Bokskåpets hemlighet av Frida Skybäck

I ett gammalt bokskåp i mormors slitna stuga hittar Rebecka en dagbok och en samling brev från 1940-talet och det visar sig snart att hennes familjehistoria är mer komplicerad än hon trott. Vad är det för mörka hemligheter som hennes älskade mormor Anna har dolt under alla dessa år?

Rebecka har flytt sin trasiga familjesituation och inte träffat sin mamma på flera år, men när mormor hamnar på sjukhus återvänder hon motvilligt till Skåne. I breven och dagboken får en berättelse från andra världskriget liv. Den unga Anna är förälskad i Luca och beredd att riskera allt när han ber henne om hjälp med att smuggla danska judar över sundet, omedveten om att ingripandet kommer att förändra deras liv för alltid.    

Rebecka läser andaktsfullt och inser att hon inte är den enda som behöver försonas med sitt förflutna. Men finns det fortfarande tid nog för familjen att hitta tillbaka till varandra? 

Några veckor innan jag läste den här läste jag Frida Skybäcks Bokcirkeln vid världens ände under en helg när jag behövde lite feelgood i mitt liv. Den visade sig inte bara vara feelgood utan innehöll rätt mycket sorgsenhet också och jag gillade den mycket. Recension finns här.

Bokskåpets hemlighet är Skybäcks senaste. Det är en berättelse om Anna som ung på 1940-talet och om hennes barnbarn Rebecka i nutid. Vi får följa Anna både i hennes egen berättelse och genom vad Rebecka i nutid upptäcker om sin mormor när hon hittar några gamla brev och fotografier. En annan gestalt i boken är Camilla, som är mamma till Rebecka. Camilla verkar ha en dålig relation både till sin egen mamma och till sin dotter. Även den berättelsen utvecklas något även om det inte var den tydligaste tråden.

Jag tycker om hur karaktärernas berättelser knyts ihop och hur Rebecka lär sig något om sig själv genom att se på Annas liv. Ibland känns det dock som att berättelsen tar sig an för mycket och då tänker jag främst på Annas fars relation till tyskarna. Den tråden och någon ytterligare hade jag helst varit utan. Rebeckas relation till pojkvännen Joar känns också lite underutvecklad eller kanske ska den vara så enkelspårig. Dessutom känns boken bitvis lite väl förutsägbar och det mesta är lite väl lätt att gissa sig till. Trots det är det välskrivet och intressant och jag tröttnade absolut inte.

Nu har jag läst tre böcker av Frida Skybäck och jag kommer absolut att läsa mer. Den här boken fick tre starka stjärnor av mig.

Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck

En solig majdag flyttar svenskättlingen Madeleine Grey till Ljusskär i Skåne för att praktisera i den populära Frihetskyrkan, men hennes vistelse får ett abrupt slut när hon en kväll packar sin väska och försvinner spårlöst. Trettio år senare mottar hennes syster Patricia ett anonymt brev med Madeleines halsband i och hon bestämmer sig för att resa till den lilla strandbyn i ett sista försök att hitta sin syster. 

Patricia tar in på Ljusskärs enda hotell, Monas Bed, Breakfast & Books, där många av de boende samlas för att skvallra och äta Monas omtyckta tångbullar. Snart lär Patricia känna en omaka grupp kvinnor som förenas genom sin bokcirkel och mellan litterära samtal, kärleksbekymmer och äktenskapsproblem börjar kvinnorna nysta i Madeleines mystiska försvinnande. Men alla är inte lika tillmötesgående och Patricia inser att hennes frågor river upp gamla sår. 

Vad var det egentligen som hände med Madeleine den där ödesdigra sensommarkvällen och vad är det för en mörk hemlighet som människorna i byn är så måna om att bevara? 

Den här boken tog jag hem från vår bokbytarhylla på jobbet en fredag efter en ovanligt slitsam vecka. Det var ett infall för jag kände att jag behövde lite feelgood och en bra historia för att få mina tankar på annat. Sen började jag läsa direkt jag kom hem och fortsatte på lördagen, nästan i ett streck förutom mat och lite sömn, tills den var utläst.

Jag tyckte mycket om den här berättelsen. Det är så fina karaktärer och de verkar helt enkelt så trevliga att man skulle vilja lära känna dem i verkligheten. Jag skulle inte ha något emot att bo i den här byn och jag skulle definitivt ha varit med i Monas och Doris bokcirkel. Jag gillar att berättelsen är uppbyggd i två olika tidslinjer, ett väldigt vanligt grepp i och för sig, som sakta närmar sig varandra tills berättelsen får sin upplösning. Försvinnandet, som det hela kretsar kring, är fint tecknat och det är inte en massa tvära kast och överraskningsmoment. Jag trivs dock bäst med den tidslinje som är nutid och dåtiden får mest utgöra en bakgrundsbild till Patricias sökande efter sin systers öde.

Det är inte utpräglad feelgood utan en hel del sorgsenhet också. Jag är trots allt glad att det inslaget fanns också, även om jag var på jakt efter en mer upplyftande bok just när jag läste den. En riktigt trevlig bok som fick fyra stjärnor i betyg av mig.