Igelkottens elegans av Muriel Barbery

Renée Michel är portvakt i en ståtlig fastighet i Paris finare kvarter. Hon är en självlärd älskare av konst, musik, filosofi och litteratur. Hon lever sitt liv diskret bakom en övertygande schablonbild av den vresiga och obildade portvakten med få intressen utöver katten och skräniga teveprogram.

Tolvåriga Paloma Josse bor med sin familj i en paradvåning i samma hus. Hon är brådmogen, överbegåvad och försöker förgäves bete sig som sina jämnåriga. Hon tycker livet är absurt, känner sig oälskad och har bestämt sig för att begå självmord på sin trettonårsdag.

Renées och Palomas vägar korsas när den japanske affärsmannen Kakuro Ozu flyttar in.

Den här boken har ju fått mycket ros och jag har tänkt läsa den i flera år. Men efter ett tag föll den lite i glömska. När jag sen hittade ett exemplar på en second hand-affär och dessutom tog med den i Boktolvan blev det dags att läsa den. Möjligen var det inte en riktigt lämplig tid just för mig för det gick väldigt trögt. Jag har tyvärr tappat lite läslusten efter intensivt läsande i slutet av förra året.

De första hundra sidorna var riktigt svåra att komma igenom. Inte för att det var svårläst utan för att jag inte riktigt förstod vad boken skulle handla om och jag upplevde att den inte hade någon tydlig röd tråd. Flera gånger fick jag stanna upp och fundera över om det egentligen hade hänt något i boken alls. Det kändes som en enda lång presentation av två karaktärer som jag inte fick något grepp om och som jag inte riktigt brydde mig om.

Mot mitten av boken tog det lite fart när huvudpersonerna Renées och Palomas vägar faktiskt korsades och det åtminstone hände något. Då blev det ändå lite interaktion mellan karaktärerna och jag upptäckte att jag faktiskt brydde mig om särskilt Renée. På det stora hela blev hon då en riktigt fin tecknat karaktär som jag förstod mig lite bättre på. Tyvärr var det ändå lite för sent för att hela boken skulle bli riktigt bra.

Jag är rädd att mitt betyg på den här boken färgas av att jag allmänt kände mig trött på läsande. I alla fall får den tre stjärnor för när den väl kom igång blev det bra men totalt sett var det ingen läsupplevelse.

Smakebit på söndag; Igelkottens elegans

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Det här året har inte börjat bra läsmässigt. Jag har väldigt svårt att få ro i kroppen att sitta ner en längre stund och läsa. Ljudböcker går hyfsat men jag får lyssna om då och då när jag upptäcker att jag har missat något. Jag hoppas att det lossnar snart. Den här veckans smakbit kommer från Muriel Barberys Igelkottens elegans, som jag varit nyfiken på ett tag. Det här är de allra första två styckena för längre har jag inte kommit..

– Marx har förändrat min världsbild totalt, förklarade Antoine Pallières i morse, en ung man som i vanliga fall aldrig bevärdigar mig med ett ord.

Unge Pallières är välmående ättling till en gammal anrik industriägarfamilj och son till en av mina åtta arbetsgivare. Glädjestrålande över sin upptäckt stod han där, den franska storföretagarelitens senaste uppstötning – i vars kretsar man enbart förökar sig genom belevade hickningar och utan laster – och berättade av bara farten, utan en tanke på att jag kanske begrep vad han talade om. Vad förstår de arbetande massorna av Marx skrifter? Svårlästa som de är med sin högtravande stil, sin snåriga prosa och sina teoretiska hårklyverier.