Fjärilsvägen av Patrik Lundberg

När Birgitta Lundberg föddes fanns det hopp, även om hennes liv. I rekordårens och folkhemmets Sverige kunde en arbetarflicka på landsbygden gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och få ett kontorsjobb måndagen efter examen. Hon kunde spara till körkort och bil, åka på dans och hitta kärleken.

Snart levde Birgitta Lundberg den svenska drömmen: Make, två barn. Volvo och villa. En välfärd som fanns där när hon behövde den. Sedan kom 1990-talets finanskris. Skilsmässan och stressen. Fattigdomen. Barnens liv till varje pris.

Patrik Lundberg växte upp på Fjärilsvägen i Sölvesborg. Nu är Fjärilsvägen en kärleksförklaring till hans mor, och en berättelse om det svenska klassamhället

Patrik Lundberg skildrar sin mors liv och sin egen uppväxt. Det är en självbiografisk bok men också en bok om ett Sverige som vi nog är många som känner igen. Det är klassamhälle, folkhemmet, fackförbund och grannfester. Men det är också alkoholism och utanförskap.

Jag tyckte verkligen om det sätt Lundberg beskrev sin mamma Birgitta. Själva texten är saklig och ganska enkel. Händelser radas upp utan särskilt mycket känslor. I den enkelheten blir det också utlämnande, naket och rått, men ändå ömsint på något sätt. Birgitta kämpade för att vara lycklig men når liksom aldrig dit. Hon är ensamstående förälder med låg lön och vill ge sina barn allt. Det känns som att Lundberg själv kämpar genom hela boken för att förstå henne, för att älska henne.

Boken får fem stjärnor av mig.