Tisdagstrion vecka 11

Ugglan & Boken anordnar Tisdagstrion, en utmaning att tipsa varandra om tre böcker runt ett visst tema. Den här veckan är temat Irland.

Miraklet av Emma Donoghue: Den utspelar sig på 1800-talet på den irländska landsbygden där familjen till en ung flicka tror att hon är ett helgon. När folk flockas till hennes hem kommer också en sjuksköterska dit som ska vaka över flickan. Lite långsamt berättat men väldigt gripande.

Nora Webster av Colm Tóibín: Ytterligare en ganska långsamt berättad historia men också väldigt nedtonad och karaktärsdriven. Det är inga stora svängningar eller dramatiska händelser utan en berättelse om en kvinna som blir änka och ensam med fyra barn. Det låter kanske inte så intressant, men jag gillade den verkligen.

Samtal med vänner av Sally Rooney: Det tog ett tag innan jag föll för boken. Inledningsvis kändes den lite stereotyp men sen blev karaktärerna mer komplexa och historien växte på mig.

Samtal med vänner av Sally Rooney

Frances är en skarp och distanserad student och praktikant hos en litterär agent i Dublin. Hennes bästa vän och före detta flickvän är den vackra och självupptagna Bobbi. Under en poesikväll träffar de fotografen Melissa och hennes skådespelande man Nick. Frances imponeras mot sin vilja av det äldre paret och det som börjar som en ironisk och oskyldig flirt med Nick leder snart till en djupare relation. Ett skådespel av skiftande lojaliteter och kärleksförbindelser byggs upp mellan de fyra och när relationerna med Nick, Frances olycklige far och Bobbi börjar skaka får Frances allt svårare att behålla sin kyliga distans. 
Samtal med vänner är en roman om avundsjuka, klass, sex, politik, vänskap och kärlek i samtiden berättad med stor tonsäkerhet och värme.

Jag lyssnade på boken på engelska och då heter den Conversations with friends,

Jag var lite tveksam i början och tyckte att karaktärerna var rätt ointressanta, lite stereotypa. Även handlingen kändes lite typisk, ung flicka blir kär i gift äldre man och det blir invecklat när frun och vännerna blir inblandade. Men ju längre jag lyssnade desto mer började jag känna för Frances. Hon blev mer komplex och mer verklig. Samtidigt lämnas mycket till läsaren själv. Man får liksom ingenting gratis, inga långa beskrivningar och väldigt lite känslor. Tyvärr var Frances den enda karaktären som jag kände särskilt mycket för. Jag hade önskat att övriga karaktärer utvecklades lite mer.

Jag gillade verkligen språket i boken. Det var rent och enkelt men orden hade betydelse. Jag önskade nästan att jag läst boken istället för att lyssna så jag hade kunnat läsa meningarna flera gånger.

Jag gav boken fyra stjärnor precis när jag läst ut den, men ju vet jag inte riktigt om den var värd det. Det känns inte som att den har levt med mig efteråt som jag vill att en riktigt bra bok ska göra.