Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston

Från Bokus: Alex Claremont-Diaz är son till USA:s första kvinnliga president. Tillsammans med sin syster och deras bästa kompis utgör de Vita huset-trion, en social influencer-makt att räkna med, och som Vita huset inte är sena att utnyttja.

Problemet är bara att Alex har en ärkefiende, prins Henry av Wales. När ett bråk mellan dem hamnar på hela världens löpsedlar måste de ofrivilligt låtsas vara vänner tills stormen har blåst över. Men ju mer Alex lär känna prins Henry, desto mer ser han vad som döljer sig under hans drömprinsyta. Snart är de vänner på riktigt, men vänskapen djupnar till något mer. Något som kan hota Alex mammas planer på att bli omvald som president.

Jag läser inte mycket romance och inte feelgood heller. Det här är väl lite av varje. Jag måste säga att det jag gillade mest med boken är själva idén. Hela upplägget med att sonen till USA:s president och prinsen av England blir kära i varandra känns så nyskapande på något sätt. Det är vågat och intressant och roligt på samma gång.

Jag gillade karaktärerna och särskilt dialogen mellan dem. Det känns äkta på något sätt. Ibland småskrattade jag för mig själv när Alex och Henry skickade meddelanden till varandra. Alltihop har en riktigt bra känsla.

Tyvärr hade jag nog lite för höga förväntningar på boken. Den levde inte riktigt upp till vad jag hoppades på. Mot slutet märkte jag att jag fick allt svårare att plocka upp den för att läsa några kapitel. Det kändes lite som en transportsträcka mot det slut som jag visste skulle komma. Det blev ändå lite för tillrättalagt och för givet. Samtidigt är det väl så med den här genren att det ska kännas lite förutsägbart. Totalt sett var det bra men inte jättebra. Jag tycker boken hade vunnit på att vara lite kortare, lite mer stringent.

Jag läste boken på engelska (Red, White & Royal Blue) så jag kan inte säga något om översättningen. Den får betyget tre av mig.