Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz

På Kirshas kafé flödar historierna om allt och alla, dröm och verklighet möts och skiljs åt. Den föräldralösa Hamida har blivit prostituerad för att uppfylla sin dröm om att leva i överflöd. Kaféägaren Kirsha är narkoman och homosexuell i smyg. Direktören Salim Ulwan försöker föryngra sig med kärleksdrycker och en ung hustru. Bagerigesällen Zita ger sig ut i natten för att göra fattiga människor till krymplingar så att de kan försörja sig som tiggare. Och så barberaren Abbas, som även han bär på en hopplös dröm: att en dag vinna den vackra Hamidas hjärta. 

Den här boken läste jag som en del av Månadens språk som utgår från bloggen Scyllas hylla. Jag tror inte jag hade läst den annars och nu är jag glad att jag gjorde det. Naguib Mahfouz är en författare från Egypten som skriver på arabiska och fick Nobelpriset 1988. Midaqq-gränden kom ut 1947 i hemlandet och 1981 i Sverige.

Det är en verkligt välskriven och välöversatt bok. Språket flyter och det märks att språket är viktigt är författaren. Det är ändå rätt så lättläst och mer lättillgängligt än jag trodde det skulle vara. Det är också intressant att läsa en bok från en helt annan värld än min egen. Nästan hela boken utspelar sig på en gata i Kairo med de människor som bor där som huvudpersoner. Jag tyckte det var lite svårt att få grepp om när i tiden boken utspelar sig men möjligen före eller under andra världskriget. Karaktärerna är lite absurda men ändå komplexa och känslofyllda.

Det här är nämligen en bok om känslor. Känslor som får och inte får finnas och känslor som påverkar eller inte påverkar dina livsval. Det är också en bok om vikten av relationer och beroende av andra människor. Jag är glad att jag läste den, men jag känner ingen direkt längtan att läsa mer av författaren. Den fick tre stjärnor av mig.

Smakebit på söndag; Midaqq-gränden

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Midaqq-gränden av Naguib Mahfouz kom ut på originalspråket 1947 och på svenska 1980. Det är en av hans mest kända romaner. Han fick nobelpriset 1988. Jag läser den som en del i utmaningen Månadens språk, som Scyllas hylla håller i.

Midaqq-gränden bebos av en grupp märkliga karaktärer. I det här avsnittet oroar sig farbror Kamil för att hans död är nära förestående och att han inte har något som han kan begravas i:

Abbas barberaren fortsätter:

– Gott folk: farbror Kamils bekymmer gjorde mig bedrövad, för hans sötsaker har otvivelaktigt varit en tillgång för oss alla. Så jag har för säkerhets skull köpt en svepning åt honom och lagt undan den i trygg förvaring tills den stund kommer då den ska användas.

Och Abbas vände sig mot farbror Kamil:

– Detta är något som jag hållit hemligt för dig och nu talar jag om det inför alla här så att de kan vara vittnen.

Alla såg glada ut och låtsades ta det på fullt allvar för att lura farbror Kamil. Han var känd för sin godtrogenhet. De prisade barberarens storsinthet och ädla sinnelag; det var sannerligen en värdig handling gentemot den man han tyckte om och delade lägenhet med, till och med delade sitt liv med som om de varit av samma kött och blod. Till och med seyyid Ridwan smålog förnöjt och till slut började farbror Kamil betrakta sin vän med naiv förvåning och fråga:

– Är det sant vad du säger, Abbas?