Ett kallt fall av Peter May

Från Goodreads: Paris. Ett urgammalt mysterium. Det är midnatt, en man söker desperat efter fristad och flyr in i en kyrka. Nästa dag blir hans plötsliga försvinnande en riksnyhet i hela Frankrike. Vad hände egentligen med Jaques Gaillard? Den briljanta läraren som undervisade några av landets mest begåvade elever på École Nationale d’Administration försvann för tio år sedan. Enzo Macleod, skotsk rättsmedicinare, har gått med på ett vad han inte har råd att förlora: Han ska lösa sju av Frankrikes mest notoriska mord. Till sin hjälp har han modern teknologi, ett bristande tålamod och en ansenlig grad av respektlöshet i förhållande till rättssystemet. 
Djupt ner under staden, i katakomberna, gräver Enzo fram ledtrådar – spår som tycks vara avsiktligt utplacerade. I takt med att han närmar sig mördaren blir det alltmer uppenbart att han själv riskerar att bli nästa offer.

Jag läste ju Lewis-trilogin av Peter May tidigare i år och blev så förtjust i hans sätt att skriva. Jag var därför nu ganska snabb att påbörja en ny serie av honom. Den här serien skrev han före Lewis-trilogin.

Ett kallt fall utspelar sig i Paris där Enzo Macleod, som kommer från Skottland bor. Han är rättsmedicinskt utbildad men arbetar nu som professor vid ett universitet. Han får en utmaning att lösa mordet på den välkände Jacques Gaillard.

Jag hade många problem med den här boken. Den är väldigt svår att följa, framför allt för att det är så väldigt många ledtrådar som känns så otydliga och vaga. Det blir nästan omöjligt att förstå hur Enzo kommer fram till lösningen på varje ledtråd. Det känns som att det mycket väl kunde finnas ett stort antal lösningar men Enzo lyckades förstås träffa just den rätta. Efter ett tag insåg jag att jag bara läste för att komma vidare utan att direkt förstå vad som fick Enzo att komma vidare. Jag tappade ganska snart intresset för själva mysteriet och brydde mig inte särskilt mycket om vem som gjorde det.

Det irriterade mig att vissa detaljer så uppenbart placerades i handlingen av en orsak. Ett återkommande tema var att Enzo snubblade över en metalldetektor som hans dotters pojkvän glömt kvar i lägenheten. Naturligtvis förstod man som läsare på en gång att den skulle få betydelse senare.

Ett annat irritationsmoment var hur alla kvinnliga karaktärer, förutom hans döttrar, beskrevs till utseendet. Jag förstår att beskrivningen sker utifrån Enzos synvinkel men det känns trots allt förlegat att gång på gång beskriva kurvor, bröst, ben m.m. Det blir liksom lite tröttsamt att få höra att Enzo hade svårigheter att koncentrera sig på vad den kvinnliga karaktären sa då hans blick drogs till hennes yppiga barm (ej direkt citat utan mer hur jag uppfattade det).

Lewis-trilogin var så fantastisk. Den hade ett djup, en historia och helt fantastiska naturbeskrivningar. Det kändes tyvärr inte som att det var samma författare som skrivit denna bok. Jag tror inte att jag kommer fortsätta serien. Däremot ska jag se om någon av de böcker han skrivit efter Lewis-trilogin låter lockande. Boken fick en svag tvåa av mig.

Svarthuset av Peter May

Från Goodreads: På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

Peter May var en för mig ny bekantskap och jag köpte hela trilogin mer som ett infall för att jag kände igen namnet. Jag läste boken på ett par dagar under påskläsutmaningen. Den var mycket bättre än jag förväntade mig och framför allt var den inte så ”deckaraktig” som jag trodde att den skulle vara.

Berättelsen utspelar sig på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna, en kall, karg, bergig och blåsig plats. Trots att jag starkt ogillar både regn och blåst blev jag helt fascinerad av miljöbeskrivningarna. Den absolut största behållningen av boken var beskrivningarna av ön och människorna som bodde där. Jag blev väldigt sugen på att åka dit.

Själva mordmysteriet kändes faktiskt som det minst intressanta i boken. Visst var det spännande och visst ville jag veta upplösningen, men jag var mer intresserad av Fins barndom och alla historier runt livet på ön än vem som gjorde det. Slutet var dock otroligt spännande och jag kunde knappt hålla mig från att skumläsa och hoppa framåt för det var totalt nervkittlande. Det fanns inte en chans att jag hade avbrutit för något de sista 50 sidorna.

Boken är mörk, spännande och rakt igenom välskriven. Enligt Wikipedia refuserades manuskriptet av alla större brittiska förlag innan den kom att ges ut i Frankrike där den fick fantastiska recensioner. Först därefter gavs den ut i Storbritannien….

Boken får en stark fyra av mig.