Ranish Tweed av Peter May

Niamh & Ruairidh Macfarlane har varit ett par i över tio år och äger tillsammans det exklusiva väveriföretaget Ranish Tweed. På en affärsresa till Paris, där de ska göra marknadsföra sina tyger, upptäcker Niamh först att Ruairidh har en affär, och blir sedan vittne till hur han och hans älskarinna dödas av en bilbomb. Förtvivlad återvänder Niamh till Yttre Hebriderna och till den avlägsna klipptopp som varit deras gemensamma hem. Hon ser tillbaka på sitt liv med Ruairidh och försöker desperat komma på vem som skulle kunna ha velat se honom död. Den franska polisen, som till en början misstänkt terrorism, har nu skickat kriminalaren Sylvie Braque efter sin huvudmisstänkta: Niamh själv. De båda kvinnorna dras under utredningen allt närmare varandra och mot en dödlig, hänsynslös fiende. 

Peter May blev en riktig favoritförfattare när jag läste Lewis-trilogin förra året. Min recension av den första boken i den serien finns här. Sen läste jag ett par andra av honom och kände mig väl rätt så besviken. Jag ville inte helt ge upp honom så när jag såg att den här boken också utspelar sig på Yttre Hebriderna tänkte jag att det nog måste bli bra. Och det blev det.

Miljö- och naturbeskrivningarna är fantastiska. Jag har googlat på resor till Yttre Hebriderna och hoppas på att någon gång få komma dit. Det är som gjort för att skriva deckare om tänker jag. Kallt, ruggigt, mörkt och blåsigt. Men ändå verkar det otroligt vackert och fullt av egen karaktär. Förutom att själva miljön var fascinerande handlade boken om tyger och även det är faktiskt spännande att läsa om för en hobbysömmerska som jag åtminstone har varit tidigare.

Tyvärr är det en ofattbart märklig upplösning. Det var nästintill så att jag höll på att sluta läsa när jag närmade mig slutet och förstod vart det var på väg. En total besvikelse. Men för en gångs skull hade det inte så stor betydelse och var snabbt bortglömt för Peter Mays deckare innehåller så mycket mer än själva brottet. Jag var inte ens särskilt nyfiken på vem mördaren var.

Det blir fyra starka stjärnor för den här boken.

Lockdown av Peter May

London – epicentret för en global pandemi – är en stad i total lockdown. Undantagstillstånd har utfärdats, gatorna sjuder av våld och ingen går säker för det dödliga virus som redan krävt tusentals offer. På en byggarbetsplats där ett akutsjukhus håller på att uppföras hittas en tidig morgon kvarlevorna av ett mördat barn. Den hemlighet som uppenbarligen var tänkt att begravas under den nya byggnaden ligger nu i öppen dager, men under rådande omständigheter har mördaren fortfarande oddsen på sin sida och polisen har en minst sagt svår utredning framför sig.

Det otacksamma uppdraget faller på kriminalkommissarie Jack MacNeil, som om bara lite mer än ett dygn ska sluta som polis. Hans karriär ligger i spillror, äktenskapet är över och under sin sista dag tvingas han också konstatera att den till synes ohejdbara pandemin nu även drabbat hans egen familj. När han börjar nysta i fallet inser han snart att någon där ute övervakar honom på mycket nära håll. Någon som är beredd att döda igen för att dölja sanningen.

Frågan är vad som kommer att stoppa MacNeil först – viruset eller mördaren?

Peter May berättar att han skrev den här boken för länge sen, innan svininfluensan till och med. Den blev inte utgiven, enligt uppgift för att historien var för orealistisk. En hel stad, en hel värld, kan inte bli lamslagen av ett enkelt virus. När sedan just detta hände, som vi alla vet, dammade han av manuset, skrev om det och fick det utgivet.

Historien är ju förstås väldigt aktuell, även om viruset i berättelsen är mer dödligt och mer smittsamt än vårt eget covid-19. Rädslan är dock densamma. Samtidigt som viruset sprids och kommer allt närmare huvudpersonen har han ett mordfall att lösa. Ett inte särskilt spännande mordfall faktiskt… Jag hade mycket hellre sett att historien runt viruset utvecklades mer. Jag gillar några av karaktärerna men inte tillräckligt mycket för att det ska bli riktigt bra.

Peter May verkar väldigt ojämn. Lewis-trilogin var fantastisk, men den enda boken i Enzo-serien jag har läst gillade jag inte. Jag har precis börjat på Ranish Tweed och så långt jag har kommit verkar den bra. Lockdown får inte mer än tre svaga stjärnor av mig.

Tisdagstrion vecka 33

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Favoritplatser (miljöer) i böcker.

Hmm, jag har funderat på det här teman i några dagar nu. Jag har kommit fram till att jag ofta blir fascinerad av miljöer eller platser som jag aldrig någonsin skulle vilja bosätta mig på. Just när jag läser om dem blir jag otroligt sugen på att besöka dem och tycker nog att det vore intressant att bo där, men inte när jag verkligen tänker efter. Ofta spelar då platsen stor roll i boken.

Så här kommer min trio av platser som spelat stor roll för handlingen och som jag spontant blivit väldigt fascinerad av:

Yttre Hebriderna: Det är en relativt ny bekantskap som jag gjorde när jag läste Lewis-trilogin av Peter May tidigare i år. Bäst av de tre böckerna var den första, Svarthuset. Miljön är karg och det är kallt, blåsigt och regnigt. Alltså väder som jag definitivt avskyr, men ändå kunde jag inte låta bli att drömma om att bo där…

Alaska: Jag gillar som sagt inte kyla särskilt mycket. Ändå kan jag inte låta bli att drömma om hur det skulle vara att bo i det snötäckta vidsträckta Alaska. En bok som jag läste nyligen är Himmel över Alaska av Kristin Hannah. En annan författare som har skrivit flera böcker som utspelar sig i Alaska är Eowyn Ivey. Hennes bok Mot den glittrande snön vid världens ände tyckte jag särskilt mycket om.

Afrika: Att säga att man tycker om böcker som utspelar sig i Afrika är väl som att säga att man tycker om böcker som utspelar sig i Europa, utan att göra någon skillnad på Italien eller Sverige. Både litteraturen och miljön skiljer sig ju väldigt åt beroende på var i Afrika man befinner sig. Jag har inte läst så många böcker från Afrika förutom Sydafrika, men en författare som jag verkligen gillar är Chimamanda Ngozi Adichie. Hennes bok Americanah tycker jag mest om men där utspelar sig åtminstone halva boken i USA. En bok som utspelar sig i Adichies hemland Nigeria är Lila hibiskus, som speglar hur landet faller sönder efter efter en militärkupp. Jag är verkligen sugen på att upptäcka fler författare från Afrika.

Ett kallt fall av Peter May

Från Goodreads: Paris. Ett urgammalt mysterium. Det är midnatt, en man söker desperat efter fristad och flyr in i en kyrka. Nästa dag blir hans plötsliga försvinnande en riksnyhet i hela Frankrike. Vad hände egentligen med Jaques Gaillard? Den briljanta läraren som undervisade några av landets mest begåvade elever på École Nationale d’Administration försvann för tio år sedan. Enzo Macleod, skotsk rättsmedicinare, har gått med på ett vad han inte har råd att förlora: Han ska lösa sju av Frankrikes mest notoriska mord. Till sin hjälp har han modern teknologi, ett bristande tålamod och en ansenlig grad av respektlöshet i förhållande till rättssystemet. 
Djupt ner under staden, i katakomberna, gräver Enzo fram ledtrådar – spår som tycks vara avsiktligt utplacerade. I takt med att han närmar sig mördaren blir det alltmer uppenbart att han själv riskerar att bli nästa offer.

Jag läste ju Lewis-trilogin av Peter May tidigare i år och blev så förtjust i hans sätt att skriva. Jag var därför nu ganska snabb att påbörja en ny serie av honom. Den här serien skrev han före Lewis-trilogin.

Ett kallt fall utspelar sig i Paris där Enzo Macleod, som kommer från Skottland bor. Han är rättsmedicinskt utbildad men arbetar nu som professor vid ett universitet. Han får en utmaning att lösa mordet på den välkände Jacques Gaillard.

Jag hade många problem med den här boken. Den är väldigt svår att följa, framför allt för att det är så väldigt många ledtrådar som känns så otydliga och vaga. Det blir nästan omöjligt att förstå hur Enzo kommer fram till lösningen på varje ledtråd. Det känns som att det mycket väl kunde finnas ett stort antal lösningar men Enzo lyckades förstås träffa just den rätta. Efter ett tag insåg jag att jag bara läste för att komma vidare utan att direkt förstå vad som fick Enzo att komma vidare. Jag tappade ganska snart intresset för själva mysteriet och brydde mig inte särskilt mycket om vem som gjorde det.

Det irriterade mig att vissa detaljer så uppenbart placerades i handlingen av en orsak. Ett återkommande tema var att Enzo snubblade över en metalldetektor som hans dotters pojkvän glömt kvar i lägenheten. Naturligtvis förstod man som läsare på en gång att den skulle få betydelse senare.

Ett annat irritationsmoment var hur alla kvinnliga karaktärer, förutom hans döttrar, beskrevs till utseendet. Jag förstår att beskrivningen sker utifrån Enzos synvinkel men det känns trots allt förlegat att gång på gång beskriva kurvor, bröst, ben m.m. Det blir liksom lite tröttsamt att få höra att Enzo hade svårigheter att koncentrera sig på vad den kvinnliga karaktären sa då hans blick drogs till hennes yppiga barm (ej direkt citat utan mer hur jag uppfattade det).

Lewis-trilogin var så fantastisk. Den hade ett djup, en historia och helt fantastiska naturbeskrivningar. Det kändes tyvärr inte som att det var samma författare som skrivit denna bok. Jag tror inte att jag kommer fortsätta serien. Däremot ska jag se om någon av de böcker han skrivit efter Lewis-trilogin låter lockande. Boken fick en svag tvåa av mig.

Svarthuset av Peter May

Från Goodreads: På Isle of Lewis, en liten ö i de Yttre Hebriderna, har människorna sedan urminnes tider fört en ojämn kamp mot elementens raseri; den outtröttliga vinden, det piskande regnet, havets skummande vrede. Det är en hård värld där tron på en allsmäktig Gud kommit att bli den enda ledstången genom tillvarons många prövningar.

När ön skakas av ett brutalt mord skickas kriminalkommissare Fin Macleod till platsen för att undersöka om brottet möjligen kan ha koppling till ett liknande mordfall i Edinburgh. För Fin, som själv är född och uppvuxen på ön, innebär utredningen en resa tillbaka till ett för flutet som han under arton års tid gjort allt för att lägga bakom sig. Han ställs nu återigen öga mot öga med skoltidens vänner och plågoandar och med Marsaili MacDonald, hans första stora kärlek. Åren har gått, men Fin tvingas motvilligt inse att barndomens sår är allt annat än läkta, och att ön inte tänker släppa honom ur sitt grepp en andra gång.

Peter May var en för mig ny bekantskap och jag köpte hela trilogin mer som ett infall för att jag kände igen namnet. Jag läste boken på ett par dagar under påskläsutmaningen. Den var mycket bättre än jag förväntade mig och framför allt var den inte så ”deckaraktig” som jag trodde att den skulle vara.

Berättelsen utspelar sig på Isle of Lewis i Yttre Hebriderna, en kall, karg, bergig och blåsig plats. Trots att jag starkt ogillar både regn och blåst blev jag helt fascinerad av miljöbeskrivningarna. Den absolut största behållningen av boken var beskrivningarna av ön och människorna som bodde där. Jag blev väldigt sugen på att åka dit.

Själva mordmysteriet kändes faktiskt som det minst intressanta i boken. Visst var det spännande och visst ville jag veta upplösningen, men jag var mer intresserad av Fins barndom och alla historier runt livet på ön än vem som gjorde det. Slutet var dock otroligt spännande och jag kunde knappt hålla mig från att skumläsa och hoppa framåt för det var totalt nervkittlande. Det fanns inte en chans att jag hade avbrutit för något de sista 50 sidorna.

Boken är mörk, spännande och rakt igenom välskriven. Enligt Wikipedia refuserades manuskriptet av alla större brittiska förlag innan den kom att ges ut i Frankrike där den fick fantastiska recensioner. Först därefter gavs den ut i Storbritannien….

Boken får en stark fyra av mig.