Rodham av Curtis Sittenfeld

Hillary Rodham är 1971 en ung och lovande kvinna: hennes examenstal på Wellesley College har uppmärksammats av tidskriften Life, hon studerar juridik vid Yale Law School och hon är aktiv inom student- och kvinnorörelsen. Då träffar hon Bill Clinton. Bill är en stilig och karismatisk studentkamrat från sydstaterna, redan med siktet inställt på en politisk karriär. I varandra hittar de en djup samhörighet som ingen av dem tidigare upplevt, varken intellektuellt, känslomässigt eller fysiskt.

I verkligheten följde Hillary med Bill hem till Arkansas och han friade flera gånger. Trots att han fick nobben mer än en gång svarade hon som alla vet till slut ja och blev Hillary Clinton.

I Curtis Sittenfelds härligt fantasifulla roman går Hillary i stället en annan väg. Tvivlen kring det eventuella äktenskapet får henne att trots allt välja den svåra brytningen och lämna Arkansas. Under fyra årtionden stakar hon ut en egen bana, såväl offentligt som privat, en bana som återkommande korsas av Bill Clinton och som väcker frågor om de avvägningar vi alla måste göra när vi skapar oss ett liv.

Jag tyckte verkligen om själva idén här – en i verkligheten intressant kvinna med ett intressant liv och vad hade hänt om hon valt en annan väg. Vi vet att hon gifte sig med Bill och fick ett barn. Hon blev presidentens hustru, senare senator, utrikesminister och presidentkandidat. Men om hon inte hade gift sig med Bill, vad hade hänt då? Tja, hon skulle ha fått ett ganska trist och känslomässigt fattigt liv, åtminstone om man ska döma av den här boken.

Jag tyckte helt enkelt inte att det var intressant att läsa om henne efter att vi hade lämnat den verkliga delen av boken bakom oss. Den första tredjedelen, på college, Yale och när hon först åker till Arkansas är det spännande, livfullt, kanske lite för många sexscener, men ändå ser man framåt på något sätt.

Sen lämnar hon Bill och det blir ganska trist. Det känns lite som ett manifest för kvinnans frigörelse, se hur bra hon klarar sig utan en man. Hon träffar Bill flera gånger senare i boken och varje gång vrider jag mig i läsfåtöljen för det känns bara jobbigt, pinsamt. Andra saker, som hur hon lär känna Donald Trump och på något märkligt sätt får hans stöd, hade kunnat vara roligt, vridet, sanslöst, men boken är ju egentligen inte sådan, så det känns bara konstigt.

Curtis Sittenfeld skriver bra. Därför och för att den första tredjedelen ändå är bra får den två stjärnor av mig. Jag har tidigare läst Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld, om Laura Bush, och den är så mycket bättre. Läs den istället.

Smakebit på söndag; Rodham

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Jag har läst tre böcker av Curtis Sittenfeld tidigare, I en klass för sig, Sanning och skvaller, samt Presidentens hustru. Den sistnämnda är en berättelse löst baserad på Laura Bushs liv. Nu har Sittenfeld kommit ut med en roman som handlar om Hillary Clinton, eller rättare sagt, vad skulle ha hänt Hillary om hon inte gift sig med Bill. Smakbiten kommer från sid 11 då Hillary för första gången träffar Bill:

Iakttagelsen gjordes i juridikstudenterna uppehållsrum på Yale, hösten 1970 – mitt andra år och hans första, på juristlinjen. Jag var där med min kompis Nick, och Bill stod med en grupp på fem sex andra studenter och talade med sin bullriga och sträva sydstatsdialekt. Mycket entusiastiskt förkunnade han: ”Och inte nog med det, vi odlar världens största vattenmeloner också!”

Nick och jag såg på varandra och började skratta. ”Vem är det där?” viskade jag.

”Bill Clinton”, viskade Nick tillbaka. ”Han är från Arkansas och det är allt han pratar om.” På¨Yale var det som Nick sedan sa faktiskt mindre ögonbrynshöjande än en härkomst från Arkansas. ”Han var Rhodesstipendiat.”

Här regnar det för fullt och det ska visst fortsätta hela dagen. Då blir det mycket lästid! Ha en skön söndag!

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfeld

Liz skriver för ett livsstilsmagasin och bor tillsammans med sin yogande syster Jane i New York. Men när deras far får hälsoproblem återvänder de till barndomshemmet i Cincinnati, och finner det stora Tudor-huset förfallet, och resten av familjen i en förvirrad röra. De yngsta systrarna Kitty och Lydia bryr sig mer om sina CrossFit-pass och Paleo-dieter än att skaffa jobb, och mellansystern Mary håller som bäst på med sin tredje magisterexamen och lämnar knappt sitt rum, med undantag för de mystiska tisdagsutflykterna som hon inte vill diskutera med någon. Mrs Bennet är lika neurotisk och påfrestande som alltid och försöker desperat hitta en lämplig giftaskandidat till Jane, vars fyrtioårsdag är i snabbt annalkande.

Så gör Chip Bingley, den nyinflyttade snygge läkaren som varit med i senaste säsongen av dokusåpan Singel söker kärleken, entré. Chip fattar genast tycke för Jane, medan Liz inte alls finner kirurgen Fitzwilliam Darcy lika charmerande. Spelet kan börja. (från Goodreads)

Stolthet och fördom av Jane Austen är en av mina favoritböcker. Jag har läst den många gånger och dessutom sett hela BBC-serien minst fyra gånger. Jag borde ha vetat bättre än att ge mig på en, som det står på baksidan av boken, modern version av Jane Austens klassiker.

Det är inte första gången jag gör samma misstag. Jag har tidigare läst en fortsättning på boken, som jag nu inte kommer ihåg namnet på, samt Huset Longbourn, samma berättelse fast från tjänarnas perspektiv. Jag har dessutom läst Pride and Prejudice and Zombies… Ingen av dessa böcker var jag förtjust i alls.

Curtis Sittenfeld försöker i den här boken förflytta hela berättelsen till tvåtusentalet med dokusåpor, dieter, transpersoner och romantik via sms. Jag är säkert alldeles för vardaglig och tråkig för det känns bara för mycket. Visst kan en del av det bli lite igenkännande, men inte särskilt mycket. Ju länge jag läser desto mindre känner jag för någon av personerna.

Hade jag inte läst Stolthet och fördom tidigare hade jag nog inte läst klart. Det är alltför tramsigt och fånigt för min smak. Nu blir jag ändå nyfiken på hur Sittenfeld ska lyckas klara upp alla förvecklingar i slutändan. Den största behållningen för min del blir därför jämförelsen med den tidigare berättelsen. Mitt betyg blir en svag tvåa.

Wahlström & Widstrand (460 sidor)