Främlingen av Elly Griffiths

(Från förlaget) Clare Cassidy är inte främmande för mord. Åtminstone inte i teorin: Hon undervisar i litteratur, med skräckförfattaren R.M. Holland som specialintresse. En gång om året håller hon en kurs för att dryga ut lönekuvertet, där studenterna djupdyker i det mörka, sällsamma författarskapet.

En dag förenas teori och verklighet på ett brutalt sätt när en av Cassidys kollegor hittas död. Intill offret hittas en lapp meden rad av R.M. Holland. Polisen är övertygad: lösningen till det makabra mordet finns i böckerna.

Clare är skräckslagen över tanken på att mördaren skulle vara någon som hon känner – och konfronterar alla sina rädslor i sin privata dagbok. Anteckningarna blir ett sätt att härda ut. Men så upptäcker hon en dag ett par okända rader i dag­boken, skrivna med en handstil som inte är hennes: »Hej Clare. Du känner inte mig.«

Det här är första boken av denna brittiska författare som jag läser. Hon är mest känd för sin serie om rättsarkeologen Ruth Galloway, som jag alltså inte hade läst tidigare, men där jag redan har börjat på den första. Den här är fristående.

Den börjar lite långsamt. Jag vet inte om det var min allmänna trötthet och bristande motivation för läsning överhuvudtaget som gjorde att det gick lite trögt de första 50-100 sidorna. Vi får följa huvudpersonen Clare, som jag hade svårt att få något riktigt grepp om. Hon kändes inte skräckslagen (som det står i sammanfattningen från förlaget), snarare konstigt oberörd av mordet på bästa väninnan.

Sedan växlar det plötsligt perspektiv och vi får istället följa en av poliserna och då tar det mer fart. Det var ett riktigt bra grepp att växla perspektiv och följa samma händelser från dessa två karaktärer och ytterligare en. Det är helt klart inget nytt och har gjorts tidigare men det kändes ändå som att det drev berättelsen framåt. Då får man också en lite annan bild av Clare.

Jag gillar flera av karaktärerna, särskilt polisen Harbinder Kaur (bara namnet liksom). Henne skulle jag vilja ha som väninna och få följa med och äta hennes mammas fantastiska mat… Den tredje huvudpersonen är Clares dotter Georgie och hennes tonårsperspektiv beskrivs väldigt bra.

Morden i sig är intressanta och även om det inte är superspännande läser jag med driv hela berättelsen igenom. Tyvärr är det lite lätt att avfärda möjliga misstänkta och även om jag inte var säker på vem som gjorde det förrän alldeles på slutet tror jag att boken hade tjänat på att lämna vissa ledtrådar lite mer öppna.

Boken får betyget fyra av mig.

Smakebit på söndag; Främlingen

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fre virkeligheten som håller i trådarna.

Det går fortsatt mycket trögt med läsningen. Jag har svårt att koncentrera mig och svårt att finna någon glädje i det jag läser. Hmmm, jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur det. Jag har flera påbörjade böcker som jag tröttnar på och lägger bort. Den här smakbiten kommer från Främlingen av Elly Griffiths och här hämtad från huvudpersonen Clares dagbok:

Ella är död. Jag trodde inte på det när Rick gav mig beskedet. Och när hans ord började nå in tänkte jag: en bilkrock, en olycka, kanske till och med en överdos av något slag. Men när Rick sa ”mördad” var det som om han talade ett främmande språk.

Ytterligare en smakbit från lite längre fram i berättelsen när poliserna Kaur och Winston söker upp Clare angående mordet:

Kaur och Winston ser på varandra. Det är tydligen ett tecken på att det är dags att ändra tonläge, för Kaur lutar sig bakåt i min nedsuttna fåtölj och säger: ”Vad var Ella för sorts människa?”

Ha en riktigt fin söndag alla!