda Bauer skriver riktigt spännande böcker med intressanta karaktärer. Även denna hade karaktärer som var riktiga ytterligheter. En mamma som är halvt från vettet, en polisman av den gamla skolan, en hund och så ett medium (eller en bedragare?). Jag tyckte det var lite svårt att få grepp om berättelsen. Mot slutet blev jag till och med osäker på om jag förstått rätt och fick läsa om.

Jag var på väg att ge ungefär halvvägs när det kändes som att berättelsen stagnerade lite och blev lite fånig, men jag är glad att jag fortsatte även om det inte blev mer än tre stjärnor. Jag kommer i alla fall läsa fler av Bauers böcker.

I rättvisans tjänst av Johan Eriksson

”Jag vill berätta från insidan om de människor jag mött. Om de skyldiga och de oskyldiga. Om hur smal livets väg ibland kan vara. Om skuld och ansvar i en värld där allt inte kan beskrivas som svart eller vitt. Om människorna bakom rubrikerna. Jag vill också berätta om livet som försvarsadvokat. Om mina tankar och moraliska dilemman. Om att försvara dem som lever på livets skuggsida, men också dem som aldrig trott att de skulle behöva anlita en försvarare. Om att faktiskt försöka hjälpa någon som många hatar och föraktar. Om en tid i stormens öga.”

Advokat Johan Eriksson blev känd för allmänheten när han försvarade Rakhmat Akilov efter terrordådet på Drottninggatan. Det här är hans historia om livet som advokat, skildrat genom en rad olika fall som på olika sätt belyser rättvisans svårfångade väsen.

Johan Eriksson är en av Sveriges mest kända försvarsadvokater. Åtminstone före dådet på Drottninggatan kanske han inte var en av dem som syntes mest i nyhetsprogram och TV-soffor, men inom rättsväsendet var han välkänd redan tidigare.

Nu har han skrivit en bok om sitt yrkesliv. Med anekdoter om fall han varit inblandad i och allmänna betraktningar av det samhälle vi lever i. Det är en ganska lågmäld bok trots det ämne som den behandlar. Den innehåller inga fantastiska avslöjanden om alla gärningsmän och brottsoffer han kommit i kontakt med. Som han säger själv redan i inledningen är det ju av advokatetiska skäl problematiskt att berätta anekdoter ur sitt arbetsliv. Därför är ju allt utom just terrordådet anonymiserat och säkert också lite ändrat i detaljerna för att han inte ska röja sina klienter. Men det är just det där lågmälda och lite alldagliga som jag särskilt gillar. Bakom varje rättsfall i tidningarna finns ju trots allt en människa med en bakgrund och en historia.

Det är alltså ingen deckare där advokaten i bästa Perry Mason-stil får till ett frikännande i sista sekund genom någon detalj som ingen annan uppmärksammat. Det är istället en berättelse om en hårt arbetande yrkesman med, som jag uppfattar det, integritet och riktig medkänsla med sina klienter. Den visar också tydligt vilken viktig roll försvarsadvokaten har i rättsväsendet och i samhället i stort.

American Dirt av Jeanine Cummins

Lydia Quixano Pérez lives in the Mexican city of Acapulco. She runs a bookstore. She has a son, Luca, the love of her life, and a wonderful husband who is a journalist. And while there are cracks beginning to show in Acapulco because of the drug cartels, her life is, by and large, fairly comfortable.

Even though she knows they’ll never sell, Lydia stocks some of her all-time favorite books in her store. And then one day a man enters the shop to browse and comes up to the register with a few books he would like to buy—two of them her favorites. Javier is erudite. He is charming. And, unbeknownst to Lydia, he is the jefe of the newest drug cartel that has gruesomely taken over the city. When Lydia’s husband’s tell-all profile of Javier is published, none of their lives will ever be the same.

Forced to flee, Lydia and eight-year-old Luca soon find themselves miles and worlds away from their comfortable middle-class existence. Instantly transformed into migrants, Lydia and Luca ride la bestia—trains that make their way north toward the United States, which is the only place Javier’s reach doesn’t extend. As they join the countless people trying to reach el norte, Lydia soon sees that everyone is running from something. But what exactly are they running to?

Det här är en av årets mest omtalade böcker i USA. Den fick otroligt mycket kritik och det stormade en hel del. Jag valde att inte sätta mig in i kritiken innan jag läste för att se om jag skulle förstå vad det handlade om, enbart genom att själv läsa boken. Det gjorde jag inte. När jag därefter har läst en del kritiska röster kan jag till viss del förstå men ändå inte. Samtidigt är jag ödmjuk inför att jag själv, som bott i Sverige i hela mitt liv, kanske inte kan förstå fullt ut.

Det här är en bok om Mexico och om immigrationen från Mexiko till USA. Kritiken verkar mycket handla om författaren själv. Författaren är inte immigrant eller av latinamerikanskt ursprung. De kritiska rösterna anser att den här berättelsen bara hade kunnat berättas av en författare med sådant ursprung. Jag håller inte med. En bra författare kan berätta en historia utan att själv ha upplevt den. För mig kändes det inte som en brist att jag efter min läsning fick veta att författaren inte själv hade gjort denna flykt. Jag tyckte inte heller att författaren på något sätt utgav sig för att ha gjort det.

En annan del av kritiken är att berättelsen är för ytlig och inte återger hur fruktansvärt det är för immigranterna som försöker ta sig över gränsen. Det är möjligt att det stämmer, men ingen berättelse är ju någonsin hela sanningen. Inte ens en biografi eller någons memoarer kan vara något mer än en del av sanningen. Jag tyckte inte heller att det var en brist. Snarare gav det mig inspiration att läsa vidare, läsa andra böcker med andra delar av sanningen.

Som berättelse tyckte jag väldigt mycket om den här boken. Jag kände så starkt för Lydia, Luca och flera av de andra karaktärerna. Den hade ett driv framåt och kändes ibland lite som en spänningsroman. Flera gånger var jag tvungen att lägga ifrån mig den och ta ett djupt andetag för jag förstod att det skulle gå illa…

Boken fick fem stjärnor av mig!

Ett rent helvete av Anne Liljeroth

Danuta är firma Rent Hus mest uppskattade medarbetare. Hon älskar att städa och hon älskar sina kunder. Men eftersom saker sällan undgår henne, reagerar hon allt oftare på hur dåligt hennes kunder mår, trots att de har det så bra.

Familjen Seger har slutat prata med varandra och Caroline Seger är nära ett sammanbrott. Ossian Schröder, framgångsrik modeguru, söker efter meningen med livet men på helt fel ställen.

Med små och, även för den uppmärksamme, oansenliga gester, försöker Danuta hjälpa sina kunder att se det goda i livet och lära dem att uppskatta vad de redan har. Men budskapen missuppfattas, intrigerna tätnar och Danuta hamnar oförutsett i skottlinjen.

En roman om den polska städerskan Danuta som styr och ställer i ”sina familjers” liv samtidigt som hennes eget faller sönder. Det handlar om relationer, inom familjen och till andra människor. Danuta har själv en komplicerad relation till sin syster som är kvar i Polen. De skriver brev till varandra och Danutas dåliga samvete genomsyrar hela förhållandet till systern. Samtidigt har Danuta starka åsikter om hur andra ska leva sina liv. Hon försöker ”hjälpa” dem, men hennes hjälp blir missriktad och skickar folk åt fel håll. Danuta är en ganska irriterande karaktär och ingen jag skulle vilja ha i mitt liv direkt. Alldeles för bestämd och enkelspårig.

Jag trodde det skulle vara mer feelgood, men istället är det mycket som är deprimerande och ångestfyllt. Ibland fick jag ångest bara av att känna med karaktärerna, särskilt Caroline och hennes relation till barnen och mannen. Hon vill så mycket Caroline, men det blir bara fel och hela hennes liv är så tungt.

Med tanke på djupet som genomsyrade större delen av boken tyckte jag att slutet var lite för tillrättalagt och kom lite för enkelt på. En läsvärd bok men inte mer. Den får tre stjärnor av mig.

Familjen av Johanna Bäckström Lerneby

Vissa säger maffia, själv kallar de sig problemlösare. I områden där samhället sviker står andra beredda att ta sig an uppgiften att skipa rättvisa och utöva makt. Som familjen Al Asim.

Under mer än ett decennium har den prisbelönta journalisten Johanna Bäckström Lerneby följt familjen från Angered utanför Göteborg. Nu berättar hon om hur de kontrollerat en hel förort med 50 000 invånare. Och vad som händer när svenska myndigheter går samman för att försöka slå ut det som kallas det »parallella samhället«.

I detta omskakande reportage får vi följa familjen, de som drabbats av deras brott och myndigheternas jakt för att sätta dit dem — en gång för alla.

Det är svårt att recensera den här boken. Å ena sidan är den som ett reportage i en kvällstidning med korta nedslag i olika händelser och lösryckta slående citat. Å andra sidan känns den bitvis väldigt gedigen och då märks det att det ligger en hel del arbete bakom. Det är klart att det är skrämmande att läsa om ett samhälle som misslyckas med att hantera kriminalitet och segregation. Samtidigt känns det lite raljerande – samhället misslyckas och alla är missnöjda med myndigheterna som står handfallna.

Det här är ändå en viktig bok, kanske en början till en utveckling där olika myndigheter faktiskt samverkar för att nå ett gemensamt mål. Det krävs förstås mycket mer än en enda bok för att komma i hamn, men boken känns ändå lite hoppfull mot slutet.

Tyvärr tror jag den här boken hade tjänat på lite mer omarbetning. Jag förstår att det är en reportagebok, men det känns för mycket som just ett reportage. Författaren vill skapa en bild och hamra in ett budskap och det går inte hem hos mig. Det blir också lite splittrat med många olika trådar. Det som var positivt med de olika trådarna var dock att alla sidor får komma till tals. Det gillar jag och det gör att berättelsen känns äkta. Totalt sett får boken tre stjärnor av mig.

En halv värld bort av Mike Gayle

Kerry Hayes vet exakt vem hon är: ensamstående mamma, städare och Mariah Careys största fan. Uppvuxen på olika fosterhem runt om i London har hon inte haft ett helt lätt liv. Ända sedan hon var liten har hon drömt om att återse sin lillebror som adopterades bort när de båda var små.

Noah Martineau tror sig veta exakt vem han är: en framgångsrik brottmålsadvokat, med fru och barn och ett stort hus. Han har aldrig blickat bakåt, hans föräldrar har alltid gett honom ett kärleksfullt bemötande, och den lilla detaljen att de har olika färg på sin hud har aldrig haft någon betydelse.

Trots det så är det något som har skavt i honom i hela hans liv utan att han har kunnat sätta fingret på vad det är. Plötsligt står Noah öga mot öga med ett förflutet han aldrig tidigare har ägnat en tanke.

Av någon anledning hade jag fått för mig att det här var feelgood, lite lättsamt så där, utan något direkt djup men ändå underhållande. Jag tror omslaget bidrog rätt mycket till den bilden av boken. Men den här berättelsen är mycket mer än så. Jag blev verkligen positivt överraskad.

Vi får höra en berättelse från två perspektiv, Noahs och Kerrys. Mest gillar jag Kerry, ett maskrosbarn som växer upp till en hårt arbetande ensamstående mamma som kämpar för sitt eget barns framtid. Relationen mellan Kerry och Noah är så fin och jag vill båda så innerligt väl. Det är mycket känslor men det blir ändå inte överdrivet. Jag får dock en klump i halsen lite då och då! Mot slutet blir det kanske lite väl förutsägbart, men jag hade inte velat ha det på något annat sätt trots allt.

Jag lyssnade på den och den var bra inläst av Victoria Flodström. Fyra stjärnor får den här boken av mig.

Saknad av Karin Alvtegen

Sibylla Forsenström finns inte. Sedan femton år tillbaka lever hon helt utanför samhällssystemet. Som en av Stockholms många uteliggare försöker hon överleva dag för dag. Allt hon äger ryms i hennes ryggsäck. Att skaffa mat för dagen och en tillräckligt avskild plats att sova på kräver all hennes energi. Och det hjälper henne att hålla tankarna borta från det förflutna.

Så händer det som inte får hända. En natt råkar hon befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. En man blir brutalt mördad, och alltför många tecken pekar på att det är Sibylla som är den skyldiga. Ingen har frågat efter henne på femton år, men plötsligt är hon Sveriges mest eftersökta person.

Den här boken kom ut år 2000 och är en i en serie av böcker av Karin Alvtegen med titlar om ett ord på S. Det är Skuld, Saknad, Svek, Skam och Skugga. Nu har jag ju bara läst den här, men om jag har förstått det rätt så är böckerna helt fristående och har egentligen inget med varandra att göra, även om det ju låter lite så på titlarna.

Saknad är en ganska lågmäld deckare, skriven utan stora åthävor och överdrifter. Den tecknar ett fint porträtt av Sibylla och hennes utanförskap i samhället. Vi får också många tillbakablickar på hennes barndom som väl förklarar det val hon har gjort att leva som hon gör. Hennes otroligt krävande och hemska mamma får det att krypa i kroppen. Det är så tydligt hur en förälder totalt kan kontrollera ett barn utan särskilt starka medel.

Behållningen i den här boken är som sagt personporträtten. Det är ju tänkt att vara en kriminalroman, men det blir aldrig riktigt spännande. Att hon skulle bli misstänkt och uthängd på det sätt som beskrivs är så otroligt att det blir svårt att köpa ens i en bok. Mördaren och omständigheterna kring mordet hade kunnat bli intressant, men det blir som sagt aldrig riktigt trovärdigt. Nu är det ju självklart så att väldigt många kriminalromaner är helt osannolika, men den här boken ger på något sätt intryck av att vilja vara trovärdig, att vilja beskriva hemlöshet och utanförskap på ett trovärdigt sätt, och då blir jag besviken på mordhistorien trots allt.

Jag tror att jag skulle ha tyckt mer om berättelsen utan morden, konstigt nog. Sibyllas uppväxt och liv var det som intresserade mig. Totalt sett får boken en trea i betyg.