Vid död av Ragnar Jónasson

1983. Ett gammalt sjukhus i Akureyri på norra Island, tidigare använt som tuberkulossanatorium. En morgon hittas den äldre sjuksköterskan Yrsa brutalt mördad på sitt kontor, med två fingrar avskurna. Kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir och en överordnad kollega, Sverrir, skickas dit för att utreda fallet. Det finns fyra misstänkta, varav en är huvudläkaren Fridjon. Men mindre än en vecka efter det första mordet hittas även Fridjon död, till synes efter ett fall från en balkong. Sverrir bedömer det som självmord.

2012. Helgi Reykdal är en ung polis som pluggat krimi – nologi i England och nu ska fullborda sin avhandling om de olösta morden i Akureyri. Han har också erbjudits ett jobb på Reykjavik-polisen – den tjänst Hulda Hermansdóttir just är på väg att pensioneras från. Under avhandlingsarbetet träffar Helgi de misstänkta från 1983, även om alla inte är beredda att prata om fallet. När en av dem, Tinna, hittas mördad i sin säng bestämmer sig Helgi för att tacka ja till jobbet på polisen. Han är nu fast besluten att till sist lösa det 30 år gamla mysteriet med sjukhusmorden i Akureyri.

Jag har läst alla Jónassons böcker om Hulda Hermansdottir och verkligen gillat dem. Det är något med miljön på Island som lockar mig. Det blir liksom lite klaustrofobiskt med snön och kylan. Dessutom var det något riktigt sympatiskt med en medelålders kvinnlig polis som kämpar lite i motvind. I den serien blev hon ju dock inte äldre för varje bok, utan snarare yngre.

Den här boken är både fjärde delen i den tidigare serien och en fristående del, som jag uppfattar det. Här spelar Hulda bara en biroll och en annan person är huvudperson. Den är inte lika bra som de tidigare böckerna, kanske för att jag saknar Hulda. Helgi är dessutom en rätt osympatisk karaktär och det är först mot slutet som jag känner något annat än lite lätt irritation över honom.

Jónasson använder ett klassiskt grepp med nutid och dåtid. Det funkar bra och vävs ihop skickligt. Mängden mord (eller om det inte är mord?) känns lite osannolikt men det gör inte så mycket.

Fyra stjärnor blev det.

Smakebit på söndag; Vit död

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Flukten fra virkeligheten som håller i trådarna.

Isländske författaren Ragnar Jónasson är en riktig favorit. Vit död är fjärde boken i serien om polisen Hulda Hermansdottir och första boken med en annan huvudperson, Helgi. Trots att jag har läst halva boken nu får jag inget grepp om honom men spännande är det. Smakbiten kommer från kapitel 2 då sjuksköterskan Tinna är på väg att göra en obehaglig upptäckt:

Dörren in till Yrsas arbetsrum stod på glänt. Det var också ovanligt, och åter fick Tinna en känsla av obehag. Plötsligt insåg hon att kanske var hon inte alls ensam. Kanske hade Yrsa infunnit sig redan i svinottan. Därför hade ingången varit olåst, och därför stod dörren int till henne öppen.

Tinna ropade, fastän inte särskilt högt: ”Yrsa, är du där?”

Hon stod kvar, orörlig vid garderoben, såg dropparna falla från den gula kappan ner på klinkergolvet. Hon förväntade sig att Yrsa skulle svara, på sitt vanliga vresiga sätt. Kanske be om kaffe, och det bums. Det enda som hördes var däremot ljudet av vattendropparna som landade på golvet, stilla, dämpat, men ändå ett tydligt tecken på att Yrsa inte var på plats.

Tisdagstrion vecka 49

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Väderfenomen i titeln.

Dimma Ragnar Jónasson: Det här är en bok som man inte bör läsa innan man har läst de tidigare två i serien. Ibland funkar det att läsa i oordning, eller spelar i alla fall inte så stor roll, men när det gäller den här serien gör det inte det (enligt mig). Serien handlar om den isländska polisen Hulda Hermansdottir. Det har visst kommit en fjärde del också, har jag sett.

Den frusna trädgården av Kristin Hannah: Kristin Hannah är riktigt bra på att skriva intressanta karaktärer i det vanliga. Det behöver inte vara några fantastiska människor med innehållsrika liv utan det kan vara helt vanliga personer som man känner väldigt starkt för. Det här handlar om föräldrar, barn och syskon, och om att få veta saker om det förflutna som det kanske hade varit bättre att inte veta.

Innan molnen kommer av Mari Jungstedt: Det här är den första boken i en ny serie av Jungstedt och faktiskt den enda bok av henne som jag har läst. Jag var inte stormförtjust i den men jag kommer förmodligen läsa nästa del när den kommer. Förhoppningsvis fastnar jag lite mer för karaktärerna då…

Byn av Ragnar Jonasson

Trettioåriga Una arbetar som lärare i Reykjavik när hon får syn på en jobbannons: En lärare sökes till två unga flickor i den lilla byn Skálar, belägen vid den yttersta toppen av Islands nordöstra halvö. Una dricker för att undfly sitt förflutna och sina demoner. Hennes pappa tog livet av sig när hon var i tonåren, och hon är orolig för att hon själv ska gå samma öde till mötes.

Flytten till Skálar gör inte Unas tillvaro mindre oros fylld. Byborna får henne att känna sig ovälkommen och tycks dölja en mörk hemlighet ur det förflutna. Samtidigt som Una får kännedom om en ung flickas mystiska död femtio år tidigare besöks byn av en mystisk man som försvinner lika snabbt som han dykt upp, och en av hennes elever faller plötsligt ihop död i byns kyrka.

Una är fast besluten om att ta reda på sanningen trots bybornas motstånd. Men gränsen mellan fantasi och verklighet börjar suddas ut, och hon börjar frukta både för sitt liv och sin mentala hälsa.

Jag har läst de tre böckerna om polisen Hulda Hermansdottir på Reykjavik och tyckte verkligen om dem. Ragnar Jonasson har också skrivit en annan serie som inte kommit ut på svenska än som jag är sugen på. Men den här boken är fristående. Den är betecknad som en spänningsroman.

Den håller inte samma klass som Hulda-böckerna, men den är ändå riktigt välskriven. Den är inte direkt särskilt spännande men det finns en underton av obehagliga föraningar som genomsyrar hela boken. Man vet hela tiden att byn Una flyttar till, mitt ute i ingenstans, gömmer hemligheter som bara sakta kommer upp till ytan. Byn är också full av intressanta karaktärer, riktiga original. Även om jag gillar naturen skulle jag nog starkt ogilla att bo i den här byn med dess obehagliga innevånare (och spöken?).

Av en slump fick jag veta att det finns ett väldigt känt kriminalfall på Island, som numera betecknas som en riktig rättsskandal. Det fallet har många likheter med delar av intrigen i den här boken. Det måste nog vara så att Jonasson hade det i åtanke.

Boken får betyget fyra av mig.

Smakebit på söndag; Byn

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Jag har tidigare läst de tre böckerna i Ragnar Jonassons serie om den isländska polisen Hulda Hermansdottir. När jag såg att han kommit med en ny bok, Byn, ville jag direkt läsa den. Han har ju skrivit ytterligare en serie, Dark Iceland, men den verkar inte ha kommit på svenska än. Den är jag dock också sugen på.

Huvudpersonen Una flyttar till en liten by långt ute i ingenstans, där det bara bor ett tiotal personer. Hon ska arbeta som lärare för de två barn som finns i byn. I hans tidigare böcker spelade landskapet och naturen stor roll och det verkar bli så även denna gång. Jag hoppas verkligen få besöka landet någon gång. Den här smakbiten kommer från prologen:

Nu kom drömmen undan för undan tillbaka till henne, och hon kände hur gåshuden reste sig på armarna.

Det hade varit en flicka, en liten flicka, tyckte hon, ja, nu mindes hon det alldeles tydligt: En liten flicka som nynnade på en vaggvisa.

Hon stod inte ut längre, steg upp, försökte genom beckmörkret hitta rätt fram till strömbrytaren på väggen så hon kunde tända lyset. Hon behövde ljus, svor över att det inte fanns någon sänglampa.

Och ändå tordes hon knappt tända, mörkret ingav trots allt en viss trygghet.

Dimma av Ragnar Jónasson

Från förlaget: 1987. En isolerad bondgård på östra Island. Snöstormen borde ha hållit alla främmande människor borta, men det har den inte gjort. Paret som bor på bondgården borde inte heller ha släppt in den oväntade gästen. Men det gjorde de. En oväntad gäst. En lögnare. En mördare. 

Alla kommer inte att överleva natten. Och det kommer att bli ett fall som ska hemsöka kommissarie Hulda Hermannsdóttir för alltid.

Det här är tredje delen i islänningen Ragnar Jónassons trilogi om polisen Hulda Hermansdóttir. Eller första delen, beroende på hur man ser det. Böckerna utspelar sig i omvänd ordning, vilket var ett för mig helt nytt grepp. Jag tycker ändå att man ska läsa böckerna i den ordning som författaren har tänkt sig, eftersom det, åtminstone för mig, var en del av behållningen att nu när jag läser om Huldas tidigare liv, veta om det som senare kommer att hända henne.

Jag tycker det här var riktigt bra, faktiskt den bästa i serien. Det är inte så där andlöst spännande och inte heller någon småmysig pusseldeckare. Det är helt enkelt väldigt välskrivet med intressanta karaktärer. För mig är inte mysteriet det viktiga, det var kanske inte ens särskilt spännande.

Jag läste boken i två sittningar på en och samma dag, så bra var det. Jag kunde knappt lägga ifrån mig boken för att äta. På något sätt grep den tag i mig och jag kände så starkt för Hulda att jag verkligen hoppas på ytterligare en bok. Jag tycker det verkar oklart på Ragnar Jónassons hemsida om det kommer en fjärde bok. I vart fall verkar Hulda dyka upp som bikaraktär i en ny serie om kriminologen Helgi Reykdal. Jag kommer i alla fall att hålla utkik efter fler böcker av Ragnar Jónasson.

Den här boken får betyget fem av mig.