Etikett: Mari Jungstedt

Tisdagstrion vecka 49

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Väderfenomen i titeln.

Dimma Ragnar Jónasson: Det här är en bok som man inte bör läsa innan man har läst de tidigare två i serien. Ibland funkar det att läsa i oordning, eller spelar i alla fall inte så stor roll, men när det gäller den här serien gör det inte det (enligt mig). Serien handlar om den isländska polisen Hulda Hermansdottir. Det har visst kommit en fjärde del också, har jag sett.

Den frusna trädgården av Kristin Hannah: Kristin Hannah är riktigt bra på att skriva intressanta karaktärer i det vanliga. Det behöver inte vara några fantastiska människor med innehållsrika liv utan det kan vara helt vanliga personer som man känner väldigt starkt för. Det här handlar om föräldrar, barn och syskon, och om att få veta saker om det förflutna som det kanske hade varit bättre att inte veta.

Innan molnen kommer av Mari Jungstedt: Det här är den första boken i en ny serie av Jungstedt och faktiskt den enda bok av henne som jag har läst. Jag var inte stormförtjust i den men jag kommer förmodligen läsa nästa del när den kommer. Förhoppningsvis fastnar jag lite mer för karaktärerna då…

Innan molnen kommer av Mari Jungstedt

En kontroversiell spansk åklagare, gift med en svenska, hittas mördad i en ravin i bergsbyn Ronda, ovanför Marbella på den spanska solkusten. 
Lärarinnan Lisa Hagel, som just har flyttat till Spanien från Stockholm, dras in i utredningen. Lisa dumpades plötsligt av sin man efter trettio års äktenskap och har köpt ett hus i en liten bergsby för att försöka börja om.  
På en flamencokurs träffar hon polisen och änkemannen Hector Correa som även han har ett sårigt förflutet. Tillsammans börjar de nysta i det mystiska mordet på åklagaren. 
Snart inträffar ännu ett mord, och spåren leder dem ända tillbaka till general Franco och Spaniens blodiga historia. (från förlaget)

Jag har inte läst något tidigare av Mari Jungstedt. Det är förstås ett namn som förekommit överallt men jag kände inte att jag ville bara plocka en bok ur en serie på måfå. När jag såg att hon påbörjat en ny serie tänkte jag att det kunde bli en bra början.

Jag lyssnade på boken inläst av Katarina Ewerlöf. Jag vet att hon är väldigt omtyckt som inläsare men hon passar tyvärr inte mig. Det är något med hennes tonfall som för mig framstår som lite nonchalant och ironiskt och jag stör mig på det. Det är verkligen bara min uppfattning och jag förstår att andra har en annan.

Själva berättelsen var lätt att komma in i och jag lyssnade igenom den rätt snabbt. Det kändes som en bra sommarberättelse helt enkelt som man kan lyssna på vad man än gör. Underhållning för stunden men inte så mycket mer än det. Mordhistorien, nja, den kändes ju rätt otrolig och det blev inte direkt någon överraskning när upplösningen kom. Samtidigt gillar inte jag deckare när något jätteöverraskande händer de sista sidorna som sedan i detalj måste förklaras för det är så svårförståeligt mot bakgrund av vad som hänt tidigare.

Jag kommer förmodligen plocka upp nästa bok i serien när den kommer. Den här boken fick betyget tre av mig.