Tisdagstrion vecka 38

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Småkryp, spindlar och insekter.

Flugornas herre av William Golding: En riktig klassiker som håller att läsa flera gånger. Jag läste den senast för min son när han var elva år. Det var annorlunda att läsa den för ett barn. Han hade en mer ”rakt på sak” tolkning av flera händelser som det blev väldigt intressant att diskutera samtidigt som vi läste. Har man inte läst den här tycker jag absolut att man ska göra det.

Honungsbiets hemliga liv av Sue Monk Kidd: En vacker berättelse från den amerikanska södern på 1960-talet. Det är rasism och fattigdom (vilket ju inte låter så vackert…), men samtidigt en historia om vänskap och hur det är att växa upp utan att känna att man passar in. Dessutom förstås en berättelse om honungsbin och deras fantastiska liv.

Silkesmasken av Robert Galbraith: En hårdkokt brittisk deckare av J K Rowling under pseudonym. Precis som de senare delarna av Harry Potter är det omständigt och utförligt beskrivet. Dessutom är själva morden rätt utstuderade. Inget för den som har svårt för våldsbeskrivningar alltså.

Puh, det här var ett svårt tema för mig… Jag verkar inte läsa så många böcker om småkryp. Den absolut första bilden jag fick när jag läste temat var dock av en bok som jag inte minns titeln på. Jag läste den på 80- eller 90-talet och minns inte mer än en enda scen från boken. En person (ett barn?) blir instängd, som ett straff tror jag, i en jordkällare där det kryllar av kackerlackor. Det är otroligt obehagligt och det jag framför allt minns är att kackerlackorna kröp in i öronen på personen. Sen dess har jag haft oerhört svårt för just kackerlackor. Någon som vet vilken bok det är? Jag är rätt säker på att författaren är Dean R Koontz, men han har ju skrivit så många att jag inte har orkat lista ut vilken det är.

Tisdagstrion vecka 32

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat De senaste böckerna jag fick hem.

Jag köper ju väldigt få böcker. När jag gör det är det ofta second hand. Övriga böcker lånar jag på biblioteket, antingen som fysisk bok eller som e-bok. Dessutom har jag ett abonnemang hos Storytel.

De senaste böckerna jag fick hem var biblioteksböcker strax före att min semester började för sex veckor sedan:

The Mars Room av Rachel Kushner: Jag har bara något femtiotal sidor kvar men det tog stopp när min allmänna läslust avtog. Jag ska läsa ut den för jag tycker den är bra.

Career of Evil av Robert Galbraith: Här har jag kanske en tredjedel kvar men jag har helt tappat intresset. Jag tror inte jag kommer att avsluta den. Jag är inte ens nyfiken på upplösningen av mysteriet.

American Dirt av Jeanine Cummins: Den här i USA mycket omtalade boken om immigration har jag inte påbörjat än, men den ska jag absolut läsa.

Helgfrågan vecka 29

Veckans helgfråga – sommarutgåvan – hos Mias bokhörna låter så här: Vad läser du?

Häromdagen plockade jag upp Career of evil av Robert Galbraith som jag påbörjade för några veckor sedan. Då var den med på Smakebit på söndag här. Det går lite trögt och jag ser ingen riktigt röd tråd. Dessutom lyssnar jag på fjärde delen i Elly Griffiths serie om Ruth Galloway. Den heter Känslan av död och verkar hittills ganska bra.

Dessutom vill Mia ha ett semestertips, recepttips, filmtips eller annat tips.

Det här är min sista semesterdag och det har ju minst sagt varit en annorlunda sommar. En sak som vi brukar göra varje sommar är att vandra. Inga jättelånga vandringar utan vi brukar hyra en stuga och göra långa dagsvandringar. I år har jag läst i tidningarna att varenda svensk vandrar så jag var lite rädd att det skulle vara fullt med folk på lederna. Vi var i Sälen förra veckan och det var faktiskt inte fullt med folk. Till och med lite mindre än förra gången vi var där. Så det får bli mitt tips – på med vandringskängorna och ut på leden för att andas frisk luft. Det går till och med att ha en ljudbok i öronen om man skulle vilja det…

Smakebit på söndag; Career of evil

På söndagar kan man dela med sig av en smakbit ur den bok man för tillfället läser och gärna ta del av andras smakbitar. Denna vecka är det bloggen Betraktninger som håller i trådarna.

Min smakbit idag kommer från tredje delen i Robert Galbraiths serie om detektiven Cormoran Strike och hans sidekick Robin Ellacot, Career of Evil. Robert Galbraith är ju i själva verket JK Rowling som skriver under pseudonym. Innehållet skiljer sig mycket från Harry Potter, men de långa vindlande meningarna känner man igen. Smakbiten kommer från kapitel 2 då Robin får motta ett paket med ett obehagligt innehåll:

Robin laid her oblong package on the desk, took off her coat and hung it, with her bag, on a peg behind the door, turned on the light, filled and switched on the kettle, then reached for the sharp letter-opener on her desk. Remembering Matthew’s flat refusal to believe that it had been flanker Jacques Burger’s curly mane she had been admiring rather than Strike’s short and frankly pure-like hair, she made an angry stab to the end of the package, slit it open and pulled the box apart.

A woman’s severed leg had been crammed sideways in the box, the toes of the foot bent back to fit.

Career of Evil

Idag ska det visst regna lite och jag har inte något emot några dagar med lite svalare väder före nästa värmebölja. Ha en trevlig söndag!

Authors & Characters: Robert

Lyrans Noblesser har en riktigt klurig utmaning varje måndag. Det gäller att komma på och berätta om en författare och en litterär karaktär som båda bär veckans utvalda namn i någon variant. Den här veckan är namnet Robert.

Den första karaktär som direkt flög in i mitt huvud var Robert Langdon. Inte vet jag varför för jag har bara läst en av de fem böcker som finns om denna karaktär och det var dessutom 17 år sedan… Det var författaren Dan Brown som skrev om Langdon i bl.a. Da Vinci-koden. Den var oerhört omtalad när den kom ut 2003. Jag lyssnade på den på CD-skivor som jag lånade på biblioteket. Det känns otroligt länge sedan.

Robert Galbraith är en pseudonym för JK Rowling. Under detta namn har hon skrivit en serie deckare om detektiven Cormoran Strike. Jag har läst de två första, Gökens rop och Silkesmasken. Båda tyckte jag var bra.

The Silkworm (Silkesmasken) av Robert Galbraith

När romanförfattaren Owen Quine försvinner anlitar hans fru privatdetektiven Cormoran Strike. Först tror hon att han frivilligt gett sig av för några dagar – som han gjort förr – och hon vill att Strike ska hitta honom och se till att han kommer hem.

Men när Strike börjar undersöka saken står det klart att det finns mer bakom Quines försvinnande än hans fru anar. Författaren har just avslutat ett manus innehållande giftiga beskrivningar av nästan alla han känner. Om romanen publiceras kommer liv att slås i spillror – så nog finns det många som har anledning att tysta honom

Det blir Strike själv som finner Quine brutalt mördad under bisarra omständigheter. I en kapplöpning med tiden måste Strike leva sig in i en hänsynslös mördares tankegångar, en mördare olik alla han någonsin träffat på. (från Goodreads)

Romanförfattaren Robert Galbraith är, som säkert många vet, en pseudonym för J K Rowling som skrev Harry Potter-serien. Det här är den andra boken i en serie deckare för vuxna. När den första boken, Gökens rop, kom ut i april 2013 var det inte känt vem Galbraith var. Först fyra månader senare avslöjades att det i själva verket var Rowling och försäljningen mångdubblades. Enligt uppgifter i media var Rowling missnöjd med avslöjandet då hon ville att boken skulle bli recenserad för sitt innehåll, inte för vem hon var. På den här boken, som kom ut 2014, står det redan på omslaget att Rowling är författaren, även om hon fortfarande använder pseudonymen.

Det här är en spännande bok. Detektiven är intressant, om än lite tröttsamt med ännu en grinig medelålders man som huvudperson. Hans sidekick, Robin, som inte ens återges i sammanfattningen ovan, har ännu inte fått spela någon särskilt stor roll, annat än som bollplank. Jag hoppas att hon blir mer av en huvudperson senare i serien, då det behövs en motvikt.

Min största invändning mot boken är att vi i två tredjedelar av berättelsen får följa Strikes alla tankegångar och teorier, men plötsligt annonserar han att han nu har löst mysteriet, men vi får inte veta lösningen. Han berättar den till och med för Robin och under den sista tredjedelen får vi följa honom när han försöker bevisa sin teori utan att vi veta varför han gör vissa saker. Jag gillar inte det här tvära kastet från full insyn till total utestängning.

Totalt sett gillar jag boken, men den är för lång. Det är något som jag upplevde även med de senare böckerna i Harry Potter-serien. Rowling har väldigt mycket att berätta, men berättelsen hade tjänat på ett skäras ned. Det blir för omständligt. Jag undrar också om inte vissa trådar blir hängande, åtminstone känner jag att berättelsen öppnat upp vissa frågor som inte riktigt fått svar. Jag kan dock ha missat det i mängden ord… Eller så får vi svaret i nästa del…

Boken får betyget 3 av mig.

(455 sidor)