Tisdagstrion vecka 37

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Böcker jag ser fram emot att läsa under hösten.

Det är möjligt att Ugglan främst tänkte sig att få tips om nya böcker som kommer ut under hösten, men jag tänker tolka det som böcker jag har tänkt läsa ett tag och nu har bestämt att det ska bli av under hösten.

Det av Stephen King: En bok som de flesta har hört talas om och som väldigt många har läst eller sett som film. Jag har inte gjort någotdera. Stephen King är för mig en relativt ny bekantskap (omkring fem år gammal) och han har snabbt blivit en riktig favoritförfattare. Men det finns ju en uppsjö av böcker av honom, de flesta också mycket tjocka, så jag har att göra även om jag läser några om året.

Liknelsen om sådden av Octavia Butler: För något år sedan läste jag Kindred av författaren och tyckte verkligen om den. Jag tänkte direkt att jag måste hitta något mer av denna svarta amerikanska fantasyförfattare, men sen rann det ut i sanden. Men nu ska det bli av.

Sandition av Jane Austen: Austen är en annan riktig favoritförfattare och hennes andra böcker har jag faktiskt läst om flera gånger. Av någon anledning hade jag missat denna, mindre kända bok, som är den sista hon skrev. Jag hoppas den håller måttet jämfört med hennes tidigare.

Det här känns som ett märkligt omslag för en Austen-bok, men jag ska inte låta omslaget hindra mig.

Kindred av Octavia E. Butler

Dana, a modern black woman, is celebrating her twenty-sixth birthday with her new husband when she is snatched abruptly from her home in California and transported to the antebellum South. Rufus, the white son of a plantation owner, is drowning, and Dana has been summoned to save him. Dana is drawn back repeatedly through time to the slave quarters, and each time the stay grows longer, more arduous, and more dangerous until it is uncertain whether or not Dana’s life will end, long before it has a chance to begin. (från förlaget)

Kindred kom ut första gången 1979. När jag började läsa boken trodde jag att den var ny. Jag hade inte läst så mycket om den utan utan bara sett den på någon lista. Först när jag läste det efterord som var i min upplaga insåg jag att den var så gammal och att den var nydanande när den kom ut då det var första gången en svart kvinna skrev science fiction.

Som framgår av sammanfattningen reser huvudpersonen Dana tillbaka i tiden från nutidens USA för att rädda livet på en vit pojke som levde i slaveriets USA. Hon är svart och får uppleva hur det är att leva som slav. Hon försöker hävda sig själv som en fri kvinna, men har ju inga papper som visar det. Det som framför allt skrämmer i berättelsen är inte (bara) våldet mot slavarna, utan den totala rättslösheten. Det finns inget system som bevakar de svartas rättigheter. Även om du är fri, kanske har blivit frigiven tidigare, finns inget intresse hos den vita makten att bevaka det. Vem som helst kan i praktiken riva sönder dina papper och ta dig som slav.

Jag gillar verkligen författarens grepp, att beskriva slaveriet inifrån men med en modern utomståendes ögon. I inledningen av berättelsen undrade jag lite hur författaren skulle förklara själva tidsresorna, men vi får ingen förklaring och det är jag nöjd med. Det är inte det som är det centrala i berättelsen. Jag stör mig inte ens på att huvudpersonen själv inte verkar ifrågasätta vad som händer.

Jag tyckte om att karaktärerna inte ”bara” är vita eller svarta, onda eller goda. Det är inte så enkelt. Det finns ett mönster som vi omedvetet anpassar oss till och som är svårt att bryta.

Boken får betyget en stark fyra av mig.

Beacon press (284 sidor), verkar inte finnas på svenska.