The Green Mile (Den gröna milen) av Stephen King

På delstatsfängelset i Cold Mountain, i det cellblock som kallas Den gröna milen, väntar samvetslösa mördare på att dö fastspända i Gamla Gnisten, den elektriska stolen. De bevakas av härdade fängelsevakter som har sett sin beskärda del av brutalitet och omänsklighet. Men när fången John Coffey, dömd att dö för våldtäkt och mord på två minderåriga flickor, anländer på Den gröna milen förändras allt. John Coffey är stor som en jätte men beter sig som ett barn och snart frågar sig medfångar och fängelsevakter om han är en djävul i människohamn eller någonting helt annat? När vaktchefen Paul Edgecomb blir vittne till Coffeys magiska förmågor börjar han tvivla på fångens skuld … (från förlaget)

Boken publicerades ursprungligen som en serie på sex böcker/avsnitt. Jag lyssnade på den som ljudbok och avsnitten markerades genom långa pauser (som först gjorde att jag trodde att det blivit något fel på Storytel…). Det har gjort att det blir en del upprepningar för att binda ihop och återge vad som tidigare hänt. Å andra sidan tycker jag att Stephen King använder upprepningar även i sina andra böcker just som en del i sitt berättande. Därför blev det inte störande här.

Stephen King är en mästare på att bygga upp stämningen och mejsla ut karaktärer som samtidigt känns både verkliga och helt otroliga. Jag fick en väldigt stark känsla för alla huvudkaraktärerna och efter alla timmar (14!) vi tillbringade tillsammans kändes de nästan som mina vänner.

Man förstår ganska tidigt hur det kommer att gå, till skillnad från många andra av Stephen Kings böcker, men det gör inget för det här är inte direkt någon skräck- eller fantasyroman. Visst finns det övernaturliga inslag och visst är själva premissen obehaglig, men det är framför allt en karaktärsroman. Det är personerna som är viktiga, inte handlingen.

Jag lyssnade på engelska och uppläsaren Frank Muller gjorde ett riktigt bra jobb. Först störde jag mig lite på det sätt han läste dialogen, men efter ett tag tyckte jag att det tillförde ganska mycket till upplevelsen.

Boken fick betyget fem av mig.

Läst i februari

Lästa böcker i februari 2020:

  1. Det slutar med oss av Collen Hoover
  2. Everything I Never Told You av Celeste Ng
  3. The Great Alone av Kristin Hannah
  4. The Green Mile av Stephen King
  5. A Woman in the Window av A.J. Finn
  6. Hjärnstark den korta versionen av Anders Hansen
  • Goodreads challenge: 19/100 
  • PopSugar challenge: 19/50 
  • Bästa denna månad: The Great Alone (Himmel över Alaska)

Kommentar: Jag saktade in lite den här månaden, det hände mycket annat och jag tappade lite lusten. Ännu mindre lust har jag haft hittills i mars, men det får jag återkomma till. Två av böckerna var ljudböcker – Everything I Never Told You och The Green Mile. Båda var mycket bra och jag trivdes med inläsarna. Det är bra att hitta några favoriter, för inläsarna är viktigare än man tror när man ”läser” ljudböcker.

Pet Sematary (Jurtjyrkogården) av Stephen King

Läkaren Louis Creed flyttar med sin familj till den lilla staden Ludlow i Maine. Det nya huset är fantastiskt; naturen är underbar och grannarna vänliga. Men i utkanten av idyllen lurar farorna. Det är något mystiskt med den gamla djurkyrkogården där traktens barn begraver sina husdjur. Bortom den ligger också en annan begravningsplats – på marker där uråldriga förbannelser slumrar.
När familjens katt återuppstår efter att ha blivit överkörd förstår Louis att mäktiga krafter satts i rörelse. Till det yttre är katten densamma, men något är ändå kusligt annorlunda. En stor tragedi inträffar, och familjen får ångra att de kallat på de döda.
(från Bokus)

Jag läste inte, såvitt jag minns, den här boken när den kom ut första gången 1983. Jag har inte heller sett filmen och kände inte till handlingen. Egentligen hade jag ingen relation till boken annat än att jag visste att den var en av Stephen Kings mest kända. Enligt förordet till min upplaga anser Stephen King själv att det är hans mest skräckinjagande bok och han ville först inte ge ut den eftersom den var så otäck. Sen blev han visst övertalad…

Under de senaste åren har jag läst flera böcker av Stephen King. Särskilt The Stand (Pestens tid) tyckte jag var fantastisk. Även flera av hans senaste böcker tycker jag verkligen om. Men den här, nja, den kändes liksom förutsägbar. Även om jag inte visste handlingen på förhand, som säkerligen många gör, förstod jag ganska tidigt vad som skulle hända. Det var liksom inte så svårt att räkna ut… och då är jag inte en person som brukar kunna räkna ut det.

Språket är ju en av Stephen Kings stora styrkor. Vanligtvis tycker jag om hans långa och vindlande beskrivningar av karaktärerna och miljön. Men i detta fall blev det för långt. Handlingen kändes tunn och då kändes alla de där beskrivningarna mer som utfyllnad. Men jag ska inte överdriva. Det var först de sista 100-200 sidorna som jag tröttnade. Då var jag mest intresserad av hur Stephen King skulle komma till det där slutet som kändes ganska givet.

Och blev jag rädd då? När jag läste förordet var jag faktiskt beredd att ge upp redan då, framför allt för att jag är ganska mörkrädd och bra på att fantisera ihop otäckheter. Visst var den otäck, men inte så otäck att det inte gick att läsa.

Den får betyget 3 av mig.