Misstaget av Lee Child

Jack Reacher beställde espresso, dubbel, inget citronskal, inget socker, skumplastmugg, inte porslin, och innan den serverades vid hans bord såg han en mans liv förändras för alltid. Inte för att kyparen var långsam. Bara det att den utförda handlingen var lätt och ledig. Så lätt och ledig att Reacher inte hade en aning om vad det var han såg. Det var bara en stadsscen, som repriserades överallt i världen en miljard gånger om dagen: en kille låste upp sin bil och satte sig bakom ratten och körde därifrån. Det var allt. Men det räckte.

Detta är den tionde boken om Jack Reacher – mannen som är så hård att man kan åka skridskor på honom! Den här gången blir han indragen i ett kidnappningsdrama som för honom till den sömniga engelska landsbygden. Allt går dock inte som han tänkt sig och han begår ett misstag, ett fatalt misstag… (från baksidan)

Detta är den första boken jag läser i serien om Jack Reacher. Den kom ut redan 2008 och den första boken i serien kom ut på svenska år 2000. Det finns 23 böcker i serien… Jag brukar vanligtvis vara noga med att läsa böcker i ordning. Vissa serier bör man absolut inte läsa i oordning, exempelvis Louise Pennys serie om Kommissarie Gamache. Men jag hade hört att det inte spelade så stor roll med just den här serien. Så när jag såg en lång rad böcker om Jack Reacher i begagnathyllan på Myrorna så tog jag bara första bästa och det blev den här. Och ärligt talat hittade jag inte en enda referens till något Jack Reacher varit med om tidigare, förutom det som redan stod i hans ”CV” på bokomslagets insida och det förutsätter jag är hans bakgrund i alla böcker. Med tanke på antalet böcker i serien kan jag ju nu bara läsa framåt om jag vill och inte bry mig så mycket om de äldre.

Boken var klart spännande och Jack Reacher är en intressant karaktär. Men själva intrigen kändes lite tunn. Man har svårt att tro att Jack Reacher med all sin erfarenhet inte ens överväger det ”misstag” som boken bygger upp till. Samtidigt var det intressant att läsa hur systematiskt han går tillväga när han löser mysteriet. Lite som en traditionell pusseldeckare…

Jag kommer försöka läsa nästa bok på engelska istället. Språket kändes lite enkelt och nästan barnsligt ibland. Dessutom var det en mängd korrfel i översättningen, t.o.m. ett på baksidestexten (borttaget ovan), som inte kändes särskilt förtroendeingivande.

Boken får betyget en svag trea, mest för att den ändå var en riktig bladvändare.

Damm förlag (385 sidor)