Vad jag läste då

Jag har registrerat mina lästa böcker på Goodreads sedan juni 2014. Det är intressant att gå tillbaka och se vilka böcker jag läst i olika perioder av mitt liv. En del böcker minns jag knappt och andra lyser klart i mitt minne. En del böcker är väldigt förknippade med vad som hände i övrigt i livet just då. Under någon månad här och där har jag inte läst en enda bok, vilket känns ofattbart med tanke på hur viktig läsningen är för mig.

För fem år sedan (lite drygt), i augusti 2015, läste jag följande böcker:

Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman: Gaiman är en produktiv författare som huvudsakligen skriver fantasy. Den här boken är som en saga och riktigt fint berättad. Om man är nyfiken på Gaiman är detta en bra bok att börja med tycker jag. Den fick tre starka stjärnor av mig.

Sophies historia av Jojo Moyes: Moyes skriver ofta böcker med starka karaktärer som ställs inför olika typer av val i livet. Den här boken är inget undantag. Den utspelar sig delvis i nutid och delvis under första världskriget. Ibland funkar det med två så olika berättelser men ibland tappar jag intresset för den ena… Den här boken fick tre stjärnor av mig.

Kärlek het som chili av Laura Esquivel: Den här boken kom ut för många år sedan, ungefär samtidigt som jag gick igenom en fas då jag läste många böcker från Sydamerika. Den här är visserligen från Mexico men den har mycket gemensamt med böcker från Sydamerika. Starka känslor, lite bisarra inslag och en del övernaturlighet. När jag läste om den år 2015 tyckte jag fortfarande mycket om den. Den fick fyra stjärnor av mig.

Livet efter dig av Jojo Moyes: Ytterligare en bok av Moyes och det här måste vara hennes mest kända. Det är nog inte många som inte har läst den (eller sett filmen). Jag tyckte om den och den fick fyra stjärnor av mig.

Drottningen vänder blad av Alan Bennett: Ibland dyker det upp en bok som jag inte minns något alls av. Det här är en sådan. Inte ens sammanfattningen ger mig några minnesbilder. Jag måste ha gillat den men den gav inga bestående intryck. Den fick fyra stjärnor av mig.

Fyren mellan haven av M.L. Stedman: Ytterligare en välkänd bok som också blivit en storfilm. Det är verkligen en hjärtskärande berättelse om barnlöshet, sorg och ett val som får ödesdigra konsekvenser. En riktigt bra bok som fick fyra starka stjärnor av mig.

Anne på Grönkulla av L.M. Montgomery: Jag vet inte hur många gånger jag läste Anne på Grönkulla som barn, det måste ha varit minst ett tiotal. Jag älskade den och även de följande böckerna. Nu läste jag om den för min dotter. Lite typiskt är det inte en bok som uppskattas lika mycket av barn idag tror jag. Jag tyckte fortfarande att den höll, men kanske är det mest av sentimentala skäl…

Tisdagstrion vecka 26

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Sommartider.

Sommartider – då tänker jag på värme. Den svenska sommaren kan ju vara både kall, regnig och blåsig, men min trio fokuserar ändå på just värme.

Alla böcker av Jane Harper: Författaren är från Australien och hon har förmåga att beskriva just värme, eller hetta, olidlig hetta, sån där hetta när man bara måste befinna sig i skuggan. Den bästa av henne tycker jag är En förlorad man, men även Hetta var riktigt bra. Falska vänner var jag inte riktigt lika förtjust i så börja inte med den. Den är dessutom bok två i serien som börjar med Hetta. En förlorad man är fristående.

Bergens stjärnor av Jojo Moyes: Den här läste jag nyligen och den utspelar sig i ett riktigt varmt Kentucky på 1930-talet.

Törnfåglarna av Colleen McCullough: Det finns väl ingen över 45 år som inte minns TV-serien. Även om man inte såg den själv var den ju så omtalad då. Jag läste Törnfåglarna bara häromåret och det var en trevlig läsupplevelse. Det är ingen fantastisk bok men beskrivningarna av miljön och naturen var riktigt bra. Och värmen i Outback Australia kändes genom sidorna…

Bergens stjärnor av Jojo Moyes

Från förlaget: En hisnande, känslostark berättelse om fem enastående kvinnor och deras kamp i Kentuckys bergstrakter.

1937. Alice Wright lever ett stillsamt och instängt liv med sina föräldrar i England. Ett frieri från den stilige amerikanen Bennett Van Cleve ger henne hopp om luft under vingarna. Med honom vid sin sida, i exotiska Kentucky, hoppas hon att världen ska öppna sig för henne. Men snart inser Alice att hon är mer instängd än någonsin. Bennett verkar mer intresserad av att träffa sina vänner (utan Alice), och den strängt religiöse svärfadern, ägare till den lokala kol gruvan, anser att en kvinnas plats är i hemmet.

Så när staden efterlyser frivilliga kvinnor till att bli ridande bibliotekarier som en del av Eleanor Roosevelts nya satsning på utbildning, anmäler sig Alice entusiastiskt. Kvinnornas ledare, som snart blir Alices främsta allierade, är Margery, den smarta, självständiga dottern till en ökänd brottsling, en kvinna som aldrig bett om en mans tillåtelse för någonting. För familjeflickan Alice är Margery mer uppfriskande och modig än någon annan hon mött, och hon anförtror sig allt mer åt henne allteftersom äktenskapet med Bennett krackelerar.

Kentuckys Ridande Bibliotekarier blir snart kända vida omkring, och deras arbete är minst sagt strapatsrikt. De tampas med giftormar och beväpnade hembrännare, snöiga bergssluttningar och översvämningar. Värst är ändå de män som inte ser med blida ögon på friheten som uppdraget medför. Och vissa män är beredda att gå hur långt som helst för att stoppa dem …

Mitt drömyrke som barn var bibliotekarie. Det är klart att jag hade andra, mer glamorösa, drömmar också, men en sån där lite mer realistisk dröm var att bli bibliotekarie. Jag gjorde prao och blev bara mer frälst. Det var väl det där med att vara omgiven av böcker hela dagarna som lockade. Nu vet jag att bibliotekarier gör så mycket mer än pratar böcker och dessutom försvann den där drömmen allteftersom. Och nu gör jag något helt annat…

Jag red dessutom som barn och har alltid älskat allt som har med hästar att göra. Så ridande bibliotekarie hade inte varit dumt. På 1930-talet var det dock allt annat än lätt att vara ridande kvinnlig bibliotekarie, vilket framgår tydligt i denna bok.

Jag är inte alltid så förtjust i Jojo Moyes böcker. Det kan ibland kännas lite överdrivet och nästan lite sentimentalt. Men den här boken känns desto mer realistisk och jordnära. Snarare tycker jag beskrivningen från förlaget ger intrycket av mer action än vad den faktiskt innehåller. Den är rätt så långsamt uppbyggd och även om prologen delvis avslöjar vad som ska komma är det inte det som driver boken framåt i den första halvan. Det är snarare karaktärerna och miljöbeskrivningarna.

Jag tyckte mycket om karaktärerna, särskilt Margery. Hon går sin egen väg och bryr sig inte om vad någon tycker. Vänskapen med Alice beskrivs på ett mycket fint sätt och även kärleken till Sven. Visserligen är Alice huvudkaraktären men Margery är intressantare. Beskrivningen av hur Bennett på sitt sätt också är fånge i sitt eget öde, trots att han är man och borde ha fått bestämma mer själv än vad en kvinna i samma situation hade fått, framgår också tydligt.

Slutet var kanske lite väl tillrättalagt och ”perfekt”, men på något sätt hade ett annat slut verkligen inte tilltalat mig heller. Jag ville ha det här slutet trots allt. Mot slutet tar boken dessutom verkligen fart och blir nästan spännande.

Det kanske inte är någon bok som kommer leva med mig länge, men jag tyckte ändå mycket om den. Den får betyget fyra av mig.

Smakebit på söndag; Bergens stjärnor

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag läser just nu Bergens stjärnor av Jojo Moyes. Boken utspelar sig 1937. Alice är från England och gifter sig med en amerikan. Hon flyttar med honom till Kentucky där hon blir bibliotekarie i det mobila ridande biblioteket. Här kommer en smakbit från sidan 109.

Det var något som förändrades i Alice den kvällen. Hon var trött på att hur hela stan stirrade på henne, trött på att bli iakttagen och baktalad och dömd. Hon var trött på att vara gift med en man som alla andra såg som Gud fader själv, men som knappt kunde förmå sig att titta på henne.

Alice hade flyttat halvvägs runt världen bara för att upptäcka att hon fortfarande inte dög i andras ögon. Nåja, tänkte hon, om det var så alla tyckte så kunde hon lika gärna leva upp till det.